Svensson: Inflationsmålspolitiken efter finanskrisen
Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson talade under fredagen om vilka lärdomar för inflationsmålspolitiken som kan dras av krisen. Svensson ansåg att flexibel inflationsmålspolitik, som tillämpas på rätt sätt, är det bästa sättet att bedriva penningpolitiken före, under och efter finanskrisen.
Sammanfattning
Samtidigt som världsekonomin nu börjar återhämta sig efter finanskrisen och den efterföljande djupa recessionen i den globala ekonomin pågår en livlig debatt om orsakerna till krisen och vad man kan göra för att minska riskerna för nya kriser i framtiden. Vissa hävdar att det var en alltför lätt penningpolitik som bäddade för krisen och det förs intensiva diskussioner om penningpolitikens framtid och dess relation till den finansiella stabiliteten.
Svensson diskuterar i sitt tal vilka lärdomar för inflationsmålspolitiken som kan dras av krisen. Han menar att det inte var penningpolitiken som orsakade krisen, utan att den i första hand berodde på brister i reglering och tillsyn i kombination med en del särskilda omständigheter.
Hans viktigaste slutsats av krisen för penningpolitikens vidkommande är hittills att en flexibel inflationsmålspolitik, som tillämpas på rätt sätt och drar nytta av all tillgänglig information om de finansiella förhållanden som är relevanta för prognosen över inflation och resursutnyttjande oavsett tidshorisont, till syvende och sist fortfarande är det bästa sättet att bedriva penningpolitiken före, under och efter finanskrisen.
Det finns emellertid ett akut behov av bättre teoretiska, empiriska och praktiska kunskaper om finansiella förhållandens betydelse för transmissionsmekanismen. Detta förutsätter ett omfattande arbete med forskning och utveckling som redan har kommit igång på universitet och centralbanker.
Läs hela talet i pdf-filen.
