Nyberg: Internationell uppgång och löneutveckling bakom räntehöjning - sjukfrånvaro ett problem
Vice riksbankschef Lars Nyberg talade under måndagen vid ett möte på Pressens pensionskassa. Nyberg kommenterade motiven bakom vårens båda höjningar av reporäntan och framförde två viktiga skäl till att penningpolitiken förts i mindre expansiv riktning; den breda internationella konjunkturuppgången samt löne- och prisutvecklingen inom tjänstesektorn i Sverige.
"De senaste veckorna har nyhetsrapporteringen och den ekonomiska debatten i Sverige präglats av oron kring Ericssons kvartalsrapport och företagets aviserade personalneddragningar samt nedgången på den svenska och de utländska börserna. Samtidigt bedömer Riksbanken att inflationen under den närmaste tiden kommer falla tillbaka från tidigare höga nivåer. Ändå valde Riksbankens direktion den 25 april att höja reporäntan för andra gången under våren med 0,25 procentenheter till 4,25 procent.
Till att börja med är det viktigt att komma ihåg det inte bara är reporäntan som påverkar efterfrågeutvecklingen. De realräntor hushåll och företag möter på kreditmarknaden är låga. Kronan är påtagligt undervärderad. Genom ökade transfereringar och sänkta skatter ger finanspolitiken ett betydande bidrag till hushållens köpkraft. Den samlade ekonomiska politiken har en expansiv effekt på efterfrågan.
Vad Riksbanken gjort under våren är snarare att lätta något på gasen än att bromsa med penningpolitiken. Reporäntan har justerats tillbaka till den nivå som rådde före den sänkning om 0,5 procentenheter som följde på 11 september. Den sänkningen kan i efterhand ses som väl motiverad eftersom det internationella konjunkturläget försvagades påtagligt till följd av terroristdåden och nedåtriskerna ökade. 2001 kom att präglas av en tudelning i svensk ekonomi mellan en svag exportsektor och en starkare inhemsk tjänstesektor.
Idag är läget ett annat. Under vårens lopp har Riksbankens bild av en starkare internationell konjunktur successivt bekräftats av inkommande statistik och av framåtblickande företagsenkäter på Sveriges viktigaste exportmarknader, i synnerhet i USA. Riksbanken tror dock alltjämt på en ganska försiktig återhämtning, bl.a. därför att det låga hushållssparandet förväntas stiga i USA. Men även med en ganska måttlig uppgång förväntas världshandeln hämta sig från fallet under 2001, vilket kommer få stor betydelse för svensk exportindustri" framhöll Nyberg.
"Det kan tyckas att detta scenario kontrasterar mot den senaste tidens svaga utveckling på aktiemarknaderna. Den nedgången följde dock på de mycket högt ställda förväntningar som tidigare låg i börskurserna. Riksbanken har haft en försiktigare bedömning av utvecklingen i omvärlden och det är viktigt att komma ihåg att dagens aktiekurser i USA, även efter nedgången, fortfarande speglar förväntningar om påtagliga resultatförbättringar. Det som försämrat framtidsutsikterna för svensk del är teleproduktsektorn, där krisen ser ut att bli mer utdragen än väntat. Teleproduktsektorn är dock bara en mindre, om än viktig, del av svenskt näringsliv vad gäller sysselsättning och mervärde. Sammantaget dominerar den breda internationella uppgången, vilket via en ökad export successivt kommer öka resursutnyttjandet i svensk ekonomi från en redan hög nivå."
"Ett annat viktigt skäl till beslutet att föra penningpolitiken i något mindre expansiv riktning är naturligtvis utvecklingen inom den sektor som hela tiden stått sig stark under konjunktursvackan, tjänstesektorn. Löne- och prisutvecklingen inom denna sektor ser ut att ha varit något snabbare än vad som är långsiktigt hållbart. Den brist på personal som råder i vissa delar av tjänstesektorerna, inte minst inom offentlig sektor men också inom bank- och försäkringar, parti- och detaljhandel eller hotell- och restaurang, kan driva på löneökningarna ytterligare. Det finns en risk att dessa löneökningar vältras över i stigande priser då vinstandelarna i företagen redan pressats ned och produktiviteten försvagats i lågkonjunkturen."
"Ett relaterat problem är den stigande sjukfrånvaron, som bidrar till en mer ansträngd arbetsmarknad. För Riksbanken är en central fråga huruvida den ökade sjukfrånvaron är konjunkturellt eller strukturellt betingad, en fråga som är svår att besvara med säkerhet och förtjänar att studeras ytterligare. Vi har sett att historiskt har sjukskrivningarna ökat med viss fördröjning när svensk ekonomi gått för högtryck. Därtill går det naturligtvis inte att utesluta att regelverket och ersättningsnivåerna haft viss betydelse. Om uppgången är konjunkturellt betingad så kan det tänkas att den sjukfrånvaro vi observerar idag är efterdyningarna av högkonjunkturen 1999-2000, en effekt som successivt kommer att klinga av och sjukfrånvaron falla tillbaka igen. Är däremot en stor del av sjukfrånvaron strukturellt betingad (om t ex sjukskrivning mer systematiskt tillåts avlösa eller ersätta arbetslöshetsersättning, eller om sjuskrivning allt oftare följs av förtidspensionering) är detta ett mer grundläggande problem för svensk arbetsmarknad, med större risk för arbetskraftsbrist. I så fall förstärker detta oron för löneutvecklingen inom tjänstesektorn och mer allmänt i svensk ekonomi. Sanningen ligger sannolikt någonstans emellan dessa båda förklaringar."
"Sedan förra inflationsrapporten har konjunkturuppgången i utlandet bekräftats men aktiepriserna fallit, oljepriserna stigit och den säkerhetspolitiska osäkerheten tilltagit. Samtidigt har Riksbanken höjt styrräntorna och marknadsräntorna har stigit. Sammantaget är det rimligt att dessa faktorer bidrar till att efterfrågeutvecklingen kan komma att bli något mer dämpad än vad som antogs i inflationsrapporten i mars. Det återstår emellertid att göra en samlad bedömning av inflationsutsikterna, vilket Riksbanken kommer att göra i samband med att nästa inflationsrapport presenteras"
