Ledaren, ECB:s månadsrapport, maj 2004

ECB-rådet beslutade vid sitt sammanträde den 6 maj 2004 att lägsta anbudsräntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner ska vara oförändrad, 2,0 %. Räntorna på utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten lämnades också oförändrade, 3,0 % respektive 1,0 %.
 
Efter sin regelmässiga ekonomiska och monetära analys räknar ECB-rådet fortfarande med att prisstabiliteten upprätthålls på medellång sikt. Följaktligen har ECB-rådet inte ändrat sin bedömning av den penningpolitiska inriktningen och har lämnat ECB-räntorna oförändrade på de låga nivåer som råder. De låga räntorna över hela löptidsspektrat ger också stöd åt den ekonomiska återhämtningen i euroområdet. ECB-rådet fortsätter att ingående följa all utveckling som kan påverka dess bedömning av hoten mot prisstabilitet på medellång sikt.
 
Vad gäller den ekonomiska analysen så ger konjunkturindikatorerna fortfarande mycket blandade signaler, både avseende dagsläget och framtidsutsikterna den närmaste tiden. Sammantaget tyder de dock på att återhämtningen av den ekonomiska aktiviteten i euroområdet har fortsatt under 2004 om än i måttlig takt. Samtidigt har de senaste uppgifterna varit mer uppmuntrande och de senaste företagsenkäterna i euroområdet ger mer positiva signaler om början av andra kvartalet.
 
Även om de senaste positiva signalerna måste bekräftas av den framtida utvecklingen underbygger de förväntningarna om att den gradvisa återhämtningen i euroområdet kommer att fortsätta och förstärkas över tiden. Förutsättningarna för en sådan återhämtning finns.
 
För det första fortsätter den globala ekonomiska uppgången att vara stabil och att ha en bred geografisk och sektoriell förankring samtidigt som världshandeln har stärkts. Under dessa gynnsamma externa förutsättningar väntas euroområdets export öka rejält i år och nästa år.
 
För det andra torde gynnsamma finansieringsvillkor, förbättringar i företagens effektivitet och vinster samt styrkan i den globala efterfrågan stimulera investeringarna. Ökade reala disponibla inkomster bör bidra till ökad privat konsumtion särskilt då hushållen inte verkar möta några finansiella hinder som kan hämma ökade utgifter. På sikt är det också troligt att denna trend förstärks genom förbättrade villkor på arbetsmarknaden.
 
Dessa överväganden underbygger förväntningen att den ekonomiska återhämtningen i euroområdet ska fortsätta. Denna förväntning återspeglas även i tillgängliga prognoser och bedömningar och är i linje med utvecklingen på finansmarknaden. Framåtblickande antaganden är naturligtvis förenade med risker och osäkerhet. På den externa sidan leder de negativa effekterna av bytesförhållandet av den senaste tidens stigande olje- och råvarupriser till risker på kort sikt medan de ihållande globala obalanserna skapar osäkerhet på medellång sikt. På den inhemska sidan förefaller de osäkerhetsfaktorer som för närvarande omger finanspolitiken och strukturreformerna i vissa euroländer också att ha bidragit till att förhindra en mer kraftfull förbättring i konsumenternas förtroende. Ett fortsatt fasthållande vid och mer klarhet om innehållet i och tidpunkten för dessa viktiga reformer samt en ökad förståelse för vikten och nyttan för alla medborgare av att dessa nödvändiga reformer genomförs, skulle bidra till att undanröja osäkerheten och på så vis dämpa de åtföljande riskerna för euroområdets ekonomi.
 
Vad gäller prisutvecklingen så var den årliga HIKP-inflationen i april 2,0 %, mot 1,7 % i mars, enligt Eurostats snabbstatistik. Även om ingen detaljerad information finns tillgänglig än är det troligt att den senaste ökningen i den årliga inflationstakten främst återspeglar en stark baseffekt i energikomponenten beroende på den markanta nedgången i oljepriser för ett år sedan. Den senaste tidens oljeprishöjningar har också inneburit ytterligare uppåtriktat pristryck. Eftersom dessa faktorer även kommer att påverka de närmaste månaderna kommer den årliga HIKP-inflationen att visa viss rörlighet och en inflationstakt på runt eller strax över 2 % är möjlig på kort sikt.
 
Om man ser bortom utvecklingen på kort sikt väntas inflationstakten på längre sikt ligga kvar i linje med prisstabilitet. Framför allt torde löneutvecklingen förbli återhållsam med tanke på situationen på arbetsmarknaden.
 
Denna uppfattning om utsikterna för prisutvecklingen är i linje med tillgängliga prognoser och framtidsbedömningar. I dagsläget kan dock prisökningarna på råvaror i allmänhet och på olja i synnerhet utgöra en uppåtrisk för prisstabiliteten. Det kommer även fortsättningsvis att vara viktigt att ingående följa inflationsförväntningarna.
 
Den monetära analysen visar att den årliga M3-ökningen bara har mattats av långsamt sedan sommaren 2003. Det finns tecken på fortgående portföljomläggningar från M3 till mer långfristiga tillgångar men takten på dessa justeringar är fortfarande långsam. Både penningmängds- och utlåningsökningen har alltjämt stöd av den historiskt låga räntenivån i euroområdet och speglar eventuellt också det förbättrade ekonomiska klimatet de senaste kvartalen.
 
Den fortsatt starka penningmängdsökningen gör att likviditeten i euroområdet förblir riklig. Effekterna på inflationen på medellång sikt av dessa höga likviditetsnivåer kommer i stor utsträckning att bero på utvecklingen i ekonomin och på finansmarknaderna. Ett fortsatt likviditetsöverskott skulle på medellång sikt kunna leda till inflationstryck.
 
Sammantaget indikerar den ekonomiska analysen alltjämt att prisutvecklingen på medellång sikt är i linje med prisstabilitet. En avstämning mot den monetära analysen ändrar för närvarande inte denna bild.
 
I fråga om finanspolitiken anser ECB-rådet att det finns allt större skäl till oro. Med utgångspunkt från kommissionens senaste prognoser beräknas budgetarna i euroområdet i genomsnitt inte förbättras nämnvärt varken i år eller nästa år. Allt fler länder kommer troligen att rapportera betydande obalanser medan konsolideringsansträngningarna inte motsvarar de utfästelser som gjorts. Det är viktigt att samtliga berörda länder vidtar trovärdiga åtgärder för att komma tillrätta med dessa problem. Sådana åtgärder bör utgöra ett led i en omfattande reformstrategi. Det skulle underbygga den pågående ekonomiska uppgången genom att stärka förtroendet för sunda offentliga finanser och genom att förbättra utsikterna för en framtida ekonomisk tillväxt. ECB-rådet välkomnar kommissionens beslut att kräva mer konsolideringsansträngningar av ett antal länder.
 
Vad gäller strukturreformer upprepade ECB-rådet sin uppfattning att sådana reformer är nödvändiga för att euroområdets tillväxtpotential skall kunna utvecklas kraftigt. Framför allt behöver både sysselsättning och arbetsproduktivitet öka kraftigt i euroområdet. Detta kräver att hela euroområdet genomför ett förbättrat tekniskt och vetenskapligt fundament genom stora satsningar på att stärka humankapitalet i euroområdets ekonomi. I det hänseendet är ECB-rådet särskilt oroat över att ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög i flera länder. För att öka sysselsättningsgraden och arbetsproduktivitetstillväxten är det nödvändigt att på ett effektivt sätt genomföra strukturreformer både på europeisk och nationell nivå. I
 
Lissabonprogrammet diagnostiseras problemet väl och det finns goda insikter om vilka åtgärder som behöver vidtas för att ta itu med det. ECB-rådet stöder till fullo de pågående reformerna men anser att de bör intensifieras i hela euroområdet. Det är viktigt att förstå att alla skulle få det bättre med högre tillväxt och fler arbetstillfällen om och när reformerna i Lissabonprogrammet genomförs.
 
Det här numret av månadsrapporten innehåller tre artiklar. I den första behandlas ett antal makroekonomiska aspekter av ett utvidgat EU och vissa potentiella konsekvenser av utvidgningen på längre sikt vad gäller ekonomisk tillväxt och välfärd. I den andra artikeln diskuteras frågor rörande den "naturliga realräntan" som indikator för bedömning av den penningpolitiska inriktningen samt presenterar några beräkningar av den naturliga realräntan i euroområdet. I den tredje artikeln beskrivs de risker som uppstår i samband med reverserade transaktioner (det viktigaste penningpolitiska instrument som Eurosystemet använder för att tillföra likviditet till bankerna) och vidare förklaras hur Eurosystemets ramverk för godtagbara säkerheter och riskkontroll hanterar dessa risker.