Ingves: Flexibel inflationsmålspolitik i praktiken och teorin
Riksbankschef Stefan Ingves höll på torsdagen ett anförande vid Nationalekonomiska Föreningen. Anförandet handlade om kopplingen mellan teori och praktik i penningpolitiken.
Ingves konstaterade att den teoretiska analysram som ofta används för att beskriva penningpolitiken är ett värdefullt verktyg. Den fångar på ett illustrativt och relativt enkelt sätt vad inflationsmålspolitik i grunden handlar om och har hjälpt till att strukturera tänkandet kring den praktiska politiken.
Men, menade Ingves, steget från teori till praktik är ändå inte alldeles lätt att ta. I anförandet pekade Ingves på några omständigheter som på olika sätt komplicerar detta steg. Exempelvis är de variabler som centralbanken förutsätts stabilisera – inflationen och resursutnyttjandet – entydiga och väl specificerade i teorin, men i praktiken är det långtifrån självklart hur de ska mätas. Det är inte heller klart från den enkla teoretiska analysramen hur centralbanken ska hantera att det i vissa lägen kan finnas en risk för ett riktigt dåligt utfall. En försvårande omständighet är också att de penningpolitiska besluten fattas av sex personer som kan ha olika syn i bland annat dessa frågor.
Sannolikt kommer bilden att kompliceras ytterligare av det ökade fokus på systemrisker som följt på finanskrisen. De riskförebyggande verktyg som förmodligen kommer att användas framöver kan ha effekter som på många sätt liknar effekterna av ränteändringar. Den ökade interaktionen mellan penningpolitik och riskförebyggande verktyg gör att rören blir mer krokiga mellan den enkla teorin och praktisk penningpolitik.
Trots att Ingves lyfte fram ett antal komplikationer när det gäller att översätta den teoretiska analysramen till praktisk politik menade han att teorin, använd på ett klokt sätt, kan vara ett viktigt stöd när penningpolitiken ska förklaras och utvärderas. Det handlar i grunden om en balansgång: Å ena sidan vill man i steget från teori till praktik behålla tillräckligt mycket av den tydlighet och struktur som den teoretiska analysramen ger. Å andra sidan vill man inte ge en alltför enkel och avskalad, och därmed kanske missvisande bild av penningpolitiken och de överväganden som centralbanken i praktiken har att göra. Var den optimala balanspunkten ligger och hur teorin bäst bör användas i det praktiska arbetet är något som varje centralbank har att försöka reda ut.
Läs hela talet i pdf-filen.
