Öberg: Finanskrisen och lönebildningen
Förste vice riksbankschef Svante Öberg talade under fredagen om finanskrisen och lönebildningen. Öberg diskuterade vilka frågor arbetsmarknadens parter har att hantera i årets avtalsförhandlingar.
Inledningsvis klargjorde Öberg att han inte kommer ge några rekommendationer till parterna i avtalsrörelsen och att han inte heller kommer redovisa någon ny bild av den ekonomiska utvecklingen utöver den som redovisades i den penningpolitiska uppföljningen den 16 december 2009.
Öberg konstaterade att finanskrisen har påverkat den svenska ekonomin på två sätt. I ett första skede påverkades finansmarknaderna och den finansiella sektorn negativt – ett problem som nu i princip är hanterat.
Därefter ledde finanskrisen till ett fall i världens BNP och i världshandeln. För Sveriges del har det lett till en tydlig tudelning av ekonomin där den svenska exportindustrin drabbats hårt medan andra delar av ekonomin som är inriktade på hemmamarknaden har klarat sig bättre.
Mot bakgrund av denna samhällsekonomiska utveckling har arbetsmarknadens parter framförallt fyra frågor att hantera i årets avtalsförhandlingar. För det första handlar det om att komma överens om lämplig nivå på den genomsnittliga löneökningstakten under avtalsperioden. Med hänsyn till den utdragna återhämtningen och den svaga arbetsmarknaden torde utrymmet för löneökningar vara mycket begränsat.
För det andra råder det för närvarande stora skillnader mellan olika branschers förmåga att bära en viss löneökningstakt. Den konkurrensutsatta industrisektorn har svårare att bära löneökningar än tjänstesektorn. En likartad löneutveckling i båda sektorer leder visserligen till mindre löneskillnader, men också till en snabbare omvandling av ekonomin.
För det tredje handlar det om vilken sektor som ska ha en lönenormerande roll i årets avtalsförhandlingar. Under de senaste avtalsperioderna har den konkurrensutsatta industrisektorn fyllt denna mycket viktiga roll. Om denna lönenormerande roll tas över av tjänstesektorn så är det troligt att löneökningarna och därmed inflationen bli högre.
För det fjärde råder det för närvarande stor osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen. Det gör att det kan vara svårt för parterna att i avtal binda upp sig för överenskommelser över längre tidsperioder.
Avslutningsvis konstaterade Öberg att lönebildningen har fungerat bra de senaste tio, femton åren. Den har bidragit till att vi har kunnat hålla inflationen på en låg och stabil nivå samtidigt som reallöner och tillväxt har utvecklats väl. Förhoppningen är att årets avtalsförhandlingar kommer att bidra till en fortsatt god ekonomisk utveckling för Sverige när väl effekterna av finanskrisen ebbar ut.
Läs hela talet i pdf-filen.
