Protokoll från det penningpolitiska mötet den 10 februari 2016
Vid det penningpolitiska mötet den 10 februari beslutade Riksbankens direktion att sänka reporäntan med 0,15 procentenheter till −0,50 procent. En första höjning av reporäntan bedöms ske först i mitten av 2017. Direktionen beslutade även att tills vidare återinvestera förfall och kupongbetalningar på statsobligationsportföljen för att upprätthålla expansiviteten i penningpolitiken. Delegeringsbeslutet för att omedelbart kunna intervenera på valutamarknaden förlängdes till det ordinarie penningpolitiska mötet i juli. Det finns en fortsatt hög beredskap att göra penningpolitiken ännu mer expansiv om det behövs för att värna inflationsmålet.
Vid mötet konstaterades att direktionen var enig om den bild av den ekonomiska utvecklingen och inflationsutsikterna som beskrivs i utkastet till penningpolitisk rapport.
Flera ledamöter förde fram nedåtrisker kopplade till osäkerhet på finansmarknaden och konjunkturutsikterna för omvärlden. Ledamöterna noterade även att inflationen är låg i omvärlden och att flera centralbanker väntas bedriva en mycket expansiv penningpolitik.
I Sverige väntas konjunkturen fortsätta att stärkas. Men oväntat låga inflationsutfall tillsammans med lägre energipriser och hyresökningar än väntat innebär att inflationen bedöms utvecklas svagare under 2016 jämfört med bedömningen i december.
Ledamöterna vägde på olika sätt för- och nackdelar förknippade med vilket penningpolitiskt beslut som skulle fattas givet de förändringar som skett i synen på läget sedan december. Flera ledamöter noterade att svensk konjunktur nu stärks tydligt och att inflationen är nedreviderad, delvis på grund av faktorer som inte beror på efterfrågeutvecklingen, vilket skulle kunna tala för att lämna reporäntan oförändrad. Men även om inflationen väntas stabiliseras runt inflationsmålet under 2017 innebär nedrevideringen 2016 att perioden med låg inflation blir ännu längre. Flera framhöll att det ökar risken för att förtroendet för inflationsmålet försvagas och därmed också för att inflationen inte stiger mot målet som förväntat. De noterade också att svensk penningpolitik påverkas av vad andra centralbanker gör. Om penningpolitiken i omvärlden görs än mer expansiv riskerar kronans växelkurs att stärkas snabbare än i prognosen, vilket skulle göra det svårare att få upp och stabilisera inflationen runt 2 procent. Det skulle också kunna försämra förutsättningarna för en god realekonomisk utveckling.
En majoritet ansåg att det mot denna bakgrund är lämpligt att nu sänka reporäntan till −0,50 procent för att ge stöd åt inflationen.
Två ledamöter förespråkade istället en oförändrad reporänta. Dessa delade dock majoritetens oro för låg inflation även om de kom till en annan slutsats om räntan vid detta tillfälle.
Direktionen var enig om att köpen av statsobligationer ska fortsätta enligt den plan som beslutades i oktober och att tills vidare återinvestera förfall och kuponger på statsobligationsportföljen.
En majoritet förespråkade vidare ett förlängt mandat för valutainterventioner. En ledamot reserverade sig mot detta med motiveringen att valutainterventioner inte vore en lämplig åtgärd i nuläget.
Direktionen var också enig om att det är viktigt med en fortsatt hög beredskap att göra penningpolitiken ännu mer expansiv, även mellan de ordinarie penningpolitiska mötena, om det behövs för att värna förtroendet för inflationsmålet.
