Wickman-Parak: Att ”översätta” prognoser till räntebeslut – ingen enkel match
Vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak höll på tisdagen talet ”Att ”översätta” prognoser till räntebeslut – ingen enkel match”. Hon konstaterade att penningpolitiken måste vägledas av prognoser och att de bästa prognoserna arbetas fram i en samverkan mellan modeller och bedömningar.
När det sedan är dags för räntebeslut så tillkommer det bedömningar som inte är helt enkla att göra. En anledning till detta är att en väl avvägd penningpolitik måste, enligt Wickman-Parak, väga in utvecklingen och olika risker bortom prognoshorisonten. En annan anledning är att ibland kan det vara så att positiva och negativa avvikelser från målet kan ha olika kostnader, vilket också påverkar avvägningen av penningpolitiken. Under den finansiella krisen var kostnaden för en deflationistisk utveckling, som det kan vara svårt att ta sig ur, större än kostnaden av en för hög inflation.
Det var speciellt svårt översätta prognoserna till räntebeslut under den finansiella krisen. Riksbanken och andra bedömare gjorde då stora prognosmissar. Huvudproblemet var att de tillgängliga modellerna inte fångade de internationella finansiella länkarna som spelade en stor roll under den finansiella krisen. Det finns en utbredd insikt om att vår förståelse av dessa finansiella länkar behöver utvecklas. Wickman-Parak underströk avslutningsvis att avsaknaden av en solid prognosmodell ställer krav på penningpolitikens flexibilitet. Under den finansiella krisen tog denna flexibilitet sig uttryck i en stor beredskap att revidera prognoserna kraftigt och att lägga om penningpolitiken. Under mer normala tider innebär flexibilitet att gå fram gradvist med ränteändringarna. Då finns möjlighet att successivt analysera utvecklingen, avgöra om man ska fortsätta på den inslagna vägen, stanna upp eller ändra riktning. Tvära kast i penningpolitiken kan då undvikas.
Läs hela talet i pdf-filen.
