Jansson: Riksbankens penningpolitiska strategi – i takt eller otakt med omvärlden?
Att penningpolitiken kan ge stöd åt makrotillsynen genom att ”luta sig mot vinden” är ett synsätt som blivit allt vanligare i den internationella debatten. Det konstaterade vice riksbankschef Per Jansson i ett tal på SEB under måndagen.
Vice riksbankschef Per Jansson sammanfattar sitt tal
Var den strategi för penningpolitiken som utformades decennierna före den globala finansiella krisen – och som länge verkade så framgångsrik – i själva verket alltför snäv? Borde penningpolitiken lägga ned större möda på att förhindra att finansiella obalanser uppstår? Jansson redogjorde i sitt tal för den livliga internationella diskussion som nu förs om denna fråga bland centralbanker och i den akademiska världen. En diskussion som Jansson upplever har satt förvånansvärt litet avtryck i den svenska debatten.
De flesta är överens om att makrotillsynen ska vara den första försvarslinjen mot finansiella obalanser. Men allt fler har också närmat sig synsättet att penningpolitiken kan behöva ge makrotillsynen understöd genom att, som det ofta kallas, ”luta sig mot vinden”. Detta är principer som Jansson har stor sympati för och han menar att Riksbankens strategi har varit väl i linje med den internationella debatten.
”För mig handlar det helt enkelt om vilken strategi som ger de bästa förutsättningarna för svensk ekonomi att utvecklas så bra som möjligt. En politik som ”lutar sig mot vinden” handlar i botten om att försöka undvika scenarier där obalanserna leder till stora negativa effekter på BNP, arbetslösheten och inflationen.”
Jansson betonade samtidigt att en penningpolitik som lutar sig mot vinden inte är fri från komplikationer och menade att även om man principiellt bör ta hänsyn till finansiella risker i de penningpolitiska avvägningarna innebär det inte att de faktiska penningpolitiska besluten blir självklara.
”Vilken vågskål som väger tyngst kommer att bero på den specifika situationen vid varje räntebeslut. Om vi tar den aktuella situationen som exempel har ju inflationen under senare tid blivit överraskande låg, och det från en nivå som redan var en bra bit under vårt mål. Ju längre inflationen är från målet, och ju längre tid den varit det, desto större tyngd kommer den vågskålen att få, trots kvarstående risker med hushållens skuldsättning och på bostadsmarknaden.”
Läs hela talet: Riksbankens penningpolitiska strategi – i takt eller otakt med omvärlden?
