Penning- och valutapolitik 2001:4 Varför minskar inte värdet av utestående sedlar och mynt?
Riksbankens kvartalstidskrift Penning- och valutapolitik behandlar ämnen på riksbanksnära områden. I dag kommer årets fjärde nummer som innehåller tre artiklar: en om pris- och finansiell stabilitet, en om kontantanvändningen och en om förklaringsmodeller för löneutvecklingen.
Värdet av utestående sedlar och mynt har under de senaste tio åren varit oförändrat eller till och med ökat i förhållande till den ekonomiska aktiviteten. Samtidigt visar olika beräkningar att kontantanvändningen förefaller ha minskat. En stor andel av kontantinnehavet kan således inte förklaras med normala transaktioner och behov av att hålla en säkerhetsbuffert. En tänkbar förklaring är att kontanter används i transaktioner som inte ska kunna spåras, till exempel i de fall då köpare och säljare vill undkomma skatt eller av andra skäl inte vill att myndigheterna ska kunna upptäcka transaktionen. Det skriver Martin Andersson och Gabriela Guibourg på avdelningen för finansiell stabilitet i artikeln "Kontantanvändningen i den svenska ekonomin" och redovisar också konsekvenserna för sedelutgivningen.
Om prisstabilitet och finansiell stabilitet
Prisstabilitet och finansiell stabilitet anses vara huvudmålen med Riksbankens verksamhet. Inom Riksbanken har arbetet med att uppnå de två målen bedrivits mer eller mindre parallellt, som om målen vore oberoende av varandra. Sonja Daltung på forskningsavdelningen visar emellertid i sin artikel "Om prisstabilitet och finansiell stabilitet" att det finns många beröringspunkter mellan de två målen. En operationalisering där man bara tittar snävt på ett mål kan därför minska möjligheten att uppnå målen. Författaren avslutar med en uppräkning av ett antal frågeställningar om operationaliseringarna av de två målen som förtjänar att utredas vidare.
Vad styr löneutvecklingen?
En förutsättning för att kunna bedriva en god penningpolitik under en inflationsmålsregim är tillförlitliga inflationsprognoser. Lönekostnadsutvecklingen är då en viktig del i bedömningen av den framtida inflationen och därför finns det också behov av att kunna förklara löneutvecklingen. Det finns olika empiriska ansatser som kan användas för att förklara löneutvecklingen: den naiva förväntningsutvidgade Phillipskurvan, modeller med tidsvarierande jämviktsarbetslöshet och modeller med lönesättningskurvor. Lars Calmfors och Eva Uddén Sonnegård diskuterar i sin artikel "Hur kan man förklara löneutvecklingen?" de olika ansatserna och deras användbarhet i prognossammanhang. De tre olika ansatserna har alla sitt värde och kompletterar varandra. Den stora fördelen ur prognossynpunkt med lönesättningskurvor är att de klarare kan identifiera strukturella förändringar av lönebildningsprocessen som kan påverka jämviktsarbetslösheten skriver författarna.
Tidskriften finns på Riksbankens webbplats (www.riksbank.se) under rubriken Publikationer/Penning- och valutapolitik. Den kan laddas ned i pdf-format. Tidskriften kan också hämtas i Riksbankens entré på Brunkebergstorg 11 eller beställas via e-post forradet@riksbank.se, fax 08-787 05 26 eller
telefon 08-787 01 00.
En engelsk version, Sveriges Riksbank Economic Review, kommer att finnas tillgänglig om några veckor.
Frågor besvaras av Kerstin Wallmark, telefon 08-787 01 50.
