Jansson: Perspektiv på Riksbankens penningpolitik
Per Jansson sammanfattar sitt tal
Diskussionen om penningpolitiken och centralbankernas verksamhet kommer att vara intensiv de närmaste åren, både på hemmaplan i enskilda länder och internationellt. Det konstaterade vice riksbankschef Per Jansson när han på fredagen höll ett anförande vid SNS, vid seminariet "Vägval för penningpolitiken". Riksbanken har under senare tid figurerat ovanligt flitigt i medierna och Jansson tog i sitt anförande upp flera av de viktiga och grundläggande frågor kring penningpolitiken som diskuterats där.
Det har till exempel hävdats att Riksbanken skulle ha en tendens att vara alltför nitisk i inflationsbekämpningen och att inflationen sett över en längre tidsperiod i genomsnitt därför blivit alltför låg och arbetslösheten onödigt hög. Det har också hävdats att Riksbanken under senare år, genom att ta hänsyn till risker förknippade med hushållens skuldsättning, vägt in faktorer i sina räntebeslut som man inte borde väga in.
Per Jansson menade att Riksbanken inte överdrivit inflationsbekämpningen och att det genomsnittliga utfallet för inflationen måste betraktas som godkänt, i och med att en stor del av målavvikelsen beror på att räntorna fallit mer än de stigit. I Sverige ingår hushållens räntekostnader för egnahem i KPI och detta gör att KPI-inflationen till en början faller när Riksbanken sänker räntan. Räknas denna effekt som "går åt fel håll" bort så uppgår inflationstakten till 1,8 procent. Jansson konstaterade också att erfarenheterna från andra länder i samband med finanskrisen visar att överdriven skuldsättning kan resultera i en situation med svag efterfrågan, hög arbetslöshet och låg inflation. Att ta hänsyn till risker på detta område, menade han, är därför helt i linje med Riksbankens mål och mandat. Han konstaterade också att Riksbankens ambition att väga in risker med hushållens skulder och på bostadsmarknaden är väl i linje med den diskussion som internationellt har börjat föras efter finanskrisen.
Jansson diskuterade även andra invändningar mot att i räntebesluten väga in risker med utvecklingen av hushållens skulder, exempelvis att styrräntan skulle ha alltför begränsad effekt på dessa risker. Jansson menade att effekten av styrräntan varierar beroende på de specifika omständigheter som råder. I vissa lägen kan förmodligen ganska begränsade höjningar ge effekt, i synnerhet om centralbanken kombinerar dessa med en kommunikation som understryker att utvecklingen upplevs som oroande. Jansson menade att det är just en sådan politik som Riksbanken bedrivit.
Per Jansson konstaterade avslutningsvis att vi internationellt är inne i vad man skulle kunna kalla ett formativt skede när det gäller den makroekonomiska politiken i stort och penningpolitiken i synnerhet. Han underströk att det redan idag står klart att penningpolitiken inte kommer att bedrivas på exakt samma sätt som före krisen – när styrräntan i princip sattes med hänsyn till den kortsiktiga konjunkturutvecklingen, och när man tog den finansiella stabiliteten mer eller mindre för given. Centralbankernas operationella penningpolitiska ramverk kommer troligtvis att vara både lite mer flexibla och lite mer komplexa framöver än de var tidigare.
Exakt var den här processen till slut kommer att landa, och hur centralbankernas verksamhet kommer att se ut mer i detalj om, säg, tjugo år vet vi inte idag, menade han. Vad vi med säkerhet kan säga är att diskussionen om penningpolitiken och centralbankernas verksamhet kommer att vara intensiv de närmaste åren, både på hemmaplan i enskilda länder och internationellt. Det är viktigt att den diskussionen är förutsättningslös och nyanserad och förs i god och positiv anda, avslutade Jansson.
Läs hela talet.
