Bäckström: Varför lyckades prisstabilitetsmålet?
Riksbankschefen Urban Bäckström deltog i ett seminarium arrangerat av SNS under tisdagen på temat "Tio år sedan kronan föll". Bäckström redogjorde för vilka slutsatser som kan dras från det stabiliseringspolitiska regimskiftet som kronfallet innebar och den ekonomiska politik som bedrevs därefter.
"Med mitt fokus är det naturligt att resa frågan om det stabiliseringspolitiska regimskiftet, som skedde i och med att kronan började flyta, kan förklara den stabila utvecklingen vi upplevt under 1990-talet. Är det införandet av ett prisstabilitetsmål och en flytande växelkurs som spelat en avgörande roll för att 1970- och 1980-talens inflationistiska utveckling kunnat brytas? Nej, i princip tror jag inte det. Ett prisstabilitetsmål är i sig ingen garanti för en varaktigt låg inflation. Det visar inte minst erfarenheterna från svensk ekonomi. Tanken på ett mål för prisstegringstakten lanserades faktiskt redan 1984 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Målet sattes till 4 procent för det första året för att därefter skärpas till 3 procent för det påföljande året. Framgången uteblev dock. Inflationen hamnade mellan 7 och 8 procent för de båda åren."
"Frågan om varför Sverige kunde skifta från hög- till låginflationsregim är alltså mer komplicerad än att bara peka på prisstabilitetsmålet och den flytande växelkursen i sig. Själv tror jag att det i grund och botten har handlat om framför allt två faktorer:
För det första, en framväxande vilja hos det svenska folket och deras representanter i riksdag och regering att, med prisstabilitet som medel, försöka uppnå en mer varaktigt stabil ekonomisk utveckling. För det andra, en gradvis växande insikt om behovet av beslut som också skulle göra det möjligt att genomdriva en sådan politik.
Detta kom att lägga grunden för tre viktiga drag som kännetecknade stabiliseringspolitiken under stora delar av 1990-talet: Ett tydligt mål, medelfristig inriktning och regelmässiga beslut som är fria från den dagsaktuella partipolitiken. Till detta bör läggas den statsfinansiella saneringen som spelade en avgörande roll för den mer stabila utvecklingen som följde efter krisen."
"Häri ligger viktiga lärdomar inför framtiden och vid ett eventuellt EMU-medlemskap. Även om Sverige går med i EMU behövs en nationell stabiliseringspolitik. Mycket talar för att den bör bygga på dessa tre viktiga drag som kännetecknat stabiliseringspolitiken under senare år", avslutade Bäckström.
