Svensson: Olika syn på penningpolitiken
Penningpolitiken ska stabilisera inflationen runt målet på 2 procent och arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå. Det framhåller vice riksbankschef Lars E.O. Svensson i sitt tal vid SNS/SIFR Finanspanel. En lägre reporänta under de senaste åren skulle ha lett till bättre måluppfyllelse för både inflation och arbetslöshet. Samtidigt är finansiell stabilitet och bolånetillväxt under nuvarande omständigheter inga skäl till att hålla inflationen under målet och arbetslösheten över en hållbar nivå. Det är dessutom sannolikt att den genomsnittliga arbetslösheten blivit högre under de senaste 15 åren till följd av att inflationen under samma period har skjutit under målet. Därför är det viktigt att i fortsättningen hålla genomsnittlig inflation på målet under en längre period.
Svensson menar att det följer av riksbankslagen och dess förarbeten att mandatet för penningpolitiken ska vara prisstabilitet och högsta hållbara sysselsättning, vilket i sin tur bäst uppnås genom att stabilisera inflationen runt målet och arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå. En väl avvägd penningpolitik innebär då att vid varje penningpolitiskt möte välja en räntebana som, med motsvarande prognos för inflation och arbetslöshet, bäst stabiliserar inflationen och arbetslösheten. Måluppfyllelsen för både inflation och arbetslöshet skulle ha blivit bättre om Riksbanken hade fört en mer expansiv penningpolitik under de senaste åren.
Vidare diskuterar Svensson i talet några av de invändningar som framförts mot hans syn i den penningpolitiska diskussionen. Dessa innebär i realiteten att penningpolitiken har fler mål än att stabilisera inflation och arbetslöshet, vilket riskerar att göra penningpolitiken godtycklig och spretig. Målet om prisstabilitet och högsta hållbara sysselsättning ska inte kunna åsidosättas med hänsyn till finansiell stabilitet annat än under extrema omständigheter och under en begränsad tid. För närvarande finns det dock inga tecken på sådana extrema omständigheter i Sverige – finansiell stabilitet kan upprätthållas med makrotillsyn och utgör därmed inget skäl som kan motivera en stramare penningpolitik.
Svensson visar också att den genomsnittliga inflationen i Sverige under de senaste 15 åren har skjutit betydligt under inflationsmålet, trots att den har hamnat på målet i andra länder som haft ett fast inflationsmål lika länge som Sverige. Eftersom inflationsförväntningarna samtidigt har förankrats vid målet har den långsiktiga relationen mellan genomsnittlig inflation och genomsnittlig arbetslöshet blivit negativ. Att inflationen har skjutit under målet tycks ha medfört en betydande realekonomisk kostnad i form av högre genomsnittlig arbetslöshet. Därför är det enligt Svensson angeläget att penningpolitiken fortsättningsvis bedrivs så att den genomsnittliga inflationen under en längre period hålls i linje med målet.
