Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik

Datum 2015-03-20

Centralbankens mandat, mål och avvägningar

Magnus Georgsson, Anders Vredin och Per Åsberg Sommar ger en övergripande bild av den akademiska debatten om centralbankens mandat i ett historiskt perspektiv som inkluderar den globala finanskrisen.

De sammanfattar diskussionen om vilket ansvar moderna centralbanker kan ha för prisstabilitet och betalningssystem samt för tillsyn av enskilda finansinstitut (mikrotillsyn) respektive det finansiella systemet i sin helhet (makrotillsyn). Den penningpolitiska avvägningen mellan mål för inflationen och mål för stabil realekonomi diskuteras också, liksom olika frågor kring centralbankens grad av självständighet.

De beskriver även vilken roll en centralbank kan ha i samband med en finansiell kris genom att erbjuda nödkrediter till finansinstitut, och hur sådant stöd kan utformas för att inte bidra till ökat risktagande i det finansiella systemet. Artikeln avslutas med ett antal frågor om centralbankens uppgifter i framtiden som aktualiserats bland annat av finanskrisen.

Okonventionella metoder i penningpolitiken

Ferre De Graeve och Jesper Lindé analyserar centralbankens möjligheter att använda sig av okonventionella penningpolitiska åtgärder när inflationen är låg och styrräntan närmat sig den nedre gränsen. De studerar erfarenheter i omvärlden och använder en makroekonomisk modell för olika simuleringar.

Ett alternativ de studerar är när centralbanken annonserar (ger vägledning om) att styrräntan kommer att förbli låg längre än normalt. Om beskedet bedöms trovärdigt av hushåll och företag, så blir penningpolitiken omedelbart mer expansiv, vilket bidrar till att inflationen ökar. Ett annat alternativ är när centralbanken köper stats- och/eller företagsobligationer på längre löptider. Det kan bidra till lägre termins- och riskpremier och gör därmed penningpolitiken mer expansiv. Lägre räntor än i omvärlden bidrar i bägge alternativen rimligen också till att försvaga växelkursen. Detta ökar importpriserna vilket normalt sett leder till ökad inflation. Empiriska studier ger liknande slutsatser, vilket talar för att okonventionella åtgärder kan användas som komplement till normal penningpolitik, när inflation och styrränta är mycket låga.

Artikeln är skriven på engelska.

Nya modeller för nowcasting

Michael Andersson och Ard den Reijer beskriver hur en centralbank kan prognostisera ekonomins nuläge och den närmaste framtiden med hjälp av så kallade nowcastmodeller. Eftersom utfallsdata publiceras med fördröjning och nuläget inte är känt behöver sådana prognosmodeller utnyttja den stora mängd indikatorer som finns tillgängliga i realtid.

I artikeln beskrivs två metoder att göra sådana prognoser på kort sikt. Den första metoden skattar många små modeller och väger sedan ihop deras prognoser. Den andra metoden väger ihop informationen i flera serier och gör sedan en prognos. De nya metoderna gör det också möjligt att förstå och tolka de drivkrafter som ligger bakom den ekonomiska utvecklingen och som avspeglas i prognoser och prognosrevideringar.

I artikeln beskrivs även hur Riksbankens nowcastsystem har utökats med modeller som tar hänsyn till att indikatorvariabler observeras olika ofta och publiceras med olika tidsfördröjningar. Författarna visar hur väl en dynamisk faktormodell med hjälp av mer än 100 indikatorvariabler på månadsfrekvens kan prognostisera kvartalsvis procentuell förändring av BNP. En tillämpning visar hur BNP-prognoser under fjärde kvartalet 2008 successivt reviderades ned, till följd av att nya tillgängliga indikatorer ändrade bedömningen av hur mycket den globala finanskrisen påverkade den svenska ekonomin.