Ekonomisk kommentar: TLAC och svenska banker
Datum
2016-03-31
I efterdyningarna av den finansiella krisen har globala finansiella reglerare vidtagit åtgärder för att undvika att offentliga medel i framtiden används för att rädda stora banker med problem och på så sätt åtgärda den s.k. too-big-to-fail-problematiken. Till skillnad från statliga ”bail-outs” av banker ska nyordningen ge ”bail-ins” av fallerande banker. Det innebär att förlusterna tas av bankens aktieägare och kreditgivare, istället för av skattebetalarna. TLAC-regleringen (Total Loss Absorbing Capacity) syftar till att säkerställa att globalt systemviktiga banker har tillräckligt med kapital och skuldinstrument som kan skrivas ned eller omvandlas till eget kapital för att täcka förluster och återkapitalisera banken och som alltså kan användas i en ”bail-in”.
I den här ekonomiska kommentaren förklarar författarna innebörden av TLAC och dess föreslagna användning vid resolution av en bank. Riksbankens beräkningar visar att om TLAC skulle införas idag och gälla samtliga svenska storbanker skulle dessa banker, för att uppfylla kraven, behöva öka kapitalet eller de nedskrivningsbara skulderna. Även med försiktiga antaganden om vilka av bankernas instrument som uppfyller TLAC-kriterierna, framstår det dock som fullt möjligt för bankerna att leva upp till kraven innan de blir bindande 2019.
Den ekonomiska kommentaren är skriven på engelska.
