Yttrande över remiss angående utkast till lagrådsremiss om stabilitetsavgift

Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
103 33  STOCKHOLM

DNR 2009-321-STA

ER REF Fi2009/1494

Riksbanken har inget att erinra mot förslaget att införa stabilitetsavgift. Under rådande förhållanden är det rimligt med en enkel och låg avgift, något som åstadkoms med en inledningsvis halverad avgift och med avdragsrätt för garantiavgiften. Avdragsrätten för garantiavgiften är positiv eftersom den stärker bankernas incitament att gå med i garantiprogrammet. Om det är förenligt med EU-regler förespråkar Riksbanken därför full avdragsrätt för garantiavgiften. På sikt bör dock stabilitetsavgiften riskdifferentieras.

Införandet av en stabilitetsavgift för alla institut berörda av lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut är inte oskäligt eftersom finansiell stabilitet är en kollektiv nyttighet. Alla institut gynnas av att staten bereds möjlighet att ge stöd och om finansieringen av stödet kan begränsa överdrivet risktagande. Avgiften bör vara riskdifferentierad, det vill säga att bankerna betalar avgifter efter den risk de medför. Detta för att motverka moral hazard och uppmuntra en sund riskhantering. Riksbanken har därför inget att erinra när det gäller införandet av stabilitetsavgiften.

Om stabilitetsavgiften ska införas anser Riksbanken mot bakgrund av nuvarande marknadsförhållanden att avgiften bör vara låg. Regeringens förslag om en enhetlig och tillfälligt halverad avgift i avvaktan på en mer riskbaserad och övergripande metod är en acceptabel kompromiss.

Riksbanken stöder förslaget att institut ska få dra av garantiavgiften som erlagts enligt förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker med flera från stabilitetsavgiften. Avdragsrätten stärker bankernas incitament att gå med i garantiprogrammet. Enligt Riksbanken bör det dock vara möjligt att fullt ut dra av garantiavgiften från stabilitetsavgiften, givet att detta medges av EU:s regler. En full avdragsrätt är även förenlig med grundtanken att stabilitetsfonden ska finansiera garantier, lån och kapitalinjektioner till institut i behov av stöd.

Om inrättandet av stabilitetsfonden, som en långsiktig och trovärdig finansieringskälla för ett urval av statligt stöd, ska finansieras av instituten via stabilitetsavgift blir det svårt att behålla ett spektrum av avgifter. Utöver att instituten kan uppleva det som att de får betala dubbelt för samma stöd finns det uppenbara problem med oavsiktliga snedvridningseffekter. Exempelvis finns det i nuvarande förslag ett potentiellt problem med en avdragsgill garantiavgift och en icke avdragsgill insättningsgarantiavgift. Banker som ökat sin inlåning från allmänheten kan, till skillnad från banker som utnyttjat det statliga garantiprogrammet, inte dra av de avgifter de betalar för insättningsgarantin. Detta kan upplevas som diskriminerande. Problemet kvarstår även när garantiprogrammet har avvecklats, eftersom marknadsupplåning enbart belastas med stabilitetsavgift medan inlåning från allmänheten även belastas med insättningsgarantiavgift. Detta skapar enligt Riksbanken en olycklig snedvridning i bankernas finansieringskostnader. Riksbanken uppmanar därför regeringen av ovan nämnda skäl att inför 2011 noggrant studera en ny avgiftskonstruktion på området. Riksbanken förespråkar i samband med detta även en ordentlig översyn av hur stabilitetsfonden ska fungera i framtiden. Användningsområden och beslutsgångar kring hur medlen i stabilitetsfonden kan användas, speciellt i relation till andra krishanteringsverktyg såsom insättningsgarantin, bör då klargöras.   

På direktionens vägnar:

Stefan Ingves
                                       Kerstin Alm

I beslutet har deltagit: Stefan Ingves (ordförande), Karolina Ekholm, Lars Nyberg, Lars E.O. Svensson, Barbro Wickman-Parak och Svante Öberg.

Föredragande har varit Erik Lenntorp.