Persson: Penningpolitiken och den ekonomiska utvecklingen
Vice riksbankschef Kristina Persson medverkade under fredagen vid en paneldebatt i Piteå med anledning av att Sparbanken Nord fyller 150 år. Persson kommenterade bl.a. det senaste penningpolitiska beslutet och den inflationsrapport som presenterades i mars.
"Vid Riksbankens senaste penningpolitiska möte beslutade direktionen att höja reporäntan med en kvarts procentenhet till 4,0 procent. Bakgrunden till detta beslut var dels att inkommande statistik visade att konjunkturen i såväl omvärlden som i Sverige nu troligen har bottnat, dels att inflationen förutses ligga över målet under i stort sett hela prognosperioden", sade Persson.
"Den prognos som vi skisserar för den svenska utvecklingen fram t.o.m. första kvartalet 2004 innebär att konjunktursvackan i Sverige blir relativt mild i ett historiskt perspektiv. Till stor del kan det förklaras av den expansiva ekonomiska politiken som påverkat både konsumtion och investeringar positivt. Å andra sidan väntas inte uppgången bli så stark som i tidigare konjunkturuppgångar. Det beror bl.a. på den förhållandevis svaga världsmarknadstillväxten och på att återhämtningen av den för Sverige viktiga telekomsektorn sannolikt ligger lite längre fram i konjunkturcykeln", sade Persson.
"Den inhemska inflationen har fortsatt att stiga, mer än väntat. I synnerhet gäller detta tjänstepriserna. Det finns flera möjliga samverkande förklaringar till detta. Resursutnyttjandet i den svenska ekonomin var troligen något högre än beräknat framförallt åren 1999-2000. Detta tycks i sin tur ha bidragit till att lönerna, i synnerhet inom tjänstesektorn, ökat mer än väntat, vilket kan skapa spänningar och krav på kompensation från andra yrkesgrupper.
För riket som helhet ökade lönerna enligt den senaste lönestatistiken med ca 4,3 procent i fjol. Vår bedömning är att löneökningstakten också i år och nästa år hamnar över 4 procent. Detta är en löneökningstakt som är alltför hög i förhållande till den produktivitetsutveckling som vi historiskt har kunnat räkna med. Högre löner och lägre produktivitet betyder att företagens lönekostnader per producerad enhet stiger vilket riskerar att driva upp priserna i konsumentledet", sade Persson.
"Om konjunkturen förstärks och om det inte sker något som förändrar den bild vi målar upp i inflationsrapporten pekar det mesta i riktning mot att den ekonomiska politiken behöver bli mindre expansiv. Men jag vill betona att det fortsatt finns risker för konjunkturen. Trots att det kommit in många indikatorer på en vändning i USA den senaste tiden råder det fortsatt stor osäkerhet om utvecklingen. Det finns en risk för att konjunkturen ganska snart kan vända neråt igen, och även för att en ännu djupare nedgång kan inträffa på sikt. De stora sparandeobalanserna i USA måste förr eller senare korrigeras och om det sker på ett abrupt sätt kan det utlösa en oro som även påverkar Europa och Sverige negativt. Osäkerheten kan också komma att öka i spåren av den fortsatta oron i Mellanöstern", hävdade Persson.
"Riksbanken kan med penningpolitiken påverka inflationen via den samlade efterfrågan. Men vi kan inte påverka omvärlden och vi kan inte heller påverka den svenska ekonomins produktionsförmåga. Det kan andra politikområden göra genom att skapa bästa möjliga tillväxtbetingelser. Under 1990-talet har en rad strukturella förändringar genomförts som bör ha påverkat den potentiella tillväxten. Betydande reformer har skett i skatte-, socialförsäkrings- och pensionssystemet. Avregleringar, ökad internationalisering, EU-medlemskapet, trovärdig låginflationspolitik och stabila offentliga finanser är faktorer som bör ha haft en positiv effekt.
En hög tillväxt visade sig också under flera år på 1990-talet vara förenlig med låg inflation. Huruvida detta främst kan förklaras av återhämtningen efter efterkigstidens djupaste lågkonjunktur i början av 1990-talet och av telekommunikationsindustrins snabba tillväxt eller om reformer, avregleringar och ny teknologi faktiskt har påverkat ekonomins långsiktiga produktionsförmåga återstår att se.
Sannolikt krävs fortsatta reformer på många områden för att skapa den dynamik och flexibilitet som svensk ekonomi behöver för att framgångsrikt konkurrera med andra regioner i världen. Sådana reformer kan i slutänden höja välfärden långsiktigt" avslutade Persson.
