Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik

Datum 2014-11-21

• Hanna Armelius, Carl-Johan Belfrage och Hanna Stenbacka analyserar varför världshandeln har utvecklats så svagt sedan 2008. En möjlig förklaring är att krisen har bidragit till en ökad osäkerhet om framtiden hos hushåll och företag, vilket hållit tillbaka kreditgivning och handel. En annan förklaring är att den långa globaliseringstrenden före krisen har bromsat upp, som en följd av krisen och nya typer av handelshinder, som kan vara svåra att kartlägga. Författarna använder en ekonometrisk modell som inkluderar en globaliseringstrend, mått på finansiell stress samt ett nytt mått på ekonomisk politisk osäkerhet. De finner empiriskt stöd för båda förklaringarna, men lutar åt att den första, ökad osäkerhet, kan vara något mer robust. Om så är fallet kan världshandeln komma att återhämta sig snabbare när osäkerheten om framtiden reduceras.

 

• Daniel Hansson, Louise Oscarius och Jonas Söderberg analyserar skuggbankernas roll i det svenska finansiella systemet. Skuggbanker lyder inte under samma reglering och tillsyn som vanliga banker och spelade en stor roll för den globala finanskrisen. Författarna visar att den svenska skuggbanksektorn är relativt liten jämfört med den traditionella svenska banksektorn och jämfört med skuggbanksektorn i flera andra länder. Den svenska skuggbanksektorn utgörs dessutom i huvudsak av fonder som är reglerade och under tillsyn av Finansinspektionen. De svenska skuggbankerna bidrar till finansieringen av de svenska bankerna, främst genom investeringar i bankernas räntebärande värdepapper. Penningmarknadsfonder i USA bidrar dock mer än dubbelt så mycket till de svenska bankernas finansiering jämfört med de svenska skuggbankerna. Det innebär att skuggbanksektorn utomlands har större betydelse för det svenska finansiella systemet än den svenska skuggbanksektorn. Avslutningsvis framhåller författarna behovet av att följa utvecklingen av de svenska och utländska skuggbankerna, eftersom de kan påverka den finansiella stabiliteten i Sverige.

 

• Virginia Queijo von Heideken och Peter Sellin analyserar vilken roll det svenska banksystemets likviditetsöverskott har för Riksbankens implementering av penningpolitiken och transmissionen från reporäntan till interbankräntor med kort löptid. Bakgrunden är att det svenska banksystemet under senare år gått från ett likviditetsunderskott till ett likviditetsöverskott gentemot Riksbanken. Det betyder att Riksbanken numera drar in likviditet från banksystemet istället för att som tidigare tillföra likviditet. Banksystemets överskott har dessutom växt över tiden av flera skäl. Det beror på Riksbankens årliga vinstutbetalningar till staten och att dess ränte- och förvaltningsutgifter inte tas från avkastningen på tillgångarna, utan istället påverkar storleken på de penningpolitiska transaktionerna. Dessutom har överskottet växt till följd av att allmänhetens efterfrågan på sedlar och mynt har minskat. Författarna finner med stöd av ekonometrisk analys att det ökade likviditetsöverskottet i det svenska banksystemet sedan 2007 har förknippats med nedpressade korta interbankräntor. Denna effekt är dock liten eftersom merparten av överskottet placerats i riksbankcertifikat. Ett annat resultat är att ju större överskottet är desto mindre blir omsättningen bland de penningpolitiska motparterna i daglånemarknaden. Men också denna effekt är liten när merparten av överskottet placeras riksbankcertifikat. Liknande mönster syns också i andra länder som har haft ett likviditetsöverskott i banksystemet under en längre tid.