Särskilt protokoll från direktionens sammanträde 2002-08-15
Närvarande
Urban Bäckström, ordförande
Lars Heikensten
Eva Srejber
Villy Bergström
Lars Nyberg
Kristina Persson
_
Sven Hulterström, fullmäktiges ordförande
_
Kerstin Alm
Claes Berg
Mårten Blix
Hans Dellmo (§ 1)
Jörgen Eklund
Anders Eklöf
Kerstin Hallsten
Björn Hasselgren
Jyry Hokkanen (§ 1)
Leif Jacobsson
Petra Lennartsdotter (§ 1)
Hans Lindblad
Tomas Lundberg
Stefan Palmqvist (§ 1)
Åsa Sydén
Staffan Viotti
Anders Vredin
§ 1. Penningpolitisk diskussion
Det antecknades att Mårten Blix och Anders Eklöf skulle sammanställa erforderligt underlag för upprättandet av dagens protokoll under paragraferna 1-2.
Sammanträdet inleddes med en diskussion om den ekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden och deras betydelse för inflationsutsikterna och utformningen av penningpolitiken (avsnitt 1).
Diskussionerna under varje delområde utgick från de analyser och bedömningar som sammanställts av avdelningen för penningpolitik. Dessa analyser och bedömningar baserades på det tekniska antagandet att Riksbankens reporänta hålls oförändrad på 4,25 procent t.o.m. augusti 2004. Avslutningsvis summerade direktionsledamöterna sin syn på inflationsutsikterna (avsnitt 2) och redovisade sina slutsatser om det penningpolitiska läget (avsnitt 3).
1. Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden och i Sverige
1.1 Utvecklingen i omvärlden
I inflationsrapportens huvudscenario i juni förväntades en försiktig återhämtning av världsmarknadstillväxten under året och ett dämpat pristryck på internationellt handlade varor. BNP-tillväxten i OECD-19-området bedömdes uppgå till 1,4 procent i år och 2,6 procent 2003 och 2,7 procent 2004. Den sammanvägda KPI-inflationen i omvärlden beräknades i junirapporten bli 1,4 procent i år, 1,7 procent 2003 och 1,9 procent 2004. (1)
I samband med det penningpolitiska mötet i juli fann direktionen att inkommande data tydde på att tillväxten blir relativt god de närmaste åren, trots oron på finansmarknaderna.
Den makroekonomiska information som inkommit sedan julimötet bekräftar i allt väsentligt bilden av en gradvis global återhämtning. Direktionen konstaterade dock att de allt lägre aktiepriserna kan komma att påverka investerings- och konsumtionsutvecklingen negativt främst i USA och att dessa därmed utgör ett osäkerhetsmoment för den globala återhämtningen. Till den något ökade osäkerheten bidrar också svagare tillväxtsiffror från USA och Europa.
De preliminära nationalräkenskaperna i USA för andra kvartalet visar att inhemsk efterfrågan utvecklades ungefär i linje med den tidigare bedömningen men att importen var oväntat stark. Sammantaget blev BNP-tillväxten därmed något lägre än prognostiserat. Kombinerat med börsfall och fallande konsumentförtroende innebär detta sammantaget att de amerikanska konsumtions- och investeringsutsikterna bedöms bli något svagare än vad som tidigare antagits.
I euroområdet har den svaga börsutvecklingen och en starkare euro påverkat industrins förtroendeindikatorer, som den senaste månaden har dämpats. Måttlig detaljhandelstillväxt och fortsatt försämring på arbetsmarknaden stödjer den tidigare bilden av en relativt återhållsam konsumtion ytterligare en tid framöver. Sammantaget motiverar detta en något svagare tillväxtprognos för euroområdet.
Flera ledamöter framhöll att media givit en överdrivet negativ bild av det internationella konjunkturläget. En förklaring till detta var den ensidiga fokuseringen på den negativa utvecklingen på aktiemarknaderna. En av dessa ledamöter påminde om och jämförde utvecklingen under sommaren med den oro för en svagare global ekonomisk utveckling som rådde i samband med den finansiella krisen 1997-1998, men som inte blev lika allvarlig som befarats. Ledamoten ansåg att den pågående korrigeringen av obalanserna i USA innefattade nedåtrisker för världskonjunkturen men att dessa risker inte hade ändrats nämnvärt under sommaren. Den större delen, tre fjärdedelar, av aktieprisnedgången hade ju skett redan innan sommaren.
En annan ledamot påpekade dock att sommarens börsfall ägt rum från en redan låg nivå. Föregående ledamot anförde då att konjunkturläget trots allt fortsatt att förbättras och att detta skett parallellt med börsfallet. Börsfallet bör också ses mot bakgrund den mycket höga värdering av aktiemarknaden som tidigare kunnat noteras.
En ledamot påpekade att en anpassning av obalanserna i sparande och bytesbalans i USA redan inletts och att en svagare dollar underlättar den anpassningen. Någon massiv flykt från dollarplaceringar till följd av sommarens fortsatta fall i aktiepriserna har också varit svår att spåra. Ledamoten hade noterat att utländska placerare ägde en förhållandevis liten andel av aktierna på den amerikanska aktiemarknaden. Det fanns skäl att inte överdriva anpassningsproblem i den amerikanska ekonomin. Oron att anpassningen kan gå för snabbt finns naturligtvis, men den har snarare minskat än ökat, menade ledamoten.
En annan ledamot underströk att finansieringen av det amerikanska bytesbalansunderskottet under senare år har vilat på en allt bräckligare grund till följd av att kapitalflödena nu i större utsträckning består av mer lättflyktiga portföljinvesteringar snarare än direktinvesteringar.
Ledamoten betonade att de amerikanska hushållens konsumtion hittills understöds väl av den stabila utvecklingen på husmarknaden och av en fortsatt förbättring av hushållens inkomster. Empiriska analyser pekar också på att förändringar i dessa faktorer spelar en betydligt större roll för hushållens konsumtion än vad aktieprisutvecklingen gör. Ledamoten såg en risk med den stigande nyupplåningen och den åtföljande ökade skuldbördan som kan observeras hos hushållen. Om nyupplåningen minskar, t.ex. till följd av en försämrad situation på arbetsmarknaden eller av högre riskpremier på marknaden för bostadslån, kan konsumtionen komma att dämpas framöver. Direktionen framhöll att det är viktigt att fortsätta följa och fördjupa analysen på detta område.
Flera ledamöter påtalade vikten av att förtroendet för de amerikanska företagens redovisningspraxis återupprättas för att investeringarna ska skjuta fart. Möjligen hade en grund för detta lagts i och med införandet av nya straffpåföljder vid redovisningsfiffel. Att ledningarna för bolagen fått skriva under på att redovisningen är korrekt kan också bidra till att minska osäkerheten på marknaden. En ledamot menade att det visserligen var synnerligen allvarligt med de redovisningsskandaler som framkommit, men att detta inte betydde att all redovisning i USA var ohederlig. Enligt en annan ledamot visade Asienkrisen att förtroende på de finansiella marknaderna kan återvända snabbt när väl rätt åtgärder vidtas. Vidare påpekade ledamoten att det inte förekom några allmänna problem i banksektorn i USA till skillnad från i Japan.
En ytterligare ledamot menade att det kunde ta längre tid att återupprätta förtroendet för aktiemarknaden och pekade på risken för att det som hittills avslöjats bara var en del av vad som har förekommit i syfte att blåsa upp vinster och börskurser. Frågetecken förelåg även kring styrkan i den inhemska efterfrågan i Europa, samtidigt som den ekonomiska tillväxten i Japan bedöms vara fortsatt svag. Återhämtningen blir därmed mer utdragen och kraftlös än vad som tidigare antagits. Frågan är inte om det blir en double dip eller inte utan om det blir en liten försvagning av uppgången eller en stor. Ledamoten varnade för risken att ett deflationistiskt scenario skulle kunna uppstå om även fastighetssektorn drogs med i nedgången. Utvecklingen på börsen kan också leda till att priserna på fastighetsmarknaden faller. USA är kraftigt beroende av ett stort inflöde av kapital och om det uteblir kan det ge ytterligare fart åt dollarns försvagning och försvåra för fortsatt låga räntor i USA. Ledamoten hyste också viss oro för vad som kunde hända i USA om placerare väljer att dra sig ur den amerikanska värdepappersmarknaden samtidigt som det offentliga upplåningsbehovet ökar. Sammantaget kunde detta motivera en något större nedåtrisk för den internationella konjunkturen än tidigare.
Direktionens samlade bedömning var att inkommande information i stort stödjer den bild som tecknades inflationsrapporten om en global konjunkturuppgång. Den globala återhämtningen väntas dock bli något mer dämpad än i tidigare bedömningar till följd av osäkerheten på de finansiella marknaderna och av något svagare tillväxtutfall från USA och euroområdet. De internationella priserna och internationella exportpriserna bedöms därmed utvecklas något mer dämpat än i inflationsrapporten.
En ledamot som i juni hade gjort bedömningen att den internationella utvecklingen blir något starkare än vad som tecknas inflationsrapporten, delade direktionens uppfattning att de internationella konjunkturutsikterna försämrats något. Ledamoten drog dock slutsatsen att den internationella konjunkturen kunde utvecklas något starkare än den bedömning som gjordes av övriga direktionsledamöter, eftersom de fundamentala faktorer som stöder återhämtningen verkar på samma sätt som i början av sommaren. Enligt ledamoten skapar utvecklingen på den amerikanska aktiemarknaden i och för sig osäkerhet, men denna osäkerhet motverkas av expansiv ekonomisk politik, fallande räntor och utvecklingen i huspriserna. Vinsterna i amerikanska företag ökar och företagsförtroendet är på nivåer som indikerar tillväxt, om än något fallande på senare tid. Detta har medfört att osäkerheten om investeringsutsikterna ökat något. För euroområdet innebär översvämningarna i bl.a. Tyskland en minskad aktivitet på kort sikt, men byggreparationerna kommer att bli omfattande och ger ett positivt bidrag till byggsektorn framöver. Ledamoten noterade också att utvecklingen i Asien förutom Japan, är stark och att länderna i Asien inte enbart exporterar varor till USA utan även har stor handel inom regionen.
1.2 De finansiella marknaderna
De internationella börserna och den svenska börsen har fortsatt att falla och har sedan det förra penningpolitiska sammanträdet i juli präglats av stora kursrörelser. Stockholmsbörsens SAX-index har förlorat ytterligare ca 12 procent i värde och har därmed backat ca 35 procent sedan årsskiftet.
Den svaga börsutvecklingen, något ökad osäkerhet kring styrkan konjunkturen och fallande inflationsförväntningar har bidragit till att internationella och svenska långräntor sjunkit över hela avkastningskurvan.
Direktionen noterade att den amerikanska centralbanken Federal Reserve liksom flera andra centralbanker, däribland ECB och Bank of England, uppmärksammat riskerna för en svagare utveckling. Detta illustreras också av att marknadsprissättningen på exempelvis den amerikanska penningmarknaden nu till och med indikerar en lägre styrränta framöver.
Även på den svenska penningmarknaden har förväntningarna skiftat mot lägre förväntad reporänta än tidigare. Prissättningen indikerar ca 0,25 procentenheters höjning under det kommande året till 4,5 procent, medan förväntningsbilden enligt enkäter indikerar 0,75 procentenheters höjning.
Den amerikanska dollarn har stabiliserats något efter den försvagning som inleddes under våren. Direktionen konstaterade dock att den svenska kronan har utvecklats något svagare än bedömningen i inflationsrapporten vilket bland annat hänger samman med oron på de finansiella marknaderna. Skiftande förväntningar om framtida EMU-medlemskap har sannolikt också fortsatt att påverka kronkursutvecklingen.
En ledamot ansåg att den anpassning som skett av aktiekurserna och de nu mer rimliga P/E-talen ger viss anledning till att se mer positivt på de framtida börsutsikterna. Enligt ledamoten kan en stabilare finansiell omvärld, bl.a. i till följd av trovärdigt låg inflation runt om i världen, motivera något högre P/E-tal än vad de historiska genomsnitten ger vid handen.
En annan ledamot påminde om att anpassningen nedåt i börskurserna som skett sedan 2000 innebär att Stockholmsbörsen har noterat nivåer som är i paritet med de som rådde under 1997 och tillfälligt i samband med den finansiella krisen 1998.
Sammantaget bedömde direktionen att den fortsatt oroliga utvecklingen på de finansiella marknaderna kan förväntas få en ytterligare något mer dämpande effekt på efterfrågeutvecklingen framöver. Detta motverkas åtminstone delvis av lägre räntor och stabila fastighetspriser. Kronan bedömdes bli marginellt svagare på kort sikt, men väntas ändå återgå till ungefär samma slutnivå som antogs i den senaste inflationsrapporten.
1.3 Efterfrågan och utbud
I inflationsrapporten i juni bedömdes tillväxten i svensk ekonomi uppgå till 1,6 procent i år, 2,7 procent 2003 och 2,5 procent 2004. Till grund för denna bedömning låg bl.a. en internationell återhämtning, en i utgångsläget förhållandevis svag växelkurs, låga realräntor och en expansiv finanspolitik.
Nyinkommen statistik tyder på att utsikterna för en återhämtning av aktiviteten i den svenska ekonomin är fortsatt goda. Industrikonjunkturen har stärkts enligt Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer i juli. Orderingången från såväl hemmamarknaden som exportmarknaden ökade under det andra kvartalet. Det finns dock betydande skillnader mellan olika branscher. Produktionen i tillverkningsindustrin ökade under andra kvartalet i överensstämmelse med företagens tidigare förväntningar.
Förväntningarna inför tredje kvartalet visar att industriföretagen på det hela taget är optimistiska. Dock är förväntningarna något lägre än inför andra kvartalet. Även inköpschefsindex (ICI) för juli sjönk något från föregående månad, även om det fortfarande indikerar tillväxt i industrin.
I kontrast till den ljusa bilden för tillverkningsindustrin tyder barometerdata på en fortsatt försvagning för byggnadsindustrin under andra kvartalet. Företagen inom byggnadsindustrin är också tämligen pessimistiska inför tredje kvartalet och det närmaste året. Mot detta står dock en fortsatt prisuppgång på småhus.
Tillväxten i den svenska ekonomin ökade märkbart under årets andra kvartal. Enligt snabbutfallet från Nationalräkenskaperna växte BNP med 2,1 procent i årstakt (dagkorrigerat) under det andra kvartalet 2002 jämfört med motsvarande kvartal föregående år och med 0,6 procent jämfört med årets första kvartal. Jämfört med motsvarande period i fjol ökade BNP med 1,5 procent under det första halvåret samtidigt som antalet arbetade timmar minskade med 1,1 procent. Den genomsnittliga arbetsproduktivitetsutvecklingen har hittills i år således ökat med ca 2,6 procent, vilket är betydligt bättre än under 2001.
En ledamot pekade på att exportutfallet blivit bättre än väntat bl.a. på grund av den svaga kronan. Därtill påpekade ledamoten att effekterna på privat konsumtion från förmögenhetsförändringar är mycket mindre än från förändringar av de disponibla inkomsterna. Ledamoten menade att en 5 procents ökning av de disponibla inkomsterna skulle mer än väl uppväga ett 50 procentigt börsfall. Ledamoten betonade att det är fastighetspriser som är viktiga för hushållens syn på sin egen förmögenhet. Höga värderingar på fastigheter innebär exempelvis möjligheter till större lån, även om detta inte har utnyttjats i lika hög utsträckning som tidigare. En annan ledamot påpekade emellertid att effekter på konsumtionstillväxten från börsfallet kommer först med en viss eftersläpning.
Enligt Arbetskraftsundersökningen i juni ökade antalet sysselsatta med 44 000 personer (1,0 procent) jämfört med juni förra året. Sysselsättningsutvecklingen hittills i år har varit något starkare än vad som tidigare väntats.
Sedan det penningpolitiska mötet i juni har löneutfall för maj månad inkommit. Utfallen visar att löneökningstakten i hela ekonomin hittills i år har ökat med 3,6 procent. Relativt höga retroaktiva löneutbetalningar under den senare delen av året bedöms medföra en påtaglig upprevidering av utfallen. Även om produktivitetsutvecklingen hittills i år har överraskat positivt bedöms det inte nu finnas skäl att ändra synen på enhetsarbetskostnadernas utveckling.
En ledamot betonade att löneökningstakten på 4 procent inte är hållbar och att detta på sikt måste anses vara en risk för kostnadstrycket i ekonomin.
En ledamot framhöll att den bättre produktivitetsutvecklingen var ett positivt inslag i bilden och i linje med vad som är normalt i denna fas i konjunkturen. Farhågorna för att fjolårets svagare produktivitetsutveckling var strukturellt betingad framstår nu som något mindre.
En ledamot konstaterade att utvecklingen i svensk ekonomi trots omfattande varsel och neddragningar har varit ganska gynnsam. Efterfrågan på arbetskraft och flexibiliteten på arbetsmarknaden tycks vara tillräckligt god för att absorbera ökningen av ledig arbetskraft. I flera regioner har inte heller varsel om uppsägningar genomförts fullt ut och neddragningarna hade blivit mindre än vad som annonserats. Samtidigt ansåg ledamoten det som troligt att den senaste tidens börsfall kommer att påverka såväl konsumtion som investeringar negativt.
En ledamot konstaterade att takten i uppgången i M0 och M3 och i hushållens upplåning avtagit och att ökningstakten i företagens upplåning i bank har minskat markant. Ledamoten noterade dock att detta delvis kompenseras av högre ökningstakt i certifikatsupplåningen.
Sammantaget drog nästan alla ledamöter slutsatsen att utvecklingen hittills i år kan motivera endast marginella justeringar av prognosen för tillväxten, som bedöms bli något starkare i år men något svagare under 2003-2004 jämfört med bedömningen i inflationsrapporten. Sammantaget medför emellertid detta att tillväxttakten under senare delen av prognosperioden fortfarande kan komma att överstiga den långsiktigt uthålliga ökningstakten för produktionsförmågan
En ledamot anknöt till sitt resonemang tidigare om en något mer gynnsam bild av de internationella tillväxtutsikterna tillsammans med de fundamentala faktorerna i den svenska utvecklingen som diskuterats, och menade att detta kunde leda till en något starkare tillväxt i Sverige än den som övriga ledamöter räknade med.
2. Direktionens bedömning av inflationsutsikterna
I inflationsrapportens huvudscenario i juni bedömdes KPI-inflationen med beaktande av riskbilden uppgå till 2,1 procent i juni 2003 och till 2,4 procent i juni 2004. Motsvarande prognos för UND1X-inflationen var 2,0 procent respektive 2,1 procent.
Direktionen noterade att sedan det senaste penningpolitiska mötet har utfall för KPI och den underliggande inflationen för juni och juli publicerats. KPI uppgick till 2,0 procent i årstakt i juni och 2,2 procent i juli. Den underliggande inflationen, mätt med UND1X, uppgick till 2,2 procent i årstakt i juni respektive 2,4 i juli, vilket är något lägre än bedömningen i inflationsrapporten. De tillfälliga prisökningarna som inträffade under förra våren har fallit ur tolvmånaderstalen. Samtidigt har inflationsförväntningarna fallit och är nu nere i linje med inflationsmålet.
Direktionen gjorde bedömningen att det högre oljepriset och den svagare kronan på kort sikt kan bidra till att den importerade inflationen blir något högre under innevarande år. En något starkare krona tillsammans med lägre internationella exportpriser under 2003 och 2004 kan dock komma att ge något lägre importerad inflation under resten av prognosperioden. Sammantaget väntas inflationen på ett till två års sikt fortsatt vara i linje med inflationsmålet, om än marginellt lägre än i tidigare bedömningar.
Inte heller när det gäller olika risker förknippade med inflationsutvecklingen framöver har bilden ändrats på ett avgörande sätt. Sannolikheten för en svagare internationell konjunktur har dock ökat något främst därför att effekterna av den globala börsnedgången kan bli större än beräknat. I Sverige kvarstår risken för en högre inhemsk inflation. Resursutnyttjandet är högt, vilket markerats av de senaste sysselsättnings- och tillväxtsiffrorna. Även risken för högre löneökningar än väntat bidrar till en uppåtrisk för den inhemska inflationen. Samtidigt har dock osäkerheten om ekonomins inflationsbenägenhet minskat något i takt med att inflationen utvecklats ungefär i linje med gjorda bedömningar.
Den ledamot som gjorde bedömningen att tillväxten skulle kunna bli något mer markerad än i huvudscenariot delade i stort övriga ledamöters syn på inflationsutvecklingen, men menade att inflationen skulle kunna bli något starkare under senare delen av prognosperioden än vad övriga ledamöter räknade med men med ungefär samma riskbild.
3. Direktionsledamöternas bedömning av det penningpolitiska läget
3.1 Redogörelse för beredningsgruppens syn på det penningpolitiska läget (2)
Förste vice riksbankschef Lars Heikensten redogjorde för beredningsgruppens syn på inflationsutvecklingen och det penningpolitiska läget.
Merparten av den ekonomiska statistik som inkommit under sommaren talar fortfarande för en gradvis och bred men relativt försiktig återhämtning av världsekonomin. Oron på världens aktiebörser har dock lett till en ökad osäkerhet om styrkan i konjunkturens återhämtning. De allt lägre aktiekurserna kan komma att påverka investerings- och konsumtionsutvecklingen negativt. Till osäkerheten har även svagare tillväxtsiffror både i USA och i Europa bidragit. Sammantaget finns det ändå skäl att i huvudsak hålla fast vid den syn på världskonjunkturen som presenterades i inflationsrapporten i juni, och som låg till grund för det penningpolitiska beslutet i juli, även om utsikterna försämrats något.
En fortsatt återhämtning av den svenska ekonomin framstår som trolig under de närmaste åren. Det finns anledning att räkna med att den svenska konjunkturen får stöd av den internationella utvecklingen och av relativt snabbt växande disponibla inkomster. Trots att börsfallen har påverkat hushållens finansiella förmögenhet negativt har den totala förmögenheten hållits uppe av fortsatt stigande fastighetspriser. Sammantaget finns det idag därför inte skäl att revidera tillväxtbedömningen för den svenska ekonomin mer än marginellt.
Mot denna bakgrund gjorde beredningsgruppen bedömningen att prisstegringstakten på ett och två års sikt kommer att bli i linje med Riksbankens inflationsmål och att reporäntan bör lämnas oförändrad. Det är också vad marknadsaktörerna förväntar sig inför dagens sammanträde. Hur penningpolitiken utformas framöver får prövas i ljuset av ny information som bedöms ha betydelse för inflationsutsikterna. Det bör dock framgå av Riksbankens kommunikation att det skett en viss förskjutning i riskbilden sedan juni. Sannolikheten för att räntan ska behöva höjas i den takt som tidigare förväntats har minskat.
3.2 Direktionsledamöternas diskussion
Samtliga ledamöter var av uppfattningen att penningpolitiken bör baseras på UND1X-inflationen. Samtliga direktionsledamöter delade också beredningsgruppens uppfattning att reporäntan bör förbli oförändrad.
En ledamot konstaterade att inflationsprognosen på 1-2 års sikt är i linje med målet. Detta talar för att lämna räntan oförändrad. Ledamoten framförde att hur man ser på riskbilden i detta sammanhang är viktigt. Ledamoten menade att det sannolika scenariot är att det blir räntehöjningar framöver, men det finns idag inte skäl för Riksbanken att binda upp sig för när det blir aktuellt. Hur penningpolitiken utformas framöver beror på hur Riksbanken värderar ny information om den ekonomiska och finansiella utvecklingen som bedöms ha betydelse för inflationsutsikterna. En annan ledamot menade att Riksbankens hållning vad gäller räntehöjningar nu är något mindre bestämd än tidigare.
Direktionens samlade bedömning var att reporäntan borde lämnas oförändrad. Den ledamot som gjorde bedömningen att utvecklingen skulle kunna bli något starkare än i huvudscenariot för såväl tillväxten som inflationen menade att det fanns skäl att höja räntan redan nu. Det som talade emot detta var den oroliga situationen på de finansiella marknaderna. Därför anslöt sig ledamoten till de övrigas slutsats att reporäntan borde vara oförändrad.
§ 2. Penningpolitiskt beslut (3)
Ordföranden sammanfattade den penningpolitiska diskussionen i § 1 och konstaterade att ett förslag förelåg om en oförändrad reporänta. Direktionen beslutade enhälligt efter omröstning att lämna reporäntan oförändrad på 4,25 procent samt att offentliggöra beslutet fredagen den 16 augusti 2002 kl. 9.00 med motivering och lydelse enligt pressmeddelande nr 50, protokollsbilaga. Direktionen beslutade även att protokollet från dagens sammanträde ska publiceras torsdagen den 29 augusti 2002.
Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Vid protokollet:
Kerstin Alm
Justeras:
Urban Bäckström
Lars Heikensten
Eva Srejber
Villy Bergström
Lars Nyberg
Kristina Persson
Fotnoter:
(1) OECD-19 innefattar nitton av Sveriges främsta handelspartners inom OECD-området.
(2) Beredningsgruppen för penningpolitik består av tjänstemän inom Riksbanken och leds av en av de vice riksbankscheferna. Vid direktionens sammanträde redogörs för huvuddragen i den diskussion som förts av beredningsgruppen. Den uppfattning som föredrogs och som kommer till uttryck i detta protokoll behöver inte nödvändigtvis delas av beredningsgruppens samtliga medlemmar.
(3) Närvarande direktionsledamöter som inte reserverar sig har deltagit i och instämt i det av direktionen fattade beslut.
