Ingves: Den internationella regleringsagendan – nödvändig men inte tillräcklig
De regelverk som nu färdigställs internationellt och införs i såväl Sverige som i vår omvärld kommer att öka säkerhetsmarginalerna i det finansiella systemet. Särskilt Basel III-regelverket kommer att minska just de risker och problem som svenska myndigheter identifierat i de svenska bankerna. Men för Sveriges del är åtgärderna inte tillräckliga. Det påpekade Stefan Ingves när han idag talade på Affärsvärldens Bank & Finans Outlook på Berns i Stockholm.
Riksbankschef Stefan Ingves sammanfattar sitt tal
Som ordförande i Baselkommittén har han ett stort ansvar för att färdigställa det så kallade Basel III-regelverket, alltså den del av den internationella reformagendan som följde i finanskrisens spår och som berör banker världen över.
Baselregelverket är en bra grund, men är samtidigt minimikrav som inte förmår att hantera alla risker i det svenska finansiella systemet. Enligt Ingves mening finns specifika omständigheter i Sverige, speciella strukturella sårbarheter, som ger goda skäl till att ställa högre krav på de svenska bankerna.
Ingves framhöll flera områden där han ansåg det särskilt viktigt att Sverige går fortare fram och har striktare regler.
- De svenska storbankerna bör ha mer kapital än vad som krävs enligt Basel III och därför har Riksbanken, tillsammans med Finansinspektionen och Finansdepartementet, rekommenderat de svenska storbankerna att från den 1 januari nästa år ha en så kallad kärnprimärkapitalrelation som uppgår till minst 12 procent.
- Ingves tog även upp den så kallade kontracykliska kapitalbufferten, en av de nya buffertar som introduceras genom kapitaltäckningsreglerna i Basel III. Han framhöll att det mot bakgrund av utvecklingen i Sverige är rimligt att den kontracykliska kapitalbufferten slås på när regelverket för bufferten väl är på plats och att den då aktiveras på en hög nivå. Detta kommer att öka bankernas motståndskraft ytterligare.
- Bankerna behöver också hålla större likviditetsbuffertar i de valutor där de har sina största kassaflöden. I Sverige krävs idag att de största instituten har en likviditetstäckningsgrad, det vill säga LCR, på minst 100 procent. Kravet gäller såväl sammantaget för alla valutor som enskilt i euro respektive amerikanska dollar. Det är också rimligt att bankerna redovisar sin LCR i svenska kronor för att ge en mer fullständig bild av sina likviditetsrisker. Enligt Ingves finns det skäl att införa någon form av kvantitativt krav på LCR i svenska kronor för att minska riskerna.
- Det behövs även ett tillräckligt högt golv för riskvikterna på svenska bolån. Idag gäller ett riskviktsgolv på 15 procent i Sverige. Men så länge hushållens skuldsättning ökar finns det starka skäl att höja det golvet ytterligare.
Ingves nämnde även att Riksbanken på sikt behöver titta närmare på om man bör verka för att Sverige ska ha högre krav än de kommande internationella minimikraven också för bruttosoliditetsmåttet och det långfristiga likviditetsmåttet NSFR.
Avslutningsvis konstaterade Ingves att Baselkommittén på senare tid tagit viktiga steg mot att slutföra Basel III-regelverket. Förhoppningsvis kan ett fullständigt regelverk finnas klart i slutet av 2014. I och med detta kommer Baselkommitténs arbete att byta fokus. Framöver kommer kommittén i sitt arbete att lägga alltmer vikt vid att följa och utvärdera tillämpningen av regelverken så att den sker på ett bra sätt.
Läs hela talet: Den internationella regleringsagendan – nödvändig men inte tillräcklig
