Wickman-Parak: Om självständighet, inflationsmålspolitik och vikten av att inte vara för tvärsäker
Vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak höll på onsdagen sitt sista anförande som ledamot i Riksbankens direktion. På ett frukostmöte på SEB talade Wickman-Parak utifrån ett centralbanksperspektiv om vikten av att inte vara för tvärsäker utan öppen för att ompröva rådande synsätt. Hon konstaterade att förvånansvärt mycket har ändrats bara under de sex år hon suttit i direktionen. I spåren av den globala finanskrisen har det uppstått en internationell debatt om penningpolitiken och centralbankernas roll. I sitt anförande fokuserade Wickman-Parak på två områden som åter har börjat diskuteras – centralbankernas självständighet och inflationsmålspolitiken.
Barbro Wickman-Parak sammanfattar sitt tal
Wickman-Parak konstaterade att penningpolitiken delegerades till självständiga centralbanker under en period då både instrument och mål var väldefinierade. Uppgiften var i princip att med hjälp av styrräntan hålla inflationen låg och stabil. Under senare år har situationen blivit mer komplicerad bland annat eftersom vissa åtgärder som centralbanker genomfört gränsar till finanspolitik. Diskussioner pågår också om att ge centralbanker en större roll när det gäller att försöka förebygga framtida finansiella kriser. Om centralbankernas uppgifter utökas till områden utanför den traditionella penningpolitiken och de får flera instrument än styrräntan blir också självständigheten svårare att definiera, menade Wickman-Parak.
Vad gäller inflationsmålspolitiken konstaterade Wickman-Parak att den har lyckats väl med sin huvuduppgift – att tillhandahålla ett trovärdigt nominellt ankare. Hon menade att kritiken att inflationsmålspolitiken inte lyckats förhindra krisen och att den varit ett hinder i återhämtningen är orättvis. Snarare än att tolka den långsamma globala återhämtningen som ett misslyckande för penningpolitiken, kanske man ska se det som att den störning som inträffat varit så kraftig att det helt enkelt varit svårt för penningpolitiken att hantera den på ett annat och bättre sätt – oavsett under vilka former politiken hade bedrivits, sa vice riksbankschefen.
Men, menade Wickman-Parak, även om inflationsmålspolitiken inte behöver ersättas med något helt nytt kan det finnas skäl att modifiera den, liksom centralbankernas uppdrag mer generellt. En slutsats som flera dragit är att centralbankerna på ett mer tydligt sätt bör få i uppdrag att försöka förhindra finansiella obalanser som kan resultera i en utveckling som den de senaste åren. En konsekvens kan bli att centralbankernas ramverk i framtiden både blir lite mer flexibla och lite mer komplexa än tidigare, något Wickman-Parak menade var ganska logiskt och naturligt med tanke på vad som hänt de senaste åren. Som hon påpekade reser detta dock frågor om centralbankernas självständighet.
"Det är utan tvekan en ganska omvälvande period vi är inne i och hur centralbankerna och deras verksamhet kommer att utvecklas de närmaste tio åren kommer att bli mycket intressant att följa – även från den åskådarplats där jag för egen del framöver kommer att befinna mig", avslutade Wickman-Parak.
Läs hela talet.
