Heikensten: Huvuddragen i inflationsbedömningen står sig
Förste vice riksbankschef Lars Heikensten talade under onsdagen vid ett seminarium i riksdagen under rubriken "Aktuella penningpolitiska frågor". Heikensten kommenterade den ekonomiska utvecklingen och det penningpolitiska läget.
"Utvecklingen i omvärlden och i Sverige har i stora drag följt det scenario som legat till grund för de senaste penningpolitiska besluten. Tillväxten i omvärlden har varit i linje med prognosen i inflationsrapporten från i mars, medan efterfrågeutvecklingen i Sverige förefaller bli något svagare än vad som där antogs. I Sverige har inflationen som väntat fallit tillbaka och det finns skäl att tro på en ytterligare nedgång i inflationen de närmaste månaderna. I takt med att konjunkturen förbättras under de kommande åren finns det dock anledning att räkna med att inflationen gradvis åter ökar något", framhöll förste vice riksbankschef Lars Heikensten.
"Tecknen på en internationell konjunkturuppgång har i huvudsak bekräftats sedan föregående inflationsrapport. De förbättrade tillväxtutsikterna i USA bedöms bidra till en återhämtning i Europa, även om utvecklingen hämmas en del, bl.a. av en fortsatt svag arbetsmarknad och dämpad reallönetillväxt. Oljepriset, som har stigit sedan förra inflationsrapporten, kan antas falla tillbaka successivt från dagens höga nivåer. Tillsammans med den något svagare kronan kan oljeprisuppgången ändå komma att bidra till att den importerade inflationen på kort sikt stiger något mer än väntat", sade Heikensten.
"Jag kan idag inte se några skäl att genomföra någon större förändring av BNP-prognosen för Sverige. Det mesta talar fortfarande för en försiktig uppgång i konjunkturen under det här året och för en ganska god tillväxt nästa år. Industrin förefaller ha utvecklats något starkare, bl.a. industriproduktionen, orderingången och olika mått på framtidstron ger stöd för en sådan tolkning. Den svagare växelkursen ger också stöd för exportindustrin. Även för hushållen förefaller en återhämtning vara på väg, även om tecknen här inte är fullt lika tydliga. Indikatorer som consumer confidence, detaljhandelsförsäljningen, bilregistreringen och efterfrågan på sedlar och mynt pekar i denna riktning. Mot detta står att penningpolitiken förts i en mindre expansiv riktning samtidigt som marknadsräntorna har stigit. Även den oroliga utvecklingen på börserna verkar dämpande på konsumtion och investeringar. Sammantaget finns det mot den här bakgrunden skäl att räkna med att efterfrågeutvecklingen blir något svagare än vad som tidigare antagits. Jämfört med inflationsrapporten i mars innebär det att resursutnyttjandet under prognosperioden blir marginellt lägre", sade Heikensten.
"Inflationen uppgick i april till 2,5 procent mätt med KPI och till 2,8 procent mätt med UND1X. Effekter av olika utbudsstörningar, som tillfälligtvis bidrog till högre priser på exempelvis energi och vissa livsmedel under fjolåret, har klingat av i linje med prognosen från i mars och bidragit till att inflationen sjunkit något. En ytterligare nedgång är trolig under de närmaste månaderna, men det är sannolikt att den inte blir fullt så markerad som Riksbanken räknade med under fjolåret. I takt med att konjunkturen återhämtar sig finns det också anledning att vänta sig att inflationen åter ökar något. Det mesta tyder på att det samlade resursutnyttjandet är förhållandevis högt redan idag, även om det finns betydande skillnader mellan olika sektorer. Det talar för att löneökningarna - även om de blir lägre än ifjol - kommer att vara relativt höga de närmaste åren. Produktiviteten kommer antagligen att förbättras en del när konjunkturen vänder upp, men det är inte troligt att det helt kompenserar de höga löneökningarna. Eftersom vinstandelen är relativt låg kommer antagligen en del av kostnadsökningarna att slå igenom i högre priser", konstaterade Heikensten.
"Det finns betydande likheter mellan inflationsbilden i Sverige och euroområdet. I båda fallen har inflationen under fjolåret stigit påtagligt, primärt till följd av tillfälliga utbudsrelaterade faktorer. Men i båda fallen finns det också ett tydligt inslag av mer efterfrågedriven inflation, främst i tjänstenäringarna. I Sveriges fall tillkommer också löneökningar, som är någon procent högre än euroområdets. De senare har i sin tur varit ett viktigt skäl till att reporäntan i Sverige kommit att bli högre än euroområdets under det senare året", fortsatte Heikensten.
"Om konjunkturuppgången fortsätter som vi väntar oss och om det inte finns skäl att ändra bedömningen av inflationsutsikterna finns det anledning att räkna med att ytterligare höjningar av styrräntan kan komma att behövas. Ett par höjningar av reporäntan har redan genomförts. I vilken takt ytterligare räntejusteringar kan behövas genomföras är dock fortfarande osäkert och kommer som vanligt att bero på den information som inkommer och av hur denna tolkas", avslutade Lars Heikensten.
