Nyberg: Hur avvecklar man en bank i kris?
Fredagen den 1 april höll vice riksbankschef Lars Nyberg ett tal hos Swedbank i vilket han gav sin syn på hur banker i kris ska avvecklas.
Han inledde med att konstatera att det i praktiken är svårt att låta banker, särskilt om de är stora och viktiga för det finansiella systemet, att gå i konkurs som vanliga företag. Detta visade sig inte minst under krisen då ett antal banker i världen kom att räddas till fortsatt liv och i flera länder fick skattebetalarna bidra med betydande belopp. I en vanlig konkurs drabbas ju först aktieägarna och sedan fordringsägarna av förlusterna. Men räddas banken från konkurs så räddas också fordringsägarna och faktiskt ibland också aktieägarna. I stället drabbas skattebetalarna. Det är uppenbarligen tokigt, sade Nyberg.
Vad som behövs är alltså en lagstiftning för banker som inte kan sättas i konkurs som vanliga företag, men som ändå låter aktieägarna och fordringsägarna stå för notan om banken sköts dåligt och hamnar på obestånd. Hur en sådan lagstiftning ska se ut är ett av vårens heta ämnen både i Sverige och internationellt, menade Nyberg.
Nyberg beskrev sedan varför banker inte kan gå i konkurs som vanliga företag. Men, frågade Nyberg, om den traditionella konkurslagstiftningen inte är lämplig för banker, hur ska då en fungerande lagstiftning se ut? Faktiskt, fortsatte han, börjar det växa fram någon form av konsensus kring detta i den internationella diskussionen. Han redogjorde sedan för de komponenter som han anser bör finnas i en sådan lagstiftning.
För det första så behöver staten kunna gripa in tidigt för att banken ska kunna hållas vid liv. Med tidigt menas före det att banken formellt är på obestånd. Detta ingripande behöver sedan följas av en snabb process.
För det andra behöver staten ha särskilda verktyg för att kunna få till stånd en ordnad avveckling. Dessa verktyg måste ge myndigheterna möjligheter att sälja och omstrukturera en bank, exempelvis genom att dela upp banken i en bra och en dålig del.
Man behöver också som en sista utväg ha en möjlighet till ett statligt övertagande av en bank. Detta är en känslig fråga på sina håll i världen, men ibland är det nödvändigt. Då är det bättre att det finns regler för hur det ska ske än att möjligheten förnekas, sade Nyberg.
Det bästa vore naturligtvis om man kunde undvika att staten tar över banker. Men då måste man hitta andra sätt att förbättra den krisande bankens kapitalsituation om den ska leva vidare. Vad man skulle kunna göra är att skriva ner en del skulder eller konvertera dem till aktier. Detta kallas i den internationella diskussionen för ”bail-in”. Nyberg beskrev sedan hur bail-in kan utformas på lite olika sätt, men han sade också att det återstår en del problem runt ”bail-in” att lösa.
Efter denna redogörelse för vad som bör ingå gick Nyberg över till att prata om vad som händer i verkligheten. Han berättade kortfattat om regelverken i USA och i Storbritannien och vad som är på gång inom EU. Han jämförde dessa med de komponenter som han anser bör finnas i en lagstiftning och med den svenska stödlagen.
Nyberg fann att alla regelstrukturerna kan hantera det viktigaste problemet, nämligen att avveckla en bank så att det i första hand är ägarna som drabbas, inte skattebetalarna. Men det finns skillnader och han pekade på tre av dem, nämligen hur fordringsägare behandlas, hur synen skiljer sig när det gäller statligt övertagande och hur man behandlar små banker.
När det gäller det sistnämnda, behandlingen av små banker, är det vi i Sverige som avviker, konstaterade Nyberg. I motsats till USA och Storbritannien så finns det i Sverige inga särskilda regler för banker som inte är systemviktiga, istället gäller det vanliga konkursförfarandet. Nyberg argumenterade för en generell lagstiftning som kan tillämpas på alla banker. Ett viktigt skäl för detta är att det i verkliga situationer är mycket svårt att avgöra om en bank är systemviktig eller inte och varje bedömning innehåller ett stort mått av godtycke. Det känns olustigt, sade Nyberg, att konsekvenserna för många människor i onödan ska vara så beroende av bedömningar som är långtifrån självklara.
Läs hela talet i pdf-filen.
