Bäckström: Svensk ekonomi inför 2000-talet
Först vill jag tacka för inbjudan att komma hit till Umeå för att diskutera förutsättningarna för svensk ekonomi så här på tröskeln till det nya årtusendet.
Sett ur ett ekonomiskt perspektiv ter sig det sista århundradet på detta millennium som unikt. Den dramatiska förbättringen av välståndet och den materiella standarden som har skett under 1900-talet har inte någon historisk motsvarighet i vårt land. Så sent som på 1800-talet var Sverige fattigt, kanske rentav ett av Europas fattigaste länder.
Historien lär oss att materiellt välstånd på intet sätt är någonting givet. Länder och områden kan plötsligt resa sig och bli kulturellt och materiellt högtstående för att senare åter sänka sig i fattigdom. Det finns exempel på detta såväl under det innevarande millenniet som under de föregående.
Ekonomisk tillväxt handlar inte bara om de gängse ekonomiska aspekterna, d.v.s. ackumulering av realkapital och befolkningsökning. Det finns tydliga illustrationer på länder som präglats av hög investeringstakt i realkapital och förhållandevis snabb befolkningstillväxt, men som ändå inte förmått omsätta detta i snabbt stigande materiellt välstånd. Inte minst de forna planekonomiska regimerna är tydliga exempel på det.
Det krävs uppenbarligen något mer. Här finns intressanta lärdomar och utmaningar inför det nya årtusendet. Låt mig först i ekonomiska termer kort beskriva det sista århundradet under detta årtusende. Det kan ge ett bra perspektiv inför bedömningar om våra ekonomiska förutsättningar framöver.
1900-talet var ett fantastiskt århundrade i många avseenden
I många avseenden har 1900-talet varit ett fantastiskt århundrade i Sverige. Levnadsstandarden – mätt som BNP per invånare - har blivit nästan 9 gånger så hög på 100 år. Totalt sett har produktionen, BNP, ökat nära nog tjugofaldigt, men samtidigt har befolkningsantalet fördubblats. Detta kan jämföras med 1800-talet, då levnadsstandarden enbart fördubblades eller på sin höjd trefaldigades - bristen på statistik gör att det är svårt att vara mer exakt än så.
Under 1900-talet växte BNP med ca 3 procent per år i genomsnitt. Ökningen av produktionen var emellertid på intet sätt jämnt fördelad över tiden. Under 1920-talet, liksom under efterkrigsperioden mellan 1940- och 1960-talet, var tillväxten högre än genomsnittet för hela seklet. Bild 1. BNP-tillväxt 1900-talet
Mot slutet av 1900-talet mattades dock de årliga produktionsökningarna. Gradvis försvagades tillväxten alltmer under 1970-, 1980- respektive 1990-talet. Faktum är att 1990-talet uppvisar den sämsta genomsnittliga tillväxttakten under hela seklet. Genomsnittet för denna tioårsperiod dras emellertid ned av tillväxtfallet under åren 1990-93. Från 1994 och framåt har tillväxtutvecklingen återgått till det tidigare genomsnittet och den årliga förändringen är nära 3 procent. Förhoppningsvis har därmed den svagare utvecklingen under som påbörjades i början av 1970-talet brutits under de senaste åren. Vi kan emellertid inte ta detta för givet. En förklaring till den snabbare produktionsökningen är den djupa recessionen som gjort det möjligt att successivt ta lediga resurser i anspråk. Ändå brukar den potentiella BNP-tillväxten numera ofta anges till mellan 2 och 2,5 procent per år, eftersom de flesta gör bedömningen att den trendmässiga produktiviteten har förbättrats något de senaste åren. Bild 2. Sveriges befolkning
Såväl under 1800-talet som under 1900-talet har Sveriges befolkning grovt sett fördubblats. År 1820 uppgick den till 2,6 miljoner. I början av 1900-talet vad den knappt 5 miljoner och idag uppgår befolkningen till nästan 9 miljoner.
Dessa tal innebär en årlig genomsnittlig befolkningsökning på omkring 0,7 procent. Så höga tal kommer vi inte upp till idag, snarare ligger den aktuella siffran kring knappt hälften. Enligt SCB:s prognos kommer befolkningen enbart att öka med omkring 0,1-0,2 procent i år och under det första decenniet på 2000-talet.
Med en BNP-tillväxt på 3 procent och en ökning av befolkningen på omkring 0,7 procent per år, erhåller man ett grovt mått på produktivitet som visar att denna i genomsnitt ökat med 2,3 procent per år under 1900-talet sammantaget. Numera har den siffran sjunkit och de flesta räknar med en trendmässig produktivitetstillväxt som snarare ligger under än över 2 procent per år, även om en viss ökning skett de senaste åren. Levnadsstandarden har således inte ökat lika snabbt under 1990-talet som den gjorde under flera decennier tidigare under seklet. Bild 3. BNP per invånare
För att få begrepp om den svenska utvecklingen kan vi göra en jämförelse med Storbritannien. Det svenska samhället anses ha industrialiserats först hundra år efter det brittiska samhället. BNP per invånare växte därför snabbare i Storbritannien än i Sverige under första hälften av 1800-talet. Från 1870 ändrades emellertid förhållandet mellan de båda länderna. Tillväxten per invånare blev densamma och efter 1890 fram till 1970 drog Sverige ifrån. Den svenska ekonomin upplevde en fantastisk tillväxtperiod. Efter 1970 saktade dock tillväxten av och Sverige halkade efter andra länder. Bild 4. Inflation 1900-talet
Den genomsnittliga inflationen har varit ca 4 procent per år under 1900-talet. Men detta genomsnitt döljer relativt tvära kast i inflationstakten i början av seklet och en successivt stigande trend under efterkrigstiden. Denna uppåtgående trend bröts först under 1990-talet.
I första världskrigets slutskede skedde en markant ökning av inflationstakten. Inflationen blev exempelvis nästan 40 procent 1918. Denna inflationsperiod förbyttes i en deflationsperiod i början av 1920-talet då priserna föll tre år i rad. Sammantaget sjönk prisnivån med drygt 40 procent mellan 1921 och 1923. Under denna period kan man alltså tala om deflation i verklig mening.
Det finns statistik över svensk prisutveckling sedan början av 1830-talet. Den visar att inflationen var förhållandevis stabil och i genomsnitt uppgick till drygt 0,5 procent per år mellan 1830 fram till första världskrigets utbrott. För hela perioden 1830 fram till idag ligger genomsnittet på ca 2,5 procent, vilket överensstämmer relativt väl med vårt inflationsmål. Bild 5. Sysselsättning i olika sektorer
Utvecklingen av sysselsättningen i olika sektorer, som andel av den totala sysselsättningen, visar den omvandling som svensk ekonomi gått igenom under 1900-talet. Tre olika skeenden är särskilt tydliga.
För det första får allt färre människor sin utkomst från jordbruket under årens lopp. Från att ha sysselsatt ca 60 procent av arbetskraften i början av seklet har denna andel sjunkit till endast ett par procent i slutet av seklet. Bakom detta ligger en dramatisk produktivitetsutveckling inom jordbruket och därmed omflyttning i landet. Landsbygden krymper och storstäder som Malmö, Göteborg och Stockholm växer. Det är också främst i dessa regioner som tillväxten genereras.
För det andra har spegelbilden av den krympande jordbrukssektorn sin motsvarighet i en växande industrisysselsättning. Drygt 30 procent av arbetskraften arbetade på 1950-talet i industrin, då denna del av svenskt näringsliv var som störst mätt i sysselsättningstermer. Därefter har andelen sysselsatta i denna sektor minskat.
Slutligen, den verkliga dramatiken när det gäller ökad sysselsättning är den expansion som skett i tjänstesektorn. Så här i slutet av 1900-talet sysselsätter tjänstesektorn drygt två tredjedelar av arbetskraften mot omkring 20 procent i början av seklet. Till en början var det fråga om en expansion av den privata tjänstsektorn, men från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet började den offentliga sysselsättningen att växa i snabb takt. Den gick från omkring 10 procent till att sysselsätta motsvarande en tredjedel av arbetskraften under 1990-talet.
Ett viktigt skäl till att tjänstesektorn växt i så snabb takt är att kvinnorna börjat förvärvsarbeta. Därmed skapades ett behov av tjänsteproduktion i både offentlig och privat regi. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden innebar att en tidigare outnyttjad arbetskraftsreserv togs i anspråk.
Dessa förändringar har inneburit stora omställningar som präglat människors vardag. De har emellertid sannolikt varit nödvändiga för att få till stånd den påtagliga ökningen av det materiella välståndet. Bild 6. Volatilitet i inflation och tillväxt
Låt mig slutligen visa att omvandlingen av ekonomin under 1900-talet inte alltid skett i lugna och harmoniska former. Tidvis har det varit fråga om ganska stora slag i utvecklingen. Mest turbulent var det i slutet av 1910-talet och i början av 1920-talet. En period av hög inflation och snabb efterfrågeutveckling följdes av deflation och kraftiga fall i totalproduktionen.
I övrigt har utvecklingen varit förhållandevis jämn och stabil sedan industrialismens genombrott i mitten av 1800-talet frånsett 1870-talet och även början av 1930-talet, vilket dock inte syns så tydligt i diagrammet.
Utmaningar på tröskeln till ett nytt millennium
I det sena 1900-talet vinner den nya informationsteknologin snabbt stora framsteg. Den kommer – såvitt man nu kan se – att påverka produktions-, distributionsprocesser och beteendet hos konsumenterna. Det skärper i sin tur konkurrensklimatet och ställer krav på förnyad omvandling av svenskt näringsliv.
Denna omvandling kan sannolikt - om den utnyttjas rätt - skapa en större tillväxtpotential, leda till högre produktivitetstillväxt, befästa den låga inflationen och bidra till en gynnsam utveckling av sysselsättningen. Det som talar för att en sådan utveckling ligger inom räckhåll är de många förändringar i rätt riktning som genomförts i svensk ekonomi sedan 1980-talet.
Fram till idag har alla prognoser över Internets spridning visat sig vara i underkant. I USA tog det 38 år för radion att nå 50 miljoner hushåll. Motsvarande siffra för TV:n och kabel-TV:n var 13 respektive 10 år. För Internet har det tagit endast 5 år att nå 50 miljoner hushåll. Det finns beräkningar som talar om att antalet användare kan komma att stiga kraftigt under de närmaste åren.
Det har sagts att medan den sedvanliga telefontrafiken i Sverige växer med 7 procent om året så växer Internettrafiken för närvarande med lika mycket varje vecka. Det är inte bara så att fler och fler användare kommer till, de som surfar på nätet gör det också under allt längre tidsperioder. SIFO mäter antalet surfare och siffrorna visar att nästan 3,5 miljoner svenskar surfar, vilket motsvarar nästan halva befolkningen i åldrarna 12 till 79 år. Hela 2 miljoner svenskar svarar att de surfar dagligen. En annan anmärkningsvärd siffra är att nästan 20 procent i åldersgruppen 50 till 79 år är aktiva Internetbesökare. Nätet är alltså inte bara något som lockar unga personer.
Det är också intressant att notera att Sverige delar den absoluta tätpositionen med några länder när det gäller IT, såväl när det gäller enbart Internetanvändning liksom i undersökningar som tar ett bredare grepp och inkluderar t.ex. antalet datorer och mobiltelefoner. USA hamnar oftast i topp i den typen av undersökningar.
Internet gör det möjligt att på ett enkelt sätt få information, att kommunicera med andra och att handla varor och tjänster. Redan i dag går det att jämföra priser och att handla en del varor och tjänster – inte minst banktjänster. Internet minskar därmed avstånden, suddar ut gränser, bidrar till ett hårdare konkurrensklimat och gör konsumenten mer välinformerad. Enkelt och smärtfritt kan var och en få den information som han eller hon behöver, ofta utan att behöva gå via mellanhänder.
Internet och informationsteknologin i stort påverkar inte bara konsumenternas beteende utan även själva produktionsprocesserna. Det är alltså inte bara hushållen som blir mer välinformerade, även företag får en bättre överblick över sin produktion, materielåtgång, distributionsprocess och försäljning.
Informationsteknologin kan jämföras med järnvägen
Utvecklingen av informationsteknologin kan, något förenklat, jämföras med järnvägens tillkomst i Sverige under andra hälften av 1800-talet.
I ett första skede blomstrade den industri som byggde järnvägen och tågen. Under 1800-talets sista årtionde började svenska företag producera lokomotiv, något som enbart brittiska företag gjort innan den svenska järnvägen började byggas. De svenska företagen tog över den inhemska marknaden och lyckades till och med starta exportverksamhet. Så skedde också för tillverkningen av person- och godsvagnar.
På motsvarande sätt ser vi idag hur IT-industrin utvecklas snabbt. Förutom giganten Ericsson finns en mängd olika IT-företag i vårt land. Men det är ännu inte användningen av de nya kommunikationsmöjligheterna som driver tillväxten, utan snarare produktionen av de nya möjligheterna.
Om vi fortsätter jämförelsen kan vi konstatera att i nästa skede började människor resa med den nya järnvägen. En resa mellan Stockholm och Göteborg tog i och för sig 11 timmar och 45 minuter 1865, men det var ingenting mot vad en resa med häst och vagn tidigare tagit. Nu blev det alltså möjligt att resa snabbare och effektivare, skaffa nya intryck och lära sig nya saker. Sverige blev mindre.
I dagens värld sker resandet på Internet genom att man till en kostnad som i stort sett motsvarar lokalsamtalstaxa enkelt och effektivt kan skaffa sig information från hela världen. Miljontals människor runt om i världen utnyttjar också den möjligheten och på så sätt kan vi säga att världen nu blivit mindre.
Det verkligt stora steget kom emellertid när järnvägen började påverka produktions- och distributionsprocesser. Tidigare hade produktionen i Sverige förlagts till de områden där det fanns järn och skog. Det innebar många små och mindre effektiva enheter och långsamma transporter. I Värmland producerades till exempel järn på sextio olika platser 1870. Sedan de nya järnvägarna hade byggts kunde produktionen lättare koncentreras till ett fåtal orter. Omkring 1900 hade produktionen koncentrerats till endast sex platser, och därmed blivit betydligt effektivare. Detta är bara ett exempel som klart illustrerar hur järnvägen blev en viktig del i det industriella uppsvinget i vårt land i slutet av 1800-talet. Produktiviteten och tillväxten ökade.
Sannolikt ligger detta skede i processen framför oss när det gäller informationsteknologin, då den nya tekniken ännu inte på allvar förändrat produktions- och distributionsprocesserna och konsumenternas beteende. Än så länge går utvecklingen lite trevande, medan allt fler människor använder den nya tekniken för att surfa och lära sig den nya teknologin. Så länge tekniken inte heller är helt användarvänlig begränsas också potentialen.
Den nya informationsteknologin ger upphov till omvandlingstryck
När den nya informationsteknologin på fullt allvar slår igenom är det sannolikt att den kommer att leda till snabb expansion och omvandling av kapitalstocken. Hela ekonomin kommer då att kännetecknas av snabb investeringstakt och hög takt i produktivitetsökningen. Ny teknologi ersätter gammal och varje enhet kapitalutrustning kommer därmed att kräva färre arbetstimmar. Olönsamma enheter eller företag läggs ned och nya kommer till. Strukturomvandlingen skapar en utveckling som idag ofta kallas för en "ny ekonomi". Genom den snabba förbättringen av produktiviteten hålls vinsterna uppe och prisökningarna nere. Under själva omvandlingsförloppet skapas därmed en god spiral som det är svårt att säga hur länge den varar. Det är – om man så vill – fråga om en period av omfattande rationaliseringar och effektiviseringar av ekonomin. Den trendmässiga tillväxtbanan höjs för en kortare eller längre tid och ekonomin kan därför expandera snabbare utan att inflationen tar fart.
Det är viktigt att komma ihåg att anpassningen till den nya informationsteknologin inte går automatiskt. Det är alltså inte så att plötsligt en dag har den nya teknologin automatiskt börjat implementerats på ett sätt så att det märks i hela den ekonomiska utvecklingen.
Ekonomer har under de senaste decennierna mer och mer kommit att betona institutionella aspekter i vid mening som förklaring till att en del ekonomier växer snabbare än andra. Det här synsättet betonar att graden av ekonomisk tillväxt hänger samman med vilket system av rättigheter och incitament som väljs i ett land och beslutsamheten att på ett trovärdigt sätt upprätthålla detta. Med ekonomisk jargong brukar det hävdas att incitamentsstrukturen och dess inverkan på den ekonomiska tillväxten formas av den rådande institutionella strukturen.
Slutet av 1800-talet ger viktiga lärdomar om vilka förutsättningar som krävs för en god cirkel. Sverige var, som jag sagt tidigare, fortfarande ett fattigt land i början av 1800-talet med instabilitet i landets styrelseskick, ett outvecklat penningsystem och en allmän brist på kreditmöjligheter. Nittio år senare hade den svenska ekonomin genomgått en dramatisk omvandling. Inflationen var låg och penningväsendet i ordning. Landet sjöd av energi på alla områden. Ett imponerande antal produkter utvecklades med utgångspunkt från svenska uppfinningar. Många av dem blev världsledande. På ett tidigt stadium sysslade svenska finansexperter med att exploatera de nya uppfinningarna. Fler och fler fick jobb, levnadsstandarden steg och tillväxten var bland den snabbaste i världen.
Det råder inte någon fullständig enighet om orsakerna till den snabba omsvängningen i den svenska ekonomin. Den framväxande stabiliteten i styrelseskicket bidrog förmodligen till omsvängningen. Grundlagen reformerades gradvis och kom att skapa en garanti för stabilitet.
Prisstabilitet har antagligen viss betydelse. När inflationen är låg eller prisnivån stabil minskar osäkerheten om framtiden för den som måste planera långsiktigt. Införandet av silvermyntfot i början av 1830-talet och senare guldmyntfot ledde till prisstabilitet efter en närmast kaotisk utveckling i penningväsendet.
En annan betydelsefull faktor var sannolikt utveckling av kreditväsendet. Banker etablerades och kunnandet på det finansiella området steg efter att ränteregleringen avskaffades. Därmed blev det möjligt att exploatera uppfinningarna och finansiera investeringarna i den framväxande industrin.
Skråväsendets avskaffande, näringsfriheten och aktiebolagsreformen bidrog till att näringslivet utvecklades. Folkskolereformen var givetvis också en viktig reform som efter hand utvecklade humankapitalet.
Min avsikt är inte att ge en fullständig genomgång av de olika faktorer som låg bakom Sveriges övergång från ett fattigt land till en snabbt växande industrination. Min poäng är att det, av allt att döma, krävdes ett antal institutionella förändringar som gav en stabil inramning till den industrialiseringsprocess som senare satte igång. Just denna stabilitet i de grundläggande förutsättningarna för det ekonomiska livet spelade säkert en viktig roll i den process som den industriella revolutionen innebar och som i övrigt var full av kommersiella risker och osäkerhet.
Möjligheten till omvandling har förbättrats
På motsvarande sätt kan man se omläggningen av den ekonomiska politiken sedan andra halvan av 1980-talet. Ett antal reformer har genomförts som syftar till att skapa stabilitet och möjligheter. Kredit- och valutamarknaderna har avreglerats, delar av socialförsäkringssystemet har reformerats, en skatteform har genomförts, mål har satts upp för de offentliga finanserna, prisstabiliteten har lagfästs och Riksbanken givits en självständig ställning.
Allt detta talar för att svensk ekonomi har goda möjligheter att gå en stabil framtid till mötes när klivet snart tas in i det nya årtusendet. Men det är viktigt att också lönebildningen fungerar bra. På det området återstår det att visa att svensk ekonomi har förändrats. I annat fall finns risk att företagen kan komma att klämmas från två håll.
Lönsamheten kommer att pressas både till följd av det ökade konkurrenstrycket och av stigande lönekostnader. Investeringarna hålls tillbaka och omvandlingen går för sakta eller kommer överhuvudtaget inte till stånd. Någon snabb förnyelse av kapitalstocken sker då inte. Företagen drar inte nytta av den nya informationsteknologin i tillräckligt snabb takt och hamnar då på efterkälken. Andra kritiska faktorer som kan påverka takten i omvandlingen är faktorer som t.ex. skattesystemet, utbildningsväsendet osv.
Följden av olika faktorer som hindrar eller bromsar en anpassning skulle alltså kunna bli att svensk ekonomi får en långsammare långsiktig tillväxt – inte en snabbare, blir mer inflationskänslig – inte mindre och att arbetslösheten kommer att dröja sig kvar på en hög nivå – inte falla tillbaka till den låga nivå som de allra flesta skulle önska. Den risken finns sällan med i den allmänna diskussionen om den nya ekonomin.
Avslutning
1900-talet har från ett ekonomiskt perspektiv varit ett fantastiskt århundrade. En av förklaringarna till det är att det funnits en förmåga att anpassa ekonomin till nya förutsättningar och det har också lett till en snabbt stigande levnadsstandard.
Nu i slutet av 1900-talet står svensk ekonomi inför nya utmaningar. Jag tänker då på den s.k. nya ekonomin. Själva beteckningen "ny ekonomi" är inte helt korrekt, det är ju i grund och botten inte fråga om det. Snarare handlar det om en ny utmaning, i den långa rad av utmaningar som svensk ekonomi har stått inför allt sedan industrialismens genombrott för drygt ett sekel sedan.
Begrepp som utveckling och avveckling är väsentliga inslag i en fortgående omvandling och anpassning av den svenska ekonomin. Det är en lika nödvändig förutsättning för stigande välstånd nu när världen är på väg in i ett nytt millennium som det var för drygt 100 år sedan när Sverige industrialiserades. Ju smidigare det går att klara en sådan kontinuerlig omvandling desto större är möjligheterna att vi kan se fram mot ett nytt fantastiskt sekel.
