Session 6: Links between central banking and fiscal policy

Isabel Correia, Banco de Portugal

Pierpaolo Benigno, LUISS Guido Carli

Finanskrisen har enligt Isabel Correia inneburit att vi nu hamnat i ett läge där både penning- och finanspolitiken utmattats. Det finns inte mycket utrymme kvar för att stimulera ekonomin då räntan redan är nära noll eller negativ och statsskulderna har ökat. Därför har fokus skiftat till mer okonventionella penningpolitiska åtgärder, så som kvantitativa lättnader, det vill säga att centralbanken köper upp värdepapper. Problemet med dessa är att de skapar balansräkningar med riskfyllda tillgångar hos centralbankerna.

Pierpaolo Benigno resonerade vidare att kvantitativa lättnader inte leder till avsedd förmögenhetseffekt, om de risker som centralbanken tar upp i sin balansräkning genom att köpa långa obligationer inte stannar hos centralbanken utan förs tillbaka till den privata sektorn. Detta sker om centralbanken gör förluster som täcks av statskassan, det vill säga genom skatteintäkter. Då kommer tillgångarna i den privata sektorn att förbli oförändrade.

För att kvantitativa lättnader ska få önskad effekt behöver de backas upp av en finanspolitik som inte innebär skattehöjningar. Detta kräver en samordning mellan penning- och finanspolitiken.

Isabel Correia ställde frågan hur penningpolitiken nu ska kunna stabilisera ekonomin. Ett sätt är att införa maximal välfärd som ett kriterium. Det innebär att stabilitetspolitiken inte enbart handlar om att minska volatiliteten, man kan till och med öka volatiliteten om det är bra för välfärden. Det är också viktigt att tänka nytt. Skatter kan ibland användas där räntor i regel används.