Ekholm: Varför svensk penningpolitik behöver vara mer expansiv
En analys av mål kontra medel talar mot att använda reporäntan för att dämpa skuldutvecklingen i hushållssektorn. Penningpolitiken är det mest effektiva verktyget vi har för att påverka inflationen, medan andra verktyg har bättre förutsättningar att påverka hushållens skulder. Det finns dessutom risker med att låta inflationen avvika från ett uppsatt mål under en lång period. Det framhöll vice riksbankschef Karolina Ekholm i ett anförande vid Almega i Stockholm.
Karolina Ekholm sammanfattar sitt tal
Ett återkommande tema i diskussionen kring svensk penningpolitik har varit i vilken utsträckning penningpolitiken bör motverka risker förknippade med en hög skuldsättning hos hushållen. En majoritet i Riksbankens direktion har motsatt sig ytterligare sänkningar av reporäntan med hänvisning till sådana risker. Ekholm har däremot röstat för att sänka reporäntan ytterligare med hänvisning till den låga inflationen och det låga resursutnyttjandet i ekonomin. I sitt anförande förklarade hon utgångspunkterna för sitt ställningstagande.
Ekholm menade att riskerna med de svenska hushållens skuldsättning är en viktig fråga, men att det finns flera problem med att bedriva en penningpolitik som medvetet låter det ta längre tid för inflationen att nå målet för att dämpa skuldutvecklingen. Såsom läget är i Sverige idag överväger dessutom nackdelarna med en sådan politik fördelarna, menade vice riksbankschefen.
Ekholm menade att Sverige inte har en allmän kreditexpansion som behöver dämpas, utan en situation där höga priser på bostäder leder till hög skuldsättning hos hushållen. Hushållens skuldsättning är dock svår att påverka med penningpolitik utan att det får betydande negativa konsekvenser genom att inflationen förblir under målet och resursutnyttjandet förblir lågt under lång tid, fortsatte vice riksbankschefen.
En sämre måluppfyllelse under lång tid medför dessutom risker i sig, framhöll Ekholm. Ramverket inom vilket penningpolitiken bedrivs är utarbetat utifrån mandatet att upprätthålla prisstabilitet, ofta preciserat som ett mål för inflationen som i Sveriges fall. Det har visat sig vara effektivt för att förankra inflationsförväntningarna och skapa stadga i ekonomin. Men, fortsatte hon, ramverket bygger på att centralbanken faktiskt också levererar en inflation nära målet.
"Man måste därför ta ställning till hur länge man kan tillåta att inflationen avviker från målet, med hänvisning till andra överväganden, utan att det får konsekvenser för såväl inflationsförväntningarna, som trovärdigheten för penningpolitiken i stort och i förlängningen för måluppfyllelsen", avslutade Ekholm.
Läs hela talet: Varför svensk penningpolitik behöver vara mer expansiv
