Svensson: Penningpolitik och sysselsättning – penningpolitiken är för stram
Penningpolitiken är och har varit för stram, vilket har lett till att arbetslösheten har blivit betydligt högre än nödvändigt och inflationen fallit under målet. Detta framhöll vice riksbankschef Lars E O Svensson på onsdagen vid ett anförande på LO, där han gav sin syn på hur penningpolitiken skulle kunna bidra till en lägre arbetslöshet. I nuläget när arbetslösheten varit hög under lång tid behöver vi en särskilt expansiv penningpolitik, en hög efterfrågan på arbetskraft och en inflation som tillfälligt tillåts överstiga målet för att få ner arbetslösheten mot en långsiktigt hållbar nivå, framhöll Svensson. Eftersom penningpolitiken har liten effekt på hushållens skuldsättning på kort sikt, och med låg och stabil inflation ingen effekt på lång sikt, skulle detta inte märkbart öka riskerna med hushållens skuldsättning.
Lars E.O. Svensson sammanfattar sitt tal
Att penningpolitiken i Sverige är och har varit för stram märks enligt Svensson på de reala korta räntorna som från 2010 och framåt varit högre i Sverige än i euroområdet, Storbritannien och USA. Detta trots att inflationen i Sverige är lägre än i dessa ekonomier, samtidigt som arbetslösheten nu är lika hög som i Storbritannien och USA. Svensson menade att kostnaden i termer av arbetslöshet för den strama penningpolitiken är hög både i ett kortare och i ett längre perspektiv. I praktiken har penningpolitiken sedan 1997 både lett till onödigt hög arbetslöshet och i viss utsträckning åsidosatt prisstabilitetsmålet.
Svensson tog vidare upp den forskning som visar att penningpolitiken normalt på kort sikt har liten effekt på bostadspriserna och hushållens skuldsättning och på lång sikt när inflationen är låg och stabil ingen effekt. Detta innebär att en stram penningpolitik i syfte att begränsa hushållens skuldsättning leder till för låg inflation och för hög arbetslöshet, utan att märkbart minska eventuella risker med hushållens skuldsättning. Penningpolitiken bör därför inte användas för att försöka påverka bostadspriser och skuldsättning.
Svensson hävdade att penningpolitiken bör inriktas på att stabilisera inflationen runt inflationsmålet och arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå. Den bör också inriktas på att hålla inflationen på målet i genomsnitt under en längre period, för att inte upprepa den politik, som enligt Svensson, sedan 1997 lett till onödigt hög arbetslöshet. Den långsiktigt hållbara nivån på arbetslösheten beror på arbetsmarknadens sätt att fungera och på strukturella förhållanden och måste skattas med empiriska metoder.
Slutligen framhöll Svensson att problemen med försämrad matchning, ökad långtidsarbetslöshet och större andel utsatta grupper på arbetsmarknaden är argument för en mer, inte mindre, expansiv penningpolitik så att man kan få ner den höga arbetslösheten mot en långsiktigt hållbar nivå. I nuläget när arbetslösheten varit hög under lång tid och då biter sig fast behövs en extra expansiv penningpolitik, en hög efterfrågan på arbetskraft och en inflation som tillfälligt tillåts överstiga målet för att få ner arbetslösheten. Eftersom inflationen i genomsnitt hittills varit för låg har detta också fördelen att det bidrar till att inflationen i genomsnitt kommer närmare målet, avslutade Svensson.
Läs hela talet
