Läs referat av paneldebatten "Vad kan vi lära oss av finanskrisen?"

Riksbanken lanserade den 13 mars boken ”Pengarna och makten - Riksbankens historia” skriven av historikern och samhällsforskaren Gunnar Wetterberg. Författaren presenterade boken som kommer att finnas i bokhandeln i april.

 

Nedan följer ett referat av paneldebatten.
 

Pengarna och makten – vad kan vi lära oss av finanskriser?

Paneldebatten följde temat ”Vad kan vi lära oss av finanskriser?”. Paneldeltagarna var nyligen avgångna första vice riksbankschef Irma Rosenberg, riksbankschef Stefan Ingves, professor och rådgivare vid EU-kommissionen Lars Jonung och professor emeritus i historia och författare Göran B. Nilsson. Vice riksbankschef Svante Öberg ledde diskussionen.

 

Debatten inleddes med att deltagarna framförde reflektioner med anknytning till dagens finansiella kris. Irma Rosenberg berättade att redan år 1857 då Sverige upplevde sin första stora finanskris insåg finansminister Gripenstedt att det var något speciellt med banker. Det är viktigare för staten att stödja banker i kris jämfört med andra företag som till exempel dagsaktuella Volvo eller Saab. Det  beror på att bankerna är navet i betalnings- och kreditsystemet, och för att det här systemet måste fungera för att resten av ekonomin ska kunna göra det.

 

Stefan Ingves knöt an till året 1809 då Finland skildes från Sverige och finländarna skapade sin egen valuta. Svenska sedlar växlades in mot silver som hade en fast växelkurs. Den fasta växelkursen på silver höll på att bli en katastrof för Sverige. Frågan var om silvret i Sverige skulle räcka. Han kopplade händelsen till dagens finansiella kris i de baltiska länderna, som även de har en fast växelkurs, i detta fall knuten till en sedelfond med utländsk valuta. Han konstaterade ”been there, done that, fast det var länge sedan” och sa att likartade problem återkommer med jämna mellanrum för nya generationer i varje land.

 

Nationalekonomen Lars Jonung talade om att finansiella innovationer genom århundradena haft betydelse för ekonomin. Sedlarna som kom till 1668 var en uppfinning som ledde till lägre transaktionskostnader. Han nämnde också dagens strukturerade finansiella instrument från Wall Street som exempel på finansiella innovationer. När det kommer nya instrument är det inte ovanligt att köpare och säljare till att börja med inte vet riktigt vad de handlar om. Synen på om ett land bör ha fast eller rörlig växelkurs pendlar också fram och tillbaka. Han påpekade att varje bankkris påverkar riksbankens ställning och allmänhetens syn på penningpolitik.

 

Göran B. Nilsson, som är historiker, menade att man kan göra prognoser och upptäcka risker för framtida kriser genom att studera historien. Han tyckte att historien måste uppvärderas så att vi tar tillvara möjligheterna att lära oss av den.

 

Svante Öberg ställde frågan varför dagens finansiella kris inte hade förutspåtts. Lars Jonung menade att det är här som det mänskliga psyket kommer in. Det är helt enkelt för trist att säga att det vi håller på med nu inte håller. Han citerade en amerikansk bankdirektör: ”As long as the music is playing you have to dance.”

 

Göran B. Nilsson ville komma närmare svaret än att bara hänvisa till den mänskliga naturen. Även det mänskliga psyket kan man förstå bättre genom att studera historien. Historisk forskning borde ge möjligheter att förutsäga framtiden bättre.

 

Stefan Ingves påpekade att det är skillnad om ett enskilt finansiellt institut råkar illa ut jämfört med när en hel ekonomi drabbas av en kris. För att ett land ska undvika att hamna i en finanskris finns det två viktiga komponenter. För det första är det nödvändigt att statsfinanserna är i ordning och för det andra måste penningvärdet bevaras. Han sa också att det är när pengarna börjar ta slut som uppfinningsrikedomen är som störst för att få det att se ut som om pengarna inte är slut. Därför är det inte helt lätt för utomstående att upptäcka när det börjar skena iväg.

 

Irma Rosenberg poängterade att vi faktiskt kanske inte är så dåliga på att upptäcka problemen i den finansiella sektorn. Vi vet ju inte hur många kriser som vi har stoppat. Ansvaret för dagens kris kan fördelas på flera faktorer som centralbankernas politik, bristande reglering i USA, mänsklig psykologi och överdrifter som alltid förekommer. Hon sa: ”Av historien kan vi lära oss att hantera kriserna, men vi kommer inte att kunna undvika dem”.

 

Men det finns de som varnade tidigt. Svante Öberg refererade till Bill White på BIS som under våren 2007 var som en ensam röst i öknen när han sa att läget på kreditmarknaderna var ohållbart i längden. Kreditexpansionen och den ökande penningmängden gick för fort.

 

Stefan Ingves påminde oss om att alla finansiella system har förmågan att, förr eller senare, reparera sig själva. De fyller en stor praktisk funktion eftersom en monetär ekonomi är bättre än byteshandel.

 

Paneldebatten avslutades med en diskussion om Riksbankens öppenhet. Lars Jonung ställde frågan hur mycket svenska folket ska få veta om vad som händer i Riksbanken. Han refererade till historieboken och påpekade att det tog 150 år innan bönderna släpptes in i den politiska kontrollen av banken och att det tog ytterligare 200 år innan protokollen från direktionens penningpolitiska möten började publiceras, med två veckors fördröjning. Han undrade om det börjar bli dags för sändningar via webb-tv direkt från direktionsmötena.

 

Alla paneldeltagare var eniga om att öppenhet är bättre än slutenhet och att centralbankers öppenhet kan bidra till bättre fungerande finansiella marknader. De hoppas att Riksbankens öppenhet är här för att stanna.

 

Under debatten lovordade alla deltagarna Gunnar Wetterbergs arbete med att skriva Riksbankens historia och menade att han skrivit en bok som är både lättläst och mycket intressant – inte minst med tanke på den rådande turbulensen på de finansiella marknaderna och i världsekonomin.

 

Text: Ingela Bäckström