Penningpolitik, inflation och arbetslöshet

Datum 1996-11-04

En politik som syftar till att varaktigt få ned arbetslösheten bör i första hand inrikta sig på att försöka förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det är den slutsats man kan dra efter en genomgång av de viktigaste makroekonomiska teorierna på området penningpolitik och arbetslöshet. I artikeln "Penningpolitik, inflation och arbetslöshet", som presenteras i Riksbankens kvartalstidskrift Penning- och valutapolitik nr 3 1996, gör vice riksbankschef Lars Heikensten och Mikael Apel, ekonom på banken, en genomgång av teorierna.

Enligt den traditionella teorin är den långsiktiga Phillipskurvan vertikal. Detta innebär att jämviktsarbetslösheten inte påverkas av penningpolitiken utan bestäms av strukturella faktorer, främst av hur väl arbetsmarknaden fungerar.

En modifiering av den traditionella teorin — att en viss begränsad inflation kan fungera som "smörjmedel" på arbetsmarknaden — implicerar att den långsiktiga Phillipskurvan för mycket låga inflationstal lutar negativt. Detta innebär i sin tur att en permanent inflation på noll procent får negativa effekter genom att arbetslösheten varaktigt blir högre än nödvändigt. En av teorins förutsättningar är att nominallöner är stela nedåt. I en regim med prisstabilitet kan emellertid justeringar nedåt av nominallöner komma att bli mer vanliga och motståndet mot dem gradvis minska. Den långsiktiga Phillipskurvan skulle då bli vertikal och vi hamnar åter i den traditionella analysen. Innan man kunnat konstatera att flexibiliteten vad gäller nominallöner ökar vid lägre inflation förefaller det emellertid rimligt att en varaktig inflation på noll procent inte är önskvärd.

En annan modifiering av den traditionella analysen gäller hysteresis- och persistenseffekter. Med hysteresis avser man som regel en permanent ökning av arbetslösheten efter en störning. Begreppet persistens innebär att arbetslöshe-ten visserligen tenderar att dröja sig kvar vid den högre nivån men att den långsamt anpassar sig mot lägre, mer normala nivåer.

Om teorin om hysteresis- och persistensfenomen är relevant, skulle man då, genom att föra en kraftigt expansiv penningpolitik, varaktigt kunna sänka arbetslösheten? Flera skäl talar mot detta. För det första tenderar hysteresis- och persistensmekanismer att vara asymmetriska; de bidrar lättare till att en hög arbetslöshet biter sig fast än till att en låg arbetslöshet förblir låg. För det andra tillkommer för Sveriges del ett trovärdighetsproblem, som har med vår långa historia med hög inflation att göra. En kraftigt expansiv penningpolitik skulle sannolikt tolkas som en tillbakagång till en regim med varaktigt högre inflation och därmed snabbt ge negativa effekter via de finansiella marknaderna.

Andra artiklar som presenteras i tidskriften är "Potentiell produktion och produktionsgap" av Mikael Apel, Jan Hansen och Hans Lindberg och "Statens förändrade roll på finansmarknaderna" av Martin Blåvarg och Stefan Ingves.

Tidsskriften kan hämtas i Riksbankens personalingång, Malm-skillnadsgatan 7 eller beställas från Riksbankens informationscentral på fax 08-787 05 26 alt. telefon 08-787 01 00.

SVERIGES RIKSBANK