Målet för Riksbankens verksamhet är att se till att inflationen är låg och stabil.
Inflation är när pengarna minskar i värde
Inflation betyder att så gott som alla priser ökar och att man kan köpa färre varor för samma mängd pengar. Pengarna minskar alltså i värde. Enklast kan det beskrivas som att om man alltid handlar samma korg med varor i affären och det totala priset för den stiger så handlar det om inflation. Det vanligaste måttet på inflation är förändringen i konsumentprisindex, KPI.
Målet är 2 procent
Riksbanken har valt att inflationsmålet ska vara 2 procent. Vad som är rätt nivå på inflationen är ingen exakt vetenskap. Den ska vara så låg att ingen bryr sig, men tillräckligt hög för att ge en buffert mot deflation, det vill säga att prisnivån sjunker, eftersom det kan skapa problem. Det är därför Riksbanken och andra centralbanker valt ett mål på 2 procent. Ur penningpolitisk synvinkel är en nackdel med KPI att det påverkas direkt av styrränteförändringar. Dessa förändringar får via genomslaget på bostadsräntorna stora och direkta effekter på KPI som inte har med det underliggande inflationstrycket att göra. Under senare år, med stora ändringar i styrräntan, har det blivit allt svårare att använda KPI som vägledning för penningpolitiken och i den penningpolitiska kommunikationen. I praktiken har därför KPI med fast ränta, KPIF, varit viktigare för penningpolitikens utformning än KPI. Sedan september 2017 definieras inflationsmålet även formellt i termer av den årliga förändringen i KPIF.
Var den här informationen till hjälp?
Ja
Nej
Tack för din hjälp!
