Protokoll från penningpolitiskt möte den 12 februari 2013
Vid det penningpolitiska mötet den 12 februari beslutade Riksbankens direktion att låta reporäntan ligga kvar på 1,0 procent.
Vid mötet konstaterades att tillväxten i svensk ekonomi är svag och att inflationstrycket är lågt. Ny information stödjer bilden från den penningpolitiska uppföljningen i december av att BNP föll det fjärde kvartalet i fjol men att läget därefter har stabiliserats och att konjunkturen successivt stärks under 2013. Det har bland annat kommit vissa ljusglimtar i form att företag, både i Sverige och i omvärlden, blivit lite mer optimistiska om framtiden. Eftersom arbetsmarknaden släpar efter i konjunkturen bedöms ändå sysselsättningen plana ut och arbetslösheten stiga något det närmaste året. Den oro som flera ledamöter uttryckte i december för en större försvagning av den ekonomiska utvecklingen har dock minskat.
Mot bakgrund av att inflationstrycket är lågt och att resursutnyttjandet är lägre än normalt var direktionen enig om att reporäntan ska vara fortsatt låg. Men det fanns, liksom vid tidigare möten, skillnader i synen på hur expansiv penningpolitiken bör vara.
En majoritet på fyra ledamöter bedömde att genom att låta reporäntan ligga kvar på 1 procent det närmaste året, kommer inflationen att nå målet på 2 procent efter drygt ett år och resursutnyttjandet normaliseras. En lite lägre reporänta bedömdes inte på ett avgörande sätt ändra den bedömningen. Den valda reporäntebanan ansågs även vara lämplig med hänsyn till att riskerna med hushållens höga skuldsättning för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt kvarstår.
Två ledamöter ansåg att det fanns utrymme för en lägre reporäntebana och de förespråkade en sänkning av reporäntan till 0,75 respektive 0,50 procent och lägre räntebanor för att KPIF-inflationen skulle nå målet på 2 procent snabbare samtidigt som arbetslösheten skulle komma närmare en långsiktigt hållbar nivå. De bedömde att det inte fanns någon anledning att i nuläget ta extra hänsyn till hushållens skuldsättning.
På mötet diskuterades också hur mycket penningpolitiken kan påverka arbetslösheten respektive skuldkvoten, i vilken utsträckning man kan använda penningpolitiken till att i detalj styra den ekonomiska utvecklingen samt olika syn på utvecklingen i omvärlden. Dessutom diskuterades inflationsprognosen, skälen till att inflationen blivit lägre än vad som förväntades för ett par år sedan och vilka konsekvenserna av en lägre reporänta sedan 2010 hade varit. Det fördes också en diskussion om att det är större skillnad än normalt mellan prisutvecklingen på varor och tjänster samt vad detta betyder för den kommande ekonomiska utvecklingen och inflationen.
