Viktigt samspel för finansiell stabilitet
-- Finansiella kriser som i Sydostasien får stora återverkningar över hela världen. Hur ska man minska riskerna för framtida kriser? Ett stort antal internationella organisationer arbetar intensivt med dessa frågor.
Det skriver Göran Lind i det nya numret av Riksbankens kvartalstidskrift Penning- och valutapolitik, som kommer ut i dag. Göran Lind är verksam vid betalningssystemavdelningen och rådgivare till riksbanksledningen. Han konstaterar vidare:
-- Finansiella kriser är inte ovanliga. IMF anger i en rapport från 1996, att minst 131 av organisationens 182 medlemsländer genomgått mer eller mindre allvarliga kriser under de föregående femton åren. Även industriländer som USA, Japan och de nordiska länderna har drabbats. Efter händelserna 1997 i Sydostasien ökar antalet drabbade länder ytterligare.
Kriserna har haft olika internationella återverkningar. En viktig händelse var Mexicokrisen 1994-1995. Krisen kunde stävjas, men det krävdes stora penninginsatser bl.a. från myndigheterna i USA och andra G10-länder. Politikerna i industriländerna fick upp ögonen för riskerna med de snabbt framväxande finansiella marknaderna i emerging market economies och gav de internatio-nella finansiella organisationerna i uppgift att arbeta tillsammans med dessa länder för att reducera riskerna. För närvarande pågår därför ett omfattande arbete inom många internationella finansiella samarbetsorganisationer för detta ändamål. Den pågående krisen i Sydostasien har givetvis ytterligare påskyndat arbetet.
Göran Lind redovisar en översiktsbild över de internationella organisationerna på det finansiella området och deras roller. Han inriktar sig särskilt på samspelet och relationerna mellan olika organisationer fördelade på fyra kategorier utifrån deras primära uppgifter: lagstiftande, normgivande, exekutiva och analytiska.
Samtliga internationella finansiella organisationer arbetar med stabiliseringsfrågor på något sätt. De formulerar normer, utarbetar tillämpningsplaner, ger utbildning och rådgivning, ger krediter för att stödja strukturreformer osv. Problem uppstår dock i vissa fall där alltför många parter är inblandade i närliggande sakområden och där rollerna alltjämt är oklara, vilket leder till dubbelarbete och intressekonflikter.
Stora förbättringar har skett under de senaste åren. Många länder har på olika sätt stärkt motståndskraften mot finansiella chocker både genom att föra en mer långsiktig ekonomisk politik och genom en ökad tillämpning av normer i den finansiella sektorn. I flertalet länder återstår dock mycket arbete innan de uppnått "god internationell standard" ifråga om finansiell stabilitet.
Syftet med att stärka den finansiella stabiliteten kan emellertid aldrig vara att helt förhindra fallissemang för olika institut eller marknader. En sund utveckling kräver att institut som missköts eller inte förmår anpassa sig till marknadsförhållandena går omkull. Förstärkningen av stabiliteten ska ta sikte på att problem för enstaka institut och marknader inte ska sprida sig och leda till systemstörningar nationellt och kanske även internationellt. En sålunda ökad stabilitet leder till bättre förutsättningar för uthållig ekonomisk tillväxt. De stora välfärdsvärden som står på spel gör att det omfattande internationella arbetet för finansiell stabilitet är i hög grad motiverat, skriver Göran Lind.
Andra artiklar som presenteras i tidskriften är "Kronans roll utanför EMU" av Kerstin Mitlid, "EMU snart verklighet -- hur påverkas den ekonomiska politiken?" av Lars Heikensten och Fredrika Lindsjö samt "Fem år med prisstabilitetsmål" av Urban Bäckström.
Tidskriften kan hämtas i Riksbankens entréer Brunkebergstorg 11 och Malmskill-nadsgatan 7. Den kan också beställas från Riksbankens informationscentral via Internet (www.riksbank.se), e-post (info@riksbank.se), fax (08-787 05 26) eller telefon (08-787 01 00).
En engelsk version, Quarterly Review, kommer att finnas tillgänglig om några veckor.
