Session 7: Governance issues

David Archer, Bank for International Settlements

John B Taylor, Stanford University

David Archer menade att många centralbanker kan vara på väg in i en legitimitetskris eftersom de inte kan sätta upp eller har tydliga mål. En anledning är att centralbankernas makt och befogenheter utökats till andra områden än de ursprungligen fått sig tilldelade, särskilt vad gäller finansiell stabilitet.

Att centralbankers mandat förändras över tiden är oundvikligt, omvärlden förändras ibland snabbt och då politiska processer tar lång tid måste mandatet förändras. Men tajmingen är dålig för närvarande eftersom tilltron till politik och myndigheter faller i många länder.

Dessutom gör de låga räntorna och de utländska valutorna i centralbankernas balansräkningar att deras inkomster minskar drastiskt i många länder och de blir därför allt mindre ekonomiskt oberoende.

Att mandaten ändras innebär emellertid inte att centralbankerna egentligen är på väg in i områden där de inte hör hemma. Ända sedan centralbanker först skapades har de haft en nyckelroll i stabila och pålitliga betalsystem.

Fyra femtedelar av världens centralbanker har också mål som handlar om finansiell stabilitet, men de handlar om just betalningssystem och bankövervakning. De är följaktligen mycket mer begränsade än vad man idag talar om. Målen är dessutom ofta underordnade, eller kommer åtminstone i andra hand, framför målet om ett stabilt penningvärde.

Problemet med de nya mål om finansiell stabilitet som nu diskuteras är att de är otydliga. Väldigt få lagar försöker definiera vad som menas med finansiell stabilitet, eller vad som är bra eller dåligt, eller hur mycket stabilitet som avses. Målen är dessutom flerdimensionella och i många fall motsägelsefulla, vilket gör att det är omöjligt att uppnå dem samtidigt. Om man lägger till sådana mål för centralbankerna finns en inneboende risk att de misslyckas med att uppnå dem, och därmed också förlorar i legitimitet.

John B Taylor menade också att målen har stor betydelse för centralbankernas möjlighet att fortsätta vara självständiga. Dagens begränsade och tydliga prisstabilitetsmål, och (i vissa fall) mål för sysselsättning har ett mycket stort värde. Om centralbankernas uppgift breddas försvagas stödet för att de ska vara självständiga.

Oberoende institutioner som har flera uppgifter, och inte är kontrollerade och styrda, är inte bra i demokratier. Följaktligen kan centralbankerna, om de inte behåller sitt begränsade syfte förlora sin oberoende ställning.

Oberoende är dock inte tillräckligt. John B Taylor pekade på de stora skiften till och från regelbaserade centralbankspolicies som skett historiskt och menade att centralbankernas mål inte ska breddas utan fördjupas. Det behövs en strategi för att nå de befintliga målen, där handlingsregler för hur de ska uppnås tydliggörs. Om detta görs i många enskilda länder kan det i sin tur leda till internationella monetära överenskommelser.

Med tanke på de många rop på reformer av centralbankerna som nu förekommer menade John B Taylor också att det är en bra tid att börja införa mer regelbaserade centralbankspolicies.