Nyberg: Penningpolitik och finansiella kriser - några reflektioner
Vice riksbankschef Lars Nyberg höll på onsdagen vid Danske Bank sitt sista anförande som ledamot i Riksbankens direktion. Nyberg, som suttit i direktionen sedan starten 1999, konstaterade inledningsvis att det varit tretton händelserika år. Inte minst de senaste åren har varit dramatiska, med den globala finanskrisen och den efterföljande statsfinansiella skuldkrisen.
I sitt anförande fokuserade Nyberg på några områden som han tror kommer att prägla diskussionen om centralbankerna och deras verksamhet under de kommande åren. Han diskuterade bland annat den debatt som förs om vilken roll centralbankerna och deras räntesättning bör spela för att upprätthålla finansiell stabilitet. Nyberg menade att en centralbank sannolikt måste vara beredd att använda räntan för att dämpa en snabb kreditexpansion som hotar att leda till en kris, men att det förmodligen är ganska sällan som detta kommer att behöva göras. Andra medel, som just nu diskuteras intensivt i världen, kommer att kunna utnyttjas i de allra flesta fall. Under den absolut största delen av tiden kommer därför centralbanken att kunna bedriva penningpolitik på vanligt sätt.
Den flexibla inflationsmålspolitik som bedrivs på många håll i världen har varit rätt väg att gå, menade Nyberg, även om finanskrisen har satt fingret på en del svaga punkter. Det finns exempelvis skäl att försöka få bättre grepp om interaktionen mellan finansmarknaden och makroekonomin och att krediter och skuldsättning bör få en större roll än hittills i våra modeller och vårt tänkande. Nyberg konstaterade att han hyser gott hopp om att det här är aspekter något som så småningom kommer att kunna införlivas i en praktiskt fungerande inflationsmålspolitik.
Lars Nyberg betonade också vikten av på förhand ha en plan klar för hur en kris ska hanteras när den väl inträffar. Han konstaterade dock samtidigt att det i praktiken är sällan någon sådan plan finns på plats. Som ett exempel på där planerna för krishantering varit bristfälliga tog Nyberg upp den statsfinansiella krisen inom euroområdet. Även när det gäller hur gränsöverskridande banker i kris ska hanteras återstår en del arbete, noterade Nyberg.
Ett generellt problem när det gäller gränsöverskridande överenskommelser är att är att vi i Europa gärna vill åstadkomma en fortsatt finansiell integration och en ökad finansiell stabilitet, men samtidigt behålla varje lands nationella suveränitet. Det är dock svårt att nå alla tre målen samtidigt, menade Nyberg. Vill vi till exempel kombinera en finansiell integration med fortsatt nationell suveränitet över tillsyn och krishantering, så blir det svårt att åstadkomma en finansiell stabilitet – den kris vi just genomlever ger goda exempel på det. När det gäller hanteringen av gränsöverskridande banker förs dock diskussioner på det internationella planet som inger hopp, sade Nyberg.
Nyberg konstaterade att den internationella debatten just nu är ovanligt intensiv och att det finns många knepiga frågor att lösa – inte minst inom krishanteringen och tillsynen av de finansiella marknaderna. Jobbet är fortfarande intressant, men allt har sin tid, och det är som bekant bäst att sluta när det är som roligast, avslutade Nyberg.
Läs hela talet i pdf-filen.
