Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik
Datum
2012-10-17
Vi börjar detta nummer av Riksbankens tidskrift med tre artiklar som fokuserar på frågor av stor betydelse för att utveckla centralbankernas penningpolitiska arbete.
Heidi Elmér, Gabriela Guibourg, David Kjellberg och Marianne Nessén analyserar Riksbankens penningpolitiska åtgärder under finanskrisen 2008–2009. Då genomförde Riksbanken inte bara så kallade konventionella åtgärder, det vill säga sänkte reporäntan kraftigt för att motverka bortfallet av efterfrågan på varor och tjänster, utan vidtog även ett antal extraordinära åtgärder. Riksbanken lånade bland annat ut svenska kronor och amerikanska dollar på längre löptider till de svenska bankerna. Syftet med dessa lån var att säkerställa likviditeten i det finansiella systemet, motverka uppbyggnaden av höga riskpremier och förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen. Dessa åtgärder bidrog till att både korta och långa räntor blev lägre under krisen, vilket exempelvis innebar att bankernas kostnader för att finansiera nya bolån till hushållen kunde hållas nere. Erfarenheterna från finanskrisen visar att det är viktigt för Riksbanken att ha ständig beredskap för att snabbt kunna vidta lämpliga extraordinära åtgärder när behovet uppstår.
Mikael Carlsson analyserar relationen mellan penningpolitik, inflation och arbetslöshet. Han visar att denna relation påverkas av vilken slags teoretisk modell som används. På lång sikt påverkas arbetslösheten av de regelverk och institutioner som styr arbetsmarknaden. Enligt äldre vetenskaplig litteratur är det arbetslöshetens avvikelse från en konstant långsiktig nivå som påverkar inflationen. I en modern nykeynesiansk modell med stela löner och priser gäller inte detta. Inflationen påverkas där av gapet mellan den observerade arbetslösheten och den arbetslöshet som skulle råda om alla priser och löner anpassade sig friktionslöst. Denna skillnad innebär att det är viktigt att klargöra vilken underliggande tankeram som man utgår ifrån när man diskuterar penningpolitikens betydelse för inflation och arbetslöshet.
Jyry Hokkanen, Tore Melin och Alexander Nilson beskriver metoden för och resultaten av den företagsundersökning som Riksbanken genomför tre gånger per år. Syftet med undersökningen är att ge information om konjunkturläget innan det statistiska utfallet är tillgängligt. Svaren på de frågor som ställs till företagen kompletterar alltså den ekonomiska statistiken och kan därför användas som tidigt underlag för penningpolitiska bedömningar. De hjälper också Riksbanken att göra en kvalitativ analys, i syfte att upptäcka och förstå nya aspekter på den ekonomiska utvecklingen sedd ur företagens perspektiv. De intervjuade företagen utgör därmed ett viktigt nätverk som underlättar Riksbankens analys av näringslivet. Riksbanken bearbetar även företagens svar för att skapa en kvantitativ och snabb konjunkturindikator. Det var denna som tillsammans med den kvalitativa analysen gjorde att företagsundersökningen tidigt fångade konjunkturens nedgång 2008 och vändning 2009.
Vi presenterar också två artiklar som uppmärksammar några samhällsekonomiska aspekter på risk respektive effektivitet i vissa delar av det finansiella systemet.
Reimo Juks analyserar hur banker i Sverige och andra länder intecknar tillgångar för att sänka sina finansieringskostnader. En del av denna pantsättning kan vara motiverad i samband med finansiell oro. Investerarna vill då minska riskerna samtidigt som det råder brist på säkra värdepapper. Möjligheten att inteckna tillgångar eller ställa säkerheter gör finansieringen billigare. Men om det blir mycket vanligt med inteckning av tillgångar kan det också bidra till att skapa risker i det finansiella systemet. Det beror på att inteckning av tillgångar, eller så kallad säkerställd finansiering, innebär att den icke-säkerställda finansieringen blir dyrare och mer riskfylld. Om bankerna räknar med att en del av dessa kostnader kan föras över till staten och därmed till skattebetalarna finns en risk att andelen intecknade tillgångar blir större än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. För att motverka denna risk kan det vara lämpligt att myndigheterna stärker disciplinen på marknaderna. Det kan bland annat ske genom att man gör insättningsgarantin beroende av bankernas inteckningsgrad och ökar transparensen kring hur mycket och vilka av bankernas tillgångar som är intecknade.
Björn Segendorf och Thomas Jansson undersöker effektiviteten i det svenska betalningssystemet. De visar att användningen av kontanter respektive bank- och kreditkort i Sverige är förhållandevis effektiv. Svenska konsumenter bedöms dock använda kontanter oftare än vad som vore samhällsekonomiskt optimalt. Det kan därför vara motiverat att stimulera konsumenterna att i högre grad använda bankkort. Ett sätt att åstadkomma detta är attinföra transparenta och kostnadsbaserade avgifter för olika typer av betalningar. För att konsumenterna lättare ska kunna acceptera sådana avgifter kan de behöva kompenseras till exempel med bättre ränta på transaktionskonton eller lägre priser i handeln. Dessutom kan sådana avgifter behöva kompletteras med enkel och riktad information.
