Banksystemets likviditetsöverskott och räntebildningen
Datum
2014-12-01
Virginia Queijo von Heideken och Peter Sellin analyserar vilken roll det svenska banksystemets likviditetsöverskott har för Riksbankens implementering av penningpolitiken och transmissionen från reporäntan till interbankräntor med kort löptid.
Bakgrunden är att det svenska banksystemet under senare år gått från ett likviditetsunderskott till ett likviditetsöverskott gentemot Riksbanken. Det betyder att Riksbanken numera drar in likviditet från banksystemet istället för att som tidigare tillföra likviditet. Banksystemets överskott har dessutom växt över tiden av flera skäl. Det beror på Riksbankens årliga vinstutbetalningar till staten och att dess ränte- och förvaltningsutgifter inte tas från avkastningen på tillgångarna, utan istället påverkar storleken på de penningpolitiska transaktionerna. Dessutom har överskottet växt till följd av att allmänhetens efterfrågan på sedlar och mynt har minskat.
Författarna finner med stöd av ekonometrisk analys att det ökade likviditetsöverskottet i det svenska banksystemet sedan 2007 har förknippats med nedpressade korta interbankräntor. Denna effekt är dock liten eftersom merparten av överskottet placerats i riksbankcertifikat. Ett annat resultat är att ju större överskottet är desto mindre blir omsättningen bland de penningpolitiska motparterna i daglånemarknaden. Men också denna effekt är liten när merparten av överskottet placeras riksbankcertifikat. Liknande mönster syns också i andra länder som har haft ett likviditetsöverskott i banksystemet under en längre tid.
Artikeln ingår i årets tredje nummer av Riksbankens tidskrift Penning- och valutapolitik .
Av Peter Sellin och Virginia von Heideken
Virginia Queijo von Heideken är senior specialist vid Inter-American Development Bank och Peter Sellin är rådgivare vid Riksbankens avdelning för marknader.
