Heikensten: Inkommande data viktiga

Datum 2005-05-31

Vid ett möte anordnat av Södra Smålands kommuner och landsting i anslutning till Tylösandsveckan talade riksbankschef Lars Heikensten under tisdagen om det aktuella ekonomiska läget och penningpolitiken.

"Låt mig börja med den bedömning av den svenska konjunktur- och inflationsutvecklingen som vi gjorde i vår senaste inflationsrapport i mars. Vi konstaterade då att återhämtningen i Sveriges ekonomi, som inleddes 2003, fortsatte i fjol. En stark internationell efterfrågan på svensk export var en viktig drivkraft. Den globala BNP-tillväxten bedömdes ha kulminerat 2004, men skulle bli fortsatt god de närmaste åren. Tillväxten i euroområdet som fortsatt att vara överraskande svag väntades även kommande år öka måttligt", inledde Heikensten.

"Den svenska konjunkturuppgången förväntades fortsätta och gradvis sprida sig till ekonomins inhemska delar. Företagens investeringar, byggandet och hushållens konsumtion väntades svara för merparten av ökningen av efterfrågan under 2005. Även om sysselsättningen hade utvecklats överraskande svagt i fjol, talade en fortsatt god BNP-tillväxt för att sysselsättningen skulle vända uppåt kommande år. Trots ett gradvist stigande resursutnyttjande räknade vi med att inflationen skulle fortsätta att vara låg i varje fall under det närmaste året. På sikt väntades dock inflationen stiga i takt med att konjunkturuppgången fortgick", konstaterade Heikensten.

"När vi sedan i april gjorde en avstämning av vår bedömning i inflationsrapporten framhöll vi att utsikterna för konjunkturen blivit något mer osäkra då svagare statistik inkommit från euroområdet. Samtidigt var bilden splittrad vad gällde om tillväxtdämpningen i Förenta staterna var tillfällig eller inte. Därtill kom från Sverige tecken på att varuexporten och industriproduktionen ökade mindre än väntat och att arbetsmarknaden ännu inte vänt uppåt på ett tydligt sätt. Mot den här bakgrunden betonade vi att vi avsåg att noga följa om de tendenser till uppbromsning i konjunkturen som noterats var tillfälliga eller mer bestående", sade Heikensten.

 
"Såväl i samband med inflationsrapporten som vid vårt senaste penningpolitiska möte i april valde Riksbanken som bekant att lämna reporäntan oförändrad på 2 procent. Besluten var inte självklara, även om vi var eniga i Riksbankens ledning. Även om inflationen i slutet av den tvåårsperiod vi överblickade bedömdes bli i linje med målet räknade vi med att den dessförinnan hela tiden skulle vara lägre än Riksbankens mål på 2 procent, delvis beroende på effekter av olika typer av så kallade utbudsfaktorer. Samtidigt räknade vi dock med – för övrigt i likhet med i stort sett alla andra bedömare – att tillväxten de närmaste åren skulle bli högre än den ekonomin långsiktigt kunde antas klara av utan att inflationen tar fart. Frågan var därmed hur meningsfullt det skulle vara att ytterligare spä på efterfrågan, särskilt som vi var en bra bit in i konjunkturuppgången. Till bilden hörde också den höga tillväxten i hushållens upplåning i kombination med stigande huspriser. Även om inget av dessa argument var för sig räckte för att avstå från att sänka räntan talade de sammantaget som vi såg det för en viss försiktighet", menade Heikensten.

 
"Kanske finns det skäl att i detta sammanhang något utveckla den diskussion som har förts om den snabba kreditexpansionen och husprisernas utveckling. Riksbanken oroar sig inte för huspriserna i sig. Inte heller oroar vi oss för banksystemet i sin helhet, även om skuldnivåerna ökat och en del 80-talsliknande inslag börjat dyka upp. Jag tänker till exempel på kvällstidningarnas löpsedlar och de alltmer upptrappade kampanjerna för att få hushållen att låna mer. Vad vi inte helt kan bortse ifrån är vad som kan komma att ske med den allmänna efterfrågan och sysselsättningen framöver om förhållandena ändras och hushållen vill minska sin skuldsättning. Risken är att detta framtvingar en abrupt anpassning av efterfrågan. Att detta inte enbart handlar om teoretiska spekulationer åskådliggörs av utvecklingen i Nederländerna under senare år, men också av den oro som idag finns även i exempelvis Förenta staterna, Storbritannien och Australien", fortsatte Heikensten.

 
"När inflationen är så låg som den varit i Sverige på senare tid är det lätt att glömma hur sambanden mellan konjunkturen och inflationen normalt brukar se ut. Det som hänt i Förenta staterna och på senare tid även i Storbritannien kan då tjäna som påminnelse om att det vanliga sambandet fortfarande verkar gälla. Det senaste året har den amerikanska inflationstakten stigit gradvis och det verkar till stor del kunna förklaras på traditionellt vis av att företagens arbetskraftskostnader har ökat allt snabbare i takt med att produktivitetstillväxten dämpats och resursutnyttjandet ökat", påminde Heikensten.

"Hur ska man då se på den ekonomiska utvecklingen och inflationen de närmaste åren? Världsekonomin växer fortsatt relativt stabilt och få bedömare räknar med annat än att denna utveckling ska fortsätta, även om det naturligtvis finns risker inte minst till följd av de sparandeobalanser som byggts upp. En grundläggande drivkraft bakom uppgången är den på många håll stimulerande ekonomiska politiken. Företagens balansräkningar är nu också efter några år med låga räntor generellt sett starka samtidigt som vinstläget är gott. Även i Sverige finns det många faktorer som talar för fortsatt god tillväxt. Såväl finans- som penningpolitiken är expansiv och kommer antagligen att så förbli ännu en tid. Med nominella löneökningar runt 3,5 procent och dagens låga inflation blir reallöneutvecklingen god. Sammantaget bidrar detta till att hushållen kan väntas få en god inkomstutveckling. Också företagens situation är god, med starka balansräkningar och goda vinster. Ytterligare stöd till efterfrågan ger den för närvarande förhållandevis lågt värderade växelkursen. Riskerna för en svagare utveckling för svensk del sammanhänger antagligen främst med den fortsatt svaga arbetsmarknaden", sa Heikensten.

"Jämfört med den bedömning vi gjorde i mars finns det skäl att se något mindre optimistiskt på den internationella utvecklingen. Det handlar främst om att utvecklingen i euroområdet verkar bli något svagare än vad vi räknade med i inflationsrapporten. När det gäller Sverige fortsätter tillväxten av allt att döma att vara relativt god. En vridning förefaller nu som väntat ske mot inhemsk efterfrågan. Nyinkommande siffror över arbetsmarknaden har dock fortsatt att vara något svagare än väntat, även om tecken finns på en stabilisering. Det kan inte uteslutas att de stora omställningar som sker och den oro som finns kring den fortsatt sviktande sysselsättningen kommer att hålla tillbaka hushållens konsumtionsvilja jämfört med vad vi räknat med. Tillsammans med den något svagare internationella bilden förefaller detta idag motivera en mer dämpad svensk produktionstillväxt, främst under innevarande år, än vad vi räknade med i inflationsrapporten", sa Heikensten.

 
"Låt mig runda av med ett par reflektioner om det aktuella beslutsläget när det gäller penningpolitiken. Som vanligt gäller det för oss i Riksbankens ledning att ta ställning till den information vi har och att försöka göra en så bra bedömning som möjligt. Sammantaget synes mig, som jag var inne på tidigare, hittills inkommen statistik tala för att konjunkturen kan bli något svagare än vi räknade med i mars.  Till detta kommer enligt min uppfattning att osäkerheten om konjunkturen både i Sverige och utomlands ökat något. Men det handlar inte om någon dramatisk förändring", sade Heikensten.

 
"För egen del har jag vid upprepade tillfällen under våren understrukit betydelsen av att inte låsa fast sig i någon position. Det gäller att också framöver hålla alla dörrar öppna. Jag följer nu noga den information som kommer in och tar del av diskussionen. Jag är ännu inte beredd att för egen del lägga fast en linje inför nästa penningpolitiska sammanträde", avslutade Heikensten.