Jansson: Hur stoppar vi trenden i hushållens skulder? Ett arbete på flera fronter
Flera politikområden måste samverka för att vi ska komma till rätta med problemen med hushållens skuldsättning. Det var ett av budskapen när vice riksbankschef Per Jansson talade vid SvD Bank Summit på tisdagen.
Per Jansson sammanfattar sitt tal
Jansson inledde med att konstatera att Sverige klarat den finansiella krisen relativt väl i jämförelse med många andra länder. Men trots att utvecklingen varit god och reporäntan låg har den politik som Riksbanken bedrivit kritiserats för att inte vara tillräckligt expansiv.
Syftet med politiken, framhöll Jansson, har varit att skapa förutsättningar för en långsiktigt stabil utveckling genom att minska risken för en överdriven skuldsättning och alltför uppblåsta bostadspriser. De svenska hushållens skulder är idag höga både i ett historiskt och internationellt perspektiv. Det skapar risker, framför allt för hushåll med små likviditetsreserver. En särskilt bekymmersam situation skulle uppstå om skuldkvoten på nytt börjar öka trendmässigt. Då ökar ekonomins sårbarhet allt mer i takt med att likviditetsreserverna krymper ytterligare. Förr eller senare når man en punkt när till och med ganska små störningar till exempelvis inkomster, tillgångspriser eller rantor kan utlösa ganska stora realekonomiska effekter.
Jansson betonade att den politik Riksbanken bedrivit klart ryms inom mandatet. Men, konstaterade han, eftersom den innebär att inflationen närmar sig målet något långsammare skapas en spänning mellan måluppfyllelsen på kort respektive lång sikt som inte är alldeles lätt att hantera.
Det är svårt för penningpolitiken att ensam minska riskerna med hushållens upplåning och utvecklingen på bostadsmarknaden. Det är därför positivt att regeringen för ett tag sedan deklarerade att man avser att ge Finansinspektionen huvudansvaret för makrotillsynen – det nya politikområde som är tänkt att utgöra det främsta försvaret mot den här typen av problem.
Att makrotillsynen börjat ta form är ett steg i rätt riktning, men inte någon "quick fix" som kommer att lösa alla problem, hävdade Jansson. Lika lite som penningpolitiken kan lämnas att på egen hand försöka hantera riskerna med hushållens skulder och utvecklingen på bostadsmarknaden kan makrotillsynen lämnas utan understöd. Jag tror att det är viktigt att det finns en viss grad av samstämmighet mellan makrotillsynen och penningpolitiken, sa Jansson och menade att detta är en syn som också väl avspeglas i den diskussion som för närvarande förs internationellt.
Men frågan är, framhöll Jansson, om ens en makrotillsyn och penningpolitik i samverkan är tillräckligt för att lösa skuldproblemen varaktigt. Det är troligt att ett ännu bredare grepp måste till. Ett viktigt skäl till att bostadspriser och skulder ökat är att utbudet av bostäder varit litet i förhållande till efterfrågan. Därför behöver sannolikt även bostadspolitiken plockas in i ekvationen för att man ska kunna få till stånd en varaktig lösning, menade Jansson.
Men det gäller att agera på rätt sätt så att man så långt det är möjligt undviker en alltför snabb och dramatisk minskning av skuldsättningen och bostadspriserna. Man skulle kunna säga att vad vi behöver åstadkomma är en "pyspunka", där vi gradvis återgår till ett läge med mycket lägre risker för att ett skuldöverhäng hos hushållen ska ställa till problem. Det är förstås en formidabel utmaning som vi knappast klarar om inte ett flertal politikområden samverkar i processen, avslutade Jansson.
Läs hela talet: Hur stoppar vi trenden i hushållens skulder? Ett arbete på flera fronter (pdf)
