Inflationsmålet ligger fast, men metoderna kan utvecklas

Datum 2007-02-23

Både direktionen och fullmäktige lämnar synpunkter på rapporten ”En utvärdering av den svenska penningpolitiken 1995-2005”. I detta pressmeddelande behandlas de frågor som faller inom direktionens verksamhetsområde.

Direktionen instämmer i flertalet av rapportens rekommendationer. De ligger i linje med den pågående utvecklingen av penningpolitiken. Ett exempel är utvärderarnas rekommendation att Riksbanken bör förtydliga att flexibiliteten i inflationsmålsregimen innebär att penningpolitiken syftar till att dämpa svängningarna i både inflationen och sysselsättningen. Riksbankens strategi är att föra en sådan flexibel inflationsmålspolitik. Ett annat exempel är rekommendationen att redovisa en egen prognos för reporäntan. Detta gör Riksbanken från och med 2007 års första penningpolitiska rapport. Direktionen delar också utvärderarnas rekommendation att inte ändra inflationsmålets nivå på 2 procent.

 
Direktionen instämmer även i uppfattningen att tillgångspriser inte bör vara självständiga mål för penningpolitiken men menar samtidigt, till skillnad från utvärderarna, att risker som hänger samman med utvecklingen av tillgångspriser och skuldsättning kan behöva vägas in i de penningpolitiska besluten.

 
Även på två andra punkter skiljer sig direktionens slutsatser från utvärderarnas. För det första instämmer inte direktionen i att penningpolitiken ska kompensera för om inflationen varaktigt har över- eller underskridit inflationsmålet, genom att på motsvarande sätt under- eller överskrida målet i efterhand. För det andra delar inte direktionen synen att inflationsmålet bör definieras i termer av ett annat prisindex än KPI.

 
Direktionen instämmer slutligen i utvärderarnas slutsats att det med facit i hand hade gått att sänka reporäntan tidigare och snabbare i början av 2000-talet, men menar att detta förmodligen hade haft relativt små effekter på produktion och arbetslöshet.