Skingsley: Ny spelplan för penningpolitiken: Vad kan en liten öppen ekonomi vänta sig?
”Om penningpolitiken verkar ha förlorat sin magiska touch, vad ska centralbankerna göra då?”. Det frågar sig vice riksbankschef Cecilia Skingsley när hon på torsdagen talar vid Kammarkollegiets kapitalmarknadsdag.
Cecilia Skingsley sammanfattar sitt tal.
Minusräntor och andra penningpolitiska stimulanser till trots är inflationen långt under målet i många länder. Det penningpolitiska handlingsutrymmet verkar helt enkelt krympa. Den sannolikt viktigaste anledningen är det låga globala ränteläget som fått flera centralbanker att välja okonventionella metoder i syfte att stimulera ekonomin och leva upp till sina inflationsmål.
Länder med rörlig växelkurs har alltjämt penningpolitisk autonomi
Men även globaliseringen av de finansiella marknaderna har betydelse, menar Skingsley, eftersom den kan innebära att stora centralbankers agerande begränsar mindre centralbankers handlingsutrymme och på sätt och vis beskär deras penningpolitiska självständighet. Skingsley konstaterar dock att länder med rörlig växelkurs tycks ha haft lättare att upprätthålla viss grad av självständighet och därmed dämpa effekterna av globala finansiella och monetära rörelser.
Tillfälligt begränsad autonomi när inflationsmålet försvaras
Men det kan uppstå situationer då den egna centralbanken är starkt beroende av vad större centralbanker gör. Utvecklingen i Sverige under senare år är ett exempel på det. I ljuset av låg inflation och inflationsförväntningar som under en tid föll trendmässigt har det varit viktigt att undvika en alltför snabb förstärkning av kronan. ECB:s politik med bland annat omfattande tillgångsköp har i det sammanhanget varit central att följa.
Beredskap för en annorlunda penningpolitisk spelplan
När svensk inflation nu börjar närma sig målet, kan det vara dags att fundera på förutsättningarna för penningpolitiken i ett längre perspektiv, enligt Skingsley. Om det har blivit svårare att bedriva penningpolitik, vad kan Riksbanken och andra centralbanker göra?
Skingsley menar att penningpolitiken framöver inte kommer att kunna bedrivas på det sätt och med den verkningsgrad som vi tidigare varit vana vid. Och detta behöver vi förbereda oss inför. Hon konstaterar att vid sidan av att sänka styrräntan under noll och köpa värdepapper skulle så kallade helikopterpengar kunna vara en hypotetisk väg att gå för att öka det penningpolitiska handlingsutrymmet.
"Det är förmodligen något som bör testas först när andra möjligheter har uttömts. Men med tanke på de svårigheter som tynger många av världens ekonomier tycker jag det är klokt att diskutera olika möjligheter och inte stänga några dörrar", säger Skingsley.
Hon resonerar också kring möjligheterna att höja inflationsmålet för att skapa större frihetsgrader i penningpolitiken.
Större acceptans för att underskrida målet
Skingsley rundar av med att konstatera att centralbankerna i framtiden kan tvingas acceptera att inflationen understiger målet under längre perioder. "Det gäller då att övertyga ekonomins aktörer om att penningpolitiken behöver vara mer "flexibel" och att flexibiliteten beror på att penningpolitiken inte är riktigt lika verkningsfull som den uppfattades förr".
