Svensson: För en bättre penningpolitik: Fokusera på inflation och arbetslöshet

  • Datum:
  • Talare: Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson
  • Plats: Luleå tekniska universitet
Lars E.O. Svensson talade den 8 mars vid Luleå universitet om hur han anser att det penningpolitiska ramverket kan förbättras, att det är viktigt att Riksbankens beslut och kommunikation inte ger intryck av att penningpolitiken har andra mål än att stabilisera inflationen och resursutnyttjandet samt varför han reserverade sig vid det senaste penningpolitiska mötet.

Svensson utgår från Riksbankens skrift Penningpolitiken i Sverige enligt vilken Riksbanken ska bedriva en flexibel inflationsmålspolitik där penningpolitiken inriktas mot att stabilisera inflationen runt målet och resursutnyttjandet runt en normal nivå. Han anser att det befintliga ramverket för penningpolitiken kan förbättras genom att operativa mått på inflationen, resursutnyttjandet och deras stabilitet preciseras. Av flera skäl anser han att endast ett operativt mått på inflationen och endast ett mått på resursutnyttjandet bör användas. Inflationsmålet är formulerat i termer av KPI, men han anser att det mest lämpliga operativa måttet på inflationen är KPIF, som utesluter direkta effekter på KPI av Riksbankens ränteändringar. Det innebär att KPI stabiliseras på litet längre sikt. Han förklarar varför han anser att arbetslöshetsgapet mellan arbetslösheten och den långsiktigt hållbara arbetslösheten är det mest lämpliga måttet på resursutnyttjandet. Han hävdar också att medelkvadratgapet är det lämpligaste måttet på stabilitet i inflationen respektive resursutnyttjandet.

 

Med en sådan precisering av det penningpolitiska ramverket menar han att penningpolitiken blir enklare, tydligare och mer robust. Beredningsarbetet kan inriktas på att beräkna prognoser för KPIF-inflationen och arbetslösheten för olika räntebanor. Dessa prognoser tillsammans med en bedömning av den hållbara arbetslösheten sammanfattar all information som direktionsledamöterna behöver för sitt beslut och val mellan olika räntebanor. Besluten blir enkla att motivera och motiveringarna blir tydliga. Penningpolitiken blir också enkel att utvärdera. Den blir robust därför att all information och alla bedömningar som påverkar prognoserna och den hållbara arbetslösheten på ett systematiskt sätt kan inlemmas i beslutsprocessen.

 

För att penningpolitiken fortsättningsvis inte ska bli otydlig anser han att Riksbankens beslut och kommunikation inte får ge intryck av att penningpolitiken har fler mål än inflation och resursutnyttjande. I media och i marknadsbrev har det diskuterats intensivt kring en ny inriktning av penningpolitiken, till exempel mot att stabilisera huspriserna och begränsa hushållens skuldsättning.  Om Riksbanken i valet mellan två räntebanor väljer en bana som ger sämre måluppfyllelse för både inflation och resursutnyttjande kan det onekligen ge intryck av att penningpolitiken har fler mål än dessa. Om dessutom räntehöjningar bland annat motiveras med hänvisning till den höga tillväxten, huspriserna, hushållens skuldsättning, den låga räntenivån, möjliga framtida finansiella obalanser och så vidare finns det en risk att detta intryck förstärks. I så fall blir penningpolitiken otydlig.

 

Med den utgångspunkten reserverade Svensson sig vid det senaste penningpolitiska mötet och föredrog oförändrad ränta och sedan en lägre räntebana än huvudscenariots bana, eftersom en sådan bana stabiliserar inflationen mätt med KPIF och resursutnyttjandet mätt med arbetslöshetsgapet bättre.

 

Läs hela talet i pdf-filen.

Senast granskad

Innehållsansvarig

Kontakta innehållsansvarig

Fyll i information

För att minimera automatiskt spam ber vi dig att svara på frågan i fältet nedan.

7 + 4 ?