Ingves: Centralbankens roll efter den finansiella krisen – utmaningar framöver
I ljuset av den finansiella krisen genomförs nu nya åtgärder världen över för att förhindra att liknande kriser ska inträffa igen. De förändringar som pågår har det gemensamt att de syftar till att samordna den finansiella stabilitetspolitiken och penningpolitiken i högre grad än tidigare. På så sätt kan man stärka möjligheterna till fortsatt prisstabilitet samtidigt som finansiell stabilitet och en stabil ekonomisk utveckling tryggas. Det framhöll riksbankschef Stefan Ingves i ett tal hos Nationalekonomiska föreningen i Stockholm under onsdagen.
Stefan Ingves sammanfattar sitt tal
Ingves betonade att den flexibla inflationsmålspolitiken har spelat en viktig roll för både den relativt låga och stabila inflationen och den relativt stabila BNP-tillväxten som vi observerade i Sverige och i många andra länder före den finansiella krisen. En lärdom från krisen är dock att prisstabilitet inte var tillräckligt för att också uppnå finansiell stabilitet. Penningpolitiken bör därför i större utsträckning än tidigare ta hänsyn till finansiella stabilitetsaspekter.
Vidare diskuterade Ingves framväxten av makrotillsyn som ett nytt politikområde och den djupgående förändring som den innebär för det förebyggande arbetet i den finansiella stabilitetspolitiken. Verktygen inom makrotillsynen innebär bättre möjligheter att stärka motståndskraften i det finansiella systemet. Ingves beskrev dessa möjligheter genom att exemplifiera hur olika verktyg kan användas för att motverka risker förknippade med de svenska hushållens skuldsättning. Makrotillsynen påverkar också penningpolitikens genomslag, och ger möjligheter att bättre än idag hantera de hot mot inflationsmålet och den ekonomiska aktiviteten som en finansiell kris innebär.
Slutligen framhöll Ingves att Riksbanken har goda förutsättningar att axla ansvaret för makrotillsynen. Riksbanken har en omfattande kapacitet när det gäller analys av systemrisker och länkarna mellan den finansiella och den reala sektorn. Det skulle också innebära att samordningsvinster med penningpolitiken uppnås. På så sätt skulle Riksbanken alltså få bättre förutsättningar att utföra sina uppdrag om prisstabilitet och finansiell stabilitet.
Läs hela talet.
