Beredning, beslut och kommunikation vid valutainterventioner

Bilaga

Riksbankens direktion fattade den 31 januari 2002 beslut om ett förtydligande gällande beredning, beslut och kommunikation vid valutainterventioner. En motsvarande ordning för hanteringen av beslut rörande reporäntan lades fast i januari 1999. Det beslut som nu tagits ska bl.a. ses i ljuset av de erfarenheter som gjordes i samband med valutainterventionerna under 2001. I förtydligandet betonas vikten av öppenhet och tydlighet vid beslut om interventioner. Med förtydligandet går Riksbanken längre i dessa avseenden än vad som normalt är fallet i centralbanksvärlden.

Interventioner på valutamarknaden är i första hand ett medel att signalera och understryka förändringar i penningpolitiken, som anses motiverade för att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken kan också under särskilda omständigheter agera för att påverka växelkursen eller för att främja en väl fungerande valutamarknad. Bakgrunden är då antingen att inflationsmålet är uppnått och att åtgärden vidtas för att därutöver stödja övriga mål för den ekonomiska politiken, som en hållbar tillväxt och hög sysselsättning, eller att ett ingripande bedöms önskvärt för att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Interventioner kommer också framöver att användas med återhållsamhet. Riksbankens agerande vägleds normalt sett av en bedömning av inflationsutvecklingen under de närmaste åren. Kortsiktiga växelkursfluktuationer är i detta sammanhang av ringa betydelse.

Berednings- och beslutsordningen vid interventioner bör, precis som Riksbankens arbete i övrigt, präglas av en hög grad av öppenhet och tydlighet. Riksdagen har delegerat ansvaret för penning- och valutapolitiken till Riksbanken. Detta innefattar även beslut om eventuella valutainterventioner. Mot denna bakgrund är det viktigt att grunderna för alla beslut, också de om interventioner, redovisas på ett öppet och tydligt sätt. Det  underlättar en utvärdering av Riksbankens agerande. Öppenhet och tydlighet kan dessutom understödja interventionernas funktion som signaleringsinstrument.

Interventioner ska normalt beredas och beslutas som andra penningpolitiska åtgärder. På så vis säkras en tydlig koppling till övrigt penningpolitiskt arbete inom Riksbanken samtidigt som risken för misstag i den externa kommunikationen blir mindre.

Den beslutade ordningen innebär att direktionen kommer att fatta två separata beslut i samband med valutainterventioner: en motivtext för interventionerna och ett nominellt interventionsmandat. Huvuddragen i motivtexten kommer normalt att offentliggöras i form av ett pressmeddelande. Mandatet kommer i normalfallet att ange tidsperiod för genomförande samt en ram för omfattningen av interventionerna. Det kan därutöver vara mer eller mindre detaljerat beroende på omständigheterna.

Överväganden när det gäller motiven för interventionerna kommer  att redovisas i ett särskilt protokoll, som normalt offentliggörs med en viss tidsfördröjning. Protokollet kan ha samma form som vid övriga penningpolitiska beslut vad avser diskussion kring de faktorer som påverkat beslutet, hur direktionens ledamöter har röstat etc. Beslut om mandat för interventionerna protokollförs normalt i ett särskilt protokoll. Att offentliggöra detta protokoll kan antas motverka syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder.

Det finns inte någon självklar avvägning mellan å ena sidan öppenhet och tydlighet och å andra sidan ett effektivt genomförande av de vidtagna åtgärderna. Med hänsyn till att motivet för öppenhet i första hand är att möjliggöra en utvärdering av direktionens verksamhet framstår det som naturligt att öppenheten är störst när det gäller den grundläggande diskussionen om motiv etc.

I det fall regimen med rörlig växelkurs ändras finns det skäl att åter pröva ordningen för valutainterventioner.

Ytterligare frågor besvaras av:
Lars Heikensten, förste vice riksbankschef , tel 787 01 41 eller av
Anders Borg, rådgivare till direktionen i monetära frågor, tel. 08-787 01 98.