Ledaren, ECB:s månadsrapport februari 2004
ECB-rådet beslutade vid sitt sammanträde den 5 februari 2004 att den lägsta anbudsräntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner skall vara oförändrad, 2,0 %. Räntorna på utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten lämnades också oförändrade, 3,0 % respektive 1,0 %.
Beslutet att lämna ECB:s styrräntor oförändrade på de låga nivåerna avspeglar ECB-rådets bedömning att utsikterna för prisstabilitet på medellång sikt inte har ändrats på något avgörande sätt. Den penningpolitiska inriktningen är således fortfarande väl avpassad. Enligt ECB-rådets bedömning dämpas riskerna för inflation av en något gynnsammare importprisutveckling medan den ekonomiska återhämtningen i euroområdet ser ut att fortsätta som väntat. ECB-rådet kommer att fortsätta att ingående följa all utveckling som kan påverka bedömningen av hoten mot prisstabilitet på medellång sikt. Vad beträffar växelkurserna betonar ECB-rådet åter speciellt stabilitet och ser med oro på de kraftiga växelkursrörelserna.
Vad gäller den ekonomiska analysen ligger den senaste statistiken över produktion i euroområdet och enkätdata om företagens framtidstro fortfarande i linje med fortsatt tillväxt kring årsskiftet, både inom tillverknings- och tjänstesektorerna.
På längre sikt torde den ekonomiska utvecklingen i omvärlden bli fortsatt gynnsam. Framför allt kan den robusta BNP-tillväxten i de ekonomier som är euroområdets viktigaste handelspartner väntas stödja den utländska efterfrågan på varor och tjänster från euroområdet, även om exporttillväxten eventuellt dämpas något på grund av minskad priskonkurrenskraft.
Förutsättningarna för ökad inhemsk efterfrågan är också gynnsamma. Investeringarna främjas sannolikt inte bara av globala efterfrågetrender utan också av företagens ansträngningar att öka produktivitet och lönsamhet, av låga räntor och av ett allmänt gynnsamt finansiellt läge. Också ökningen i den privata konsumtionen, som hittills har varit relativt dämpad, kan väntas återhämta sig i linje med ökade reala disponibla inkomster. Denna övergripande bild av en gradvis ekonomisk återhämtning återspeglas i alla tillgängliga prognoser från officiella och privata källor och förefaller bekräftas av utvecklingen på finansmarknaden.
På kortare sikt förblir riskerna för detta huvudscenario balanserade. I ett längre tidsperspektiv gäller osäkerheten de ihållande obalanserna i vissa delar av världen och deras eventuella återverkningar på den fortsatta tillväxten i världsekonomin.
Vad gäller prisutvecklingen sjönk den årliga HIKP-inflationen till 2,0 % i december 2003. Eurostat uppskattar att inflationstakten var densamma för januari 2004. Under loppet av detta år väntas inflationstakten sjunka under 2 % för att därefter ligga i linje med prisstabilitet. Medan världsmarknadspriserna på industrivaror uttryckta i US-dollar under de senaste månaderna har varit stigande, dämpar apprecieringen av euron effekten därav på de inhemska priserna. Löneutvecklingen förväntas dessutom förbli måttlig mot bakgrund av hög arbetslöshet och en successiv ekonomisk återhämtning. De senaste uppgifterna om arbetskraftskostnaderna bekräftar i stort sett bedömningen att löneökningarna har stabiliserats. På det hela taget förblir inflationstrycket begränsat, vilket bekräftas av alla tillgängliga prognoser. Med tanke på att en bedömning av den framtida utvecklingen alltid bygger på antaganden är det naturligtvis viktigt att beakta alla riskelement som kan hota utsikterna för prisstabilitet. Dessutom är det nödvändigt att noga följa inflationsförväntningarna.
Den monetära analysen visar att den årliga M3-ökningen under de senaste månaderna fortsatt att bara långsamt mattas av. Detta tyder på gradvisa omplaceringar från monetära tillgångar till finansiella tillgångar på lång sikt som inte ingår i M3. Dessutom bidrar de låga räntenivåerna till den fortsatt starka ökningen av de mycket likvida tillgångarna. Samtidigt speglar ökningen av utlåningen till den privata sektorn dels den låga räntenivån, dels konjunkturförbättringen.
Den kraftiga penningmängdsökningen under de senaste åren innebär att det finns betydligt mer likviditet i euroområdet än vad som behövs för att finansiera en icke-inflatorisk tillväxt. Huruvida den ackumulerade överskottslikviditeten på medellång sikt övergår i ett inflationstryck beror på i hur pass stor utsträckning portföljomplaceringarna vänder tillbaka samt på den framtida styrkan i den ekonomiska tillväxten. Om likviditetsöverskottet kvarstår kan det leda till inflationstryck på medellång sikt.
Sammantaget pekar den ekonomiska analysen alltjämt på att huvudscenariot för prisutvecklingen på medellång sikt ligger i linje med prisstabilitet. En avstämning mot den ekonomiska analysen förändrar inte denna bedömning.
Beträffande finanspolitiken är det flera viktiga frågor som måste följas noga. För det första borde de finanspolitiska åtgärderna ligga i linje med de utfästelser som regeringarna gjorde i fjol. I detta sammanhang har en ingående bedömning av medlemsländernas nya stabilitetsprogram inletts. Sunda offentliga finanser behövs för ett stabilt makroekonomiskt ramverk som i sin tur ökar förtroende och främjar investering, tillväxt och sysselsättning i euroområdet.
För det andra delar ECB-rådet i fråga om det institutionella ramverket för finanspolitik EU-kommissionens oro över Ekofinrådets slutsatser i november i fjol. Kommissionen är fördragets och stabilitets- och tillväxtpaktens väktare. ECB respekterar kommissionens beslut att söka juridisk klarhet om paktens genomförande. ECB ser dessutom inte något behov av att ändra fördraget och anser stabilitets- och tillväxtpakten lämplig i sin nuvarande form. ECB-rådet håller med kommissionen om att genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten kunde förbättras ytterligare, särskilt när det gäller analysen av strukturella obalanser och förstärkningen av incitamenten för en sund finanspolitik i ekonomiskt goda tider. Det finanspolitiska ramverket borde göras klarare och lättare att verkställa.
Ett stabilt makroekonomiskt ramverk är nödvändigt för att främja tillväxtpotentialen i euroområdet men enbart detta är inte tillräckligt. För att främja sysselsättning och öka arbetsproduktivitet samt dra bästa möjliga nytta av tekniska och vetenskapliga framsteg i ett samhälle med en åldrande befolkning krävs strukturreformer, både inom finanspolitiken och på finans-, produkt- och arbetsmarknaderna. Lissabonstrategin tillhandahåller den rätta framstegsmodellen. Ansvaret för dess genomförande ligger emellertid hos regeringar, parlament och arbetsmarknadens parter. ECB-rådet vill uttala sitt starka stöd för de åtgärder som vidtagits i flera länder för fortsatta strukturreformer. Samtidigt delar ECB-rådet helt uppfattningen att ytterligare åtgärder behövs, vilket kommissionen nyligen upprepade i sin lägesrapport om genomförandet av Lissabonstrategin och prioriteringarna för 2004. Alla inblandade parter måste övertyga allmänheten om att alla skulle gynnas av sådana strukturreformer, både när det gäller tillväxt, fler och bättre arbeten och högre inkomster.
Det här numret av månadsrapporten innehåller tre artiklar. Den första tar upp några av de viktigaste makroekonomiska och strukturella egenskaperna i de anslutande ländernas ekonomier på tröskeln till Europeiska unionen. I den andra jämförs den väsentligaste utvecklingen inom sparande, finansiering och investering samt skuld- och förmögenhetstrenderna för icke-finansiella företag och hushåll i euroområdet med utvecklingen i USA sedan mitten av 1990-talet. Den tredje innehåller en översikt av den aktuella debatten och effekten på banksektorn av en bredare tillämpning av redovisning till verkligt värde.
