Remissyttrande om promemoria Ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp
Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
103 33 STOCKHOLM
DNR 2010-708-STA
ER REF Fi2010/4531
Riksbanken avstyrker förslaget och anser att insättningsgarantins täckningsbelopp bör vara fastställt i kronor. Ett belopp baserat på annan valuta än den som merparten av de garanterade insättningarna är gjorda i försvagar garantins konsument- och stabilitetsskyddande funktion. Riksbanken anser att det vore en lämpligare ordning att införa ett täckningsbelopp i kronor. För att leva upp till direktivets krav på att ersättningsbelopp som är fastställda i andra valutor än euro ska motsvara 100 000 euro bör beloppet vara föremål för regelbundna justeringar.
Insättningsgarantin är i första hand ett konsumentskydd. Garantin ska skydda insättarna i händelse av att ett institut hamnar på obestånd. Insättningsgarantin har även en stabiliserande inverkan på det finansiella systemet då den motverkar risken för en uttagsanstormning. För att fylla dessa båda funktioner måste garantin vara tydlig för konsumenterna. Den stora merparten av insättningar i Sverige är i kronor. Att införa ett täckningsbelopp baserat på euro skapar osäkerhet om storleken på täckningsbeloppet, vilket leder till en försämring av konsumentskyddet. Därigenom försvagas även insättningsgarantins systemstabiliserande funktion.
Den ändring som regeringen nu föreslår grundar sig på krav i EG-rättens insättningsgarantidirektiv (direktiv 94/19/EG i dess lydelse enligt direktiv 2009/14/EG), som innebär att medlemsstaterna senast den 31 december 2010 ska se till att ersättningsbeloppet är fastställt till 100 000 euro. Till skillnad från nu gällande krav ger detta medlemsstaterna inget utrymme att välja en högre ersättningsnivå i insättningsgarantin än det i EG-rätten fastlagda beloppet. Reglerna medger dock att medlemsstaterna får fastställa ersättningsbeloppet i nationell valuta så länge som beloppet motsvarar 100 000 euro.
Riksbanken anser att direktivets utformning i detta avseende är olycklig eftersom det begränsar möjligheterna för länder utanför euroområdet att formulera ett tydligt och säkert konsumentskydd för sina insättare. Direktivet ger förvisso Sverige möjlighet att fastställa ett ersättningsbelopp i svenska kronor, men detta belopp måste rimligtvis justeras över tiden för att leva upp till direktivets krav på att ersättningsbeloppet ska motsvara 100 000 euro.
Riksbanken anser att alternativet att göra regelbundna justeringar i ersättningsnivån vid vissa givna och på förhand kommunicerade tidpunkter är mer tilltalande än promemorians förslag att uttrycka ersättningsbeloppet direkt i euro. På så vis undviks att insättarnas skydd varierar från dag till dag beroende på utvecklingen av eurokursen. I stället kommer ersättningsnivån att vara känd för konsumenterna under perioden fram till nästa tidpunkt för justering. En sådan lösning överensstämmer också bättre med direktivets krav på att insättarna alltid ska vara informerade om täckningsbeloppet i garantin. Detta krav kan rimligtvis bara tillgodoses om beloppet är fastställt i förhand och tydligt kommunicerat till insättarna.
I Sverige finns endast ett fåtal insättare som stadigvarande har insättningar i upp emot det maximala ersättningsbeloppet om 100 000 euro. Den växelkursrisk som ett ersättningsbelopp i euro medför kan således betraktas som ett relativt begränsat problem. Detta är dock att bortse från att ett effektivt konsumentskydd och därigenom stabilitetsskydd bygger på att garantin är tydlig och förutsägbar. Att påföra konsumenterna växelkursrisk inom ramen för en garanti som ska skydda dem mot risk innebär allt annat lika en försämring av garantins båda grundläggande funktioner.
Riksbanken vill också peka på att i den översyn av insättningsgarantidirektivet som för närvarande pågår inom EU så har kommissionen föreslagit att medlemsstater som har fastställt ersättningsbeloppet i annan valuta än euro vart femte år ska justera beloppet så att det överensstämmer med en ersättningsnivå på 100 000 euro. Även om detta förslag ännu inte är beslutat ger det viss vägledning om hur kommissionen ser på hur ersättningsnivåerna i icke-euro länder bör utformas. Mot denna bakgrund anser Riksbanken att det inom ramen för de krav på harmonisering av ersättningsbeloppet som EU-reglerna ställer bör vara möjligt att ange täckningsbeloppet i svenska kronor, förutsatt att detta belopp justeras med jämna mellanrum. För att underlätta de löpande justeringarna skulle det kunna övervägas om det är lämpligt och möjligt att överlämna till regeringen eller Riksgälden att via föreskrifter fastställa den valutakurs till vilken ersättningsbeloppet ska omräknas.
Beslut i detta ärende har fattats av avdelningschef Mattias Persson efter föredragning av Tom Andersson.
Mattias Persson
Tom Andersson
