Internationella valutafonden (IMF)

Deltagarkrets

Internationella valutafonden (IMF) har idag 189 medlemsländer, alltså i stort sett samtliga länder i världen. Fondens huvudkontor ligger i Washington D.C, USA.

Mandat/uppgifter

IMF ska enligt sina stadgar verka för internationellt monetärt samarbete och makroekonomisk och finansiell stabilitet. Syftet är att främja ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard i världen, samt att bidra till en balanserad ökning av världshandeln.

IMF har tre huvudsakliga uppgifter: övervakning av medlemsländernas ekonomier, utlåning för betalningsbalansstöd och teknisk assistans. Tyngdpunkten i arbetet ligger på övervakning av medlemsländernas ekonomiska politik. På basis av denna övervakning utfärdar IMF råd och rekommendationer om den ekonomiska politiken och om finansiella reformer i syfte att förebygga uppkomsten av kriser. När sådana ändå inträffar, är IMF:s roll att dels ge råd om hur ekonomin ska förbättras, dels kunna ge villkorat finansiellt stöd för att tillfälligt täcka betalningsbalansbehoven och därmed underlätta för de länder som drabbas att stabilisera sin ekonomi. Avsikten är att skapa förutsättningar för en långsiktigt stabil ekonomisk tillväxt. Länder som för en i grunden sund ekonomisk politik kan också försäkra sig om lån om de skulle drabbas av betalningsbalansproblem genom yttre händelser. IMF finansierar i första hand sin utlåning med kapital som medlemsländerna tillskjutit i förhållande till sin ekonomiska vikt i världsekonomin, och detta kapital ligger också till grund för ländernas röststyrka i fondens beslutande organ. Den tekniska assistansen från IMF inriktas främst på att bistå i uppbyggnaden av institutioner, lagar och regelverk för den finansiella sektorn i medel- och låginkomstländer.

IMF skickar årligen en delegation även till Sverige som utvärderar den svenska ekonomin och den politik som förs. Detta kallas Artikel IV-konsultation och den brukar avslutas med att IMF-delegationen presenterar ett uttalande om den svenska ekonomin. Den rapport som utarbetas utifrån denna granskning diskuteras sedan av IMF:s exekutivstyrelse. De flesta medlemsländerna har även låtit IMF utvärdera sina finansiella sektorer i s.k. Financial Sector Assessment Programs (FSAP). Detta görs vart femte år och Sverige genomgick senast en FSAP 2016.

Kort historik

Internationella valutafonden bildades efter en konferens i Bretton Woods 1944 (då även Världsbanken inrättades). Syftet med att upprätta IMF var att undvika en upprepning av den protektionistiska politik som hade förts under 1930-talet och som då ledde till en dramatisk nedgång i handel, produktion och sysselsättning. IMF kom att spela en mycket viktig roll i det nya internationella ekonomiska systemet och det ständigt ökande antalet medlemmar har gett organisationen växande inflytande över den globala ekonomin. Sverige blev medlem i IMF 1951.

Beslutsformer/deltagarformer

Guvernörsstyrelsen

IMF:s högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen där varje medlemsland har en representant, vanligtvis landets centralbankschef eller finansminister. Guvernör för Sverige är riksbankschef Stefan Ingves. Guvernörsstyrelsen har delegerat beslutanderätten i nästan alla frågor till exekutivstyrelsen. 

Exekutivstyrelsen

Medlemsländerna i IMF företräds av sammanlagt 24 ledamöter i exekutivstyrelsen som sammanträder flera gånger i veckan. Flertalet medlemsländer ingår i valkretsar som delar på en gemensam representant i exekutivstyrelsen. USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Saudiarabien har i kraft av sin röststyrka egna styrelserepresentanter. Sverige har 0,93 procent av IMF:s röster och ingår i den nordisk-baltiska valkretsen, som omfattar 8 länder och har 3,2 procent av den totala röststyrkan. Under perioden 2016-2019 har Sverige ordförandeskapet i den nordisk-baltiska valkretsen som då representeras av exekutivdirektör Thomas Östros. Till sitt förfogande har han ett kontor med tjänstemän från de åtta länderna i valkretsen.

Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC)

IMFC är en rådgivande kommitté till guvernörsstyrelsen som även ger policyvägledning åt IMF:s exekutivstyrelse. IMFC fattar inte några formella beslut. I kommittén ingår finansministrar eller centralbankschefer från de stora länderna och från de länder som representerar de olika valkretsarna. Dessutom deltar observatörer från ett antal internationella organisationer. IMFC möts två gånger per år, på våren och i samband med årsmötet på hösten, och utfärdar en kommuniké som redovisar slutsatserna från respektive möte. Dessa kommunikéer ger strategisk vägledning och har därför stor betydelse för IMF:s verksamhet fram till nästa möte.

Samordning inom Norden, Baltikum och EU

För Sveriges del innebär samarbetsformerna inom IMF rent praktiskt att mycket av IMF-arbetet sker inom ramen för den nordisk-baltiska valkretsen. I valkretsen utarbetas det löpande gemensamma ståndpunkter i viktigare policyfrågor som ska behandlas i exekutivstyrelsen. Nordisk-baltiska monetära och finansiella kommittén (NBMFC) är valkretsens högsta policyskapande organ. Den är sammansatt av vice centralbankschefer och statssekreterare i finansdepartementen från de nordiska och baltiska länderna. Dessa träffas två gånger per år för att diskutera aktuella IMF-frågor. Till ordförande i NBMFC och IMFC väljs en representant enligt en bestämd rotationsordning inom valkretsen. Riksbanken är svensk kontaktmyndighet gentemot IMF och de andra länderna i valkretsen. I Riksbankens IMF-arbete ingår även att samordna svenska ståndpunkter med Finansdepartementet. Vid behov involveras även andra myndigheter, så som Riksgälden och Finansinspektionen.

I viktigare IMF-frågor sker även en informell samordning av EU-ländernas ståndpunkter inom ramen för Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) och dess underkommitté för IMF-frågor (SCIMF) samt inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) med dess internationella kommitté (IRC).

Viktiga frågor för Riksbanken

Effektiv ekonomisk övervakning

En viktig fråga för Sverige är att IMF:s övervakning ska vara effektiv när det gäller att påverka länders ekonomiska politik i rätt riktning. IMF bör kunna uppmärksamma om något lands politik riskerar att påverka andra länder på ett negativt sätt. Ekonomiska utbyten och finansiella flöden sker även i allt större utsträckning över landsgränser och därför är det också viktigt att förstärka övervakningen av hela regioner snarare än att bara se till de enskilda länderna. Sverige stödjer även IMF:s pågående arbete att bättre koppla ihop den makroekonomiska analysen med finansiella aspekter.

God legitimitet hos medlemsländerna

En förutsättning för att fonden ska få gehör för rekommendationerna om den ekonomiska politiken är att dess legitimitet är god hos medlemsländerna. Det är viktigt att medlemsländernas inflytande och representation i IMF speglar deras ekonomiska betydelse i världsekonomin. Sverige har gett sitt stöd till en starkare representation för främst tillväxtmarknadsländer som vuxit i ekonomisk styrka under senare år. Samtidigt arbetar Sverige för att upprätthålla ett rimligt inflytande för små välutvecklade länder som idag ger betydande finansiella bidrag till fondens verksamhet och för vilka en försvagad legitimitet på sikt skulle äventyra förutsättningarna för fortsatta bidrag. Sverige arbetar vidare för transparenta regler och processer vid beslut om medlemsländernas inflytande i IMF.

Stabil finansiering av IMF:s verksamhet

Ytterligare en central fråga för Sverige är att IMF ska ha en stabil finansiering och tillräckliga resurser för att fylla sin roll på ett effektivt sätt. Sverige har aktivt bidragit till att stärka IMF:s finansiering i ljuset av den finansiella krisen och deltagit i olika initiativ för att temporärt stärka fondens utlåningskapacitet. Ett exempel är att Sverige, genom Riksbanken, utverkat bilaterala lån till IMF med en maximal löptid om fyra år. Detta gjordes gemensamt med ett fyrtiotal andra medlemsländerna som också ingått sådana låneavtal med IMF.