Reporäntan höjs 0,25 procentenheter till 4,25 procent

Datum 2001-07-06

Riksbankens direktion beslutade vid sitt sammanträde torsdagen den 5 juli att höja reporäntan med 0,25 procentenheter från 4 procent till 4,25 procent. Direktionens beslut, som tillämpas från onsdagen den 11 juli, ska ses mot bakgrund av den information som inkommit sedan den senaste inflationsrapporten.

Risken för att inflationen kommer att överstiga Riksbankens mål på 2 procent 1-2 år fram i tiden bedöms ha ökat något. Det sammanhänger främst med att resursutnyttjandet, trots den pågående avmattningen, är fortsatt högt och att kronan är lågt värderad. Till bilden hör också betydande prisökningar under det senaste kvartalet som, även om de i huvudsak bedöms vara tillfälliga, riskerar att påverka inflationsförväntningarna i samhället.

I huvudscenariot i inflationsrapporten i maj bedömdes inflationen utvecklas ungefär i linje med inflationsmålet på 2 procent. Effekterna på inflationen av utbudsstörningar som under våren bidragit till snabbt stigande priser bedömdes avta och inte varaktigt påverka inflationen. BNP väntades växa med 2,2 procent innevarande år för att därefter öka till 2,5 procent 2002 och 2,9 procent 2003. Det samlade resursutnyttjandet bedömdes vara högt och förbli i stora drag oförändrat under prognosperioden. Detta medförde i sin tur att inflationen, efter det att de tillfälliga effekterna av prisuppgångar på bl.a. petroleumprodukter och matvaror klingat av, gradvis ökade upp mot och något över den målsatta nivån. Försvagningen av växelkursen bedömdes inte bli bestående, även om kronan antogs appreciera till en svagare nivå än i marsrapporten. Riskbilden var balanserad, samtidigt som osäkerheten bedömdes vara stor.

Sedan inflationsrapporten publicerades i maj har den internationella bilden försvagats något. Det finns tecken på en lägre tillväxt främst i Japan, men också i euroområdet, under innevarande år. Utvecklingen i USA bedöms fortfarande medföra en gradvis återhämtning som successivt sprider sig till övriga länder. Osäkerheten i den internationella konjunkturbilden är dock fortsatt mycket stor.

Även i Sverige tyder den nyinkomna statistiken på att tillväxten under innevarande år mattas något mer än väntat. Bilden är dock inte entydig för de kommande åren. Visserligen har industrikonjunkturen vikit under våren, men tecken finns på att t.ex. orderingången kan ha börjat stabiliseras. Samtidigt är den inhemska efterfrågan fortsatt förhållandevis stark som en effekt bl.a. av ett under flera år lågt ränteläge och en svagt expansiv finanspolitik. Inflationen har utvecklats ungefär enligt bedömningen i inflationsrapporten.

Riskbilden för inflationen har förändrats något sedan föregående inflationsrapport. Det sammanhänger främst med att kronan försvagats från en redan låg nivå. Det finns fortfarande anledning att räkna med en förstärkning av kronan framöver, men det sämre utgångsläget gör det svårare att utgå från en snar appreciering till den nivå som tidigare låg i Riksbankens bedömning.

En mer varaktigt svag krona skulle få konsekvenser för inflationen. Det gäller särskilt när resursutnyttjandet är högt. I denna situation är det särskilt viktigt att inte de utbudsrelaterade, mer tillfälliga, prisökningarna kommer att påverka prisbilden också inom andra områden och att den under kommande år väntade inflationen är fortsatt låg.

 

Mot bakgrund av den svaga kronan och eftersom växelkursen är en viktig faktor i inflationsbedömningen har Riksbanken vid några tillfällen sedan den 15 juni intervenerat på valutamarknaden. Sådana interventioner är ett av de medel Riksbanken har till sitt förfogande. Det finns skäl att understryka att kronan inte spelar en annorlunda roll än tidigare i Riksbankens uppläggning av penningpolitiken. Det är fortsatt den samlade bedömningen av inflationen i första hand 1-2 år fram i tiden som styr politikens uppläggning.

Det kan i detta sammanhang finnas skäl att understryka att den svenska ekonomin i grunden är stark med goda tillväxt- och sysselsättningsförutsättningar i kombination med överskott i bytesbalansen och den offentliga sektorns finanser. Den på senare tid höga inflationen parallellt med en avmattning är ett problem som Sverige delar med en rad andra länder runt om i världen. Det finns dock några skillnader, exempelvis är växelkursen svag och under längre tid har styrräntan varit låg.

Sammantaget är motivet för direktionens beslut att höja räntan en mindre förskjutning i Riksbankens syn på inflationen framöver. Det har bedömts viktigt att i nuvarande situation sända en klar signal om att inflationsmålet tas på största allvar.

Direktionens beslut innebär inte ett ställningstagande till reporänteutvecklingen framöver. Denna får som vanligt prövas mot de samlade inflationsutsikterna nästa gång Riksbanken har ett penningpolitiskt möte, vilket är den 23 augusti.

Från den 11 juli kommer också in- och utlåningsräntan att ändras från 3,25 respektive 4,75 procent till 3,5 respektive 5 procent.

Protokollet från direktionens penningpolitiska diskussion under gårdagens sammanträde kommer att publiceras 26 juli.

En presskonferens med riksbankschef Urban Bäckström och förste vice riksbankschef Lars Heikensten kommer att hållas kl. 10.30 fredagen den 6 juli på Riksbanken, Brunkebergstorg 11. För deltagande erfordras presslegitimation.