Svensson: Penningpolitik, skulder och arbetslöshet
Penningpolitiken och styrräntan har endast en liten effekt på bostadspriserna och hushållens skuldsättning, men en förhållandevis stor effekt på inflation och arbetslöshet. Därför kan penningpolitiken inte märkbart minska eventuella risker med hushållens skuldsättning utan att samtidigt åsidosätta Riksbankens mandat om prisstabilitet och lägsta hållbara arbetslöshet. Detta framhöll vice riksbankschef Lars E O Svensson när han på onsdagen höll ett tal vid SNS om sin syn på sambanden mellan penningpolitik, skulder och arbetslöshet. Om riskerna med hushållens skuldsättning bedöms vara för stora bör man i stället använda andra tillgängliga medel, så som bolånetaket och riskvikter på bolån.
Svensson konstaterade inledningsvis att direktionsledamöternas olika syn på penningpolitiken framför allt handlar om huruvida hushållens skuldsättning är alltför hög och om penningpolitiken i så fall bör användas för att försöka begränsa riskerna med denna.
Svensson framhöll att omfattande analyser med data från många länder, men även Riksbankens egen utredning om riskerna på bostadsmarknaden, har visat att penningpolitiken har relativt liten effekt på bostadspriserna och hushållens skuldsättning, men relativt stor effekt på inflation och arbetslöshet. Om hushållens skulder skapar problem finns enligt Svensson bättre sätt att begränsa skuldsättningen. Bolånetaket har exempelvis visat sig ha god effekt. Belåningsgraden för nya bolån faller nu för första gången sedan 2002. Även andra medel, som minskade ränteavdrag och höjda riskvikter på bankernas bolån, finns tillgängliga.
Men Svensson frågade sig också om hushållens skulder verkligen medför så stora risker att de måste åtgärdas. För det första har hushållen, enligt Finansinspektionen, mycket god motståndskraft mot höjda räntor, husprisfall och ökad arbetslöshet. För det andra har hushållen finansiella och reala tillgångar som är tre gånger så stora som skulderna. För det tredje beror de höga bostadspriserna i Sverige, enligt Riksbankens utredning, i allt väsentligt på fundamentala faktorer och det finns inga tecken på någon bubbla. Därmed ser situationen i Sverige annorlunda ut än i de länder som råkat i kris.
Svensson avslutade med att konstatera att den diskussion mellan direktionsledamöterna som förs i dessa frågor är bra eftersom den klargör skillnaderna i synsätt. Riksbankens analys kan nu fokusera på att ytterligare klarlägga dessa frågor och förhoppningsvis föra utvecklingen framåt.
Läs hela talet.
