Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik
Datum
2012-06-07
I detta nummer av Riksbankens tidskrift presenterar vi fyra artiklar om olika konsekvenser av globaliseringen och finanskrisen för prisstabilitet och finansiell stabilitet.
Globaliseringen av handel och finansiella flöden har pågått länge, vilket sätter avtryck bland annat när det gäller prisutvecklingen på varor och tjänster och det finansiella systemets funktion. Detta gäller inte minst för Sverige, vars ekonomi i hög grad påverkas avutvecklingen i omväfrlden.
Auer, Fischer och Kropp analyserar hur producentpriserna i Sverige, Danmark och Finland har påverkats av att den kinesiska exporten till dessa länder har ökat. De finner att Kinas växande marknadsandelar har bidragit till att dämpa prisutvecklingen i Norden, en så kallad positiv utbudschock, och diskuterar tänkbara implikationer av detta för penningpolitiken.
Eklund, Milton och Rydén beskriver hur de svenska bankerna finansierar utlåning i svenska kronor (till exempel bolån) genom att omvandla lån i utländsk valuta till kronor på den så kallade valutaswapmarknaden. De visar hur valutaswapmarknaden fungerar,vilka risker som kan uppstå på denna marknad och hur dessa risker kan minskas.
I ett kortare perspektiv tyngs ekonomin i många industriländer fortfarande av återverkningarna av den senaste globala finanskrisen och den skuldkris som följer i dess kölvatten. Detta reser ett antal frågor som berör förhållandet mellan penningpolitik och finansiell stabilitetspolitik.
Sellin och Åsberg Sommar beskriver Riksbankens penningpolitiska styrsystem och analyserar hur detta system fungerade under finanskrisen. Styrsystemet, som är utformat för att stabilisera räntan på lån mellan bankerna över natten, visade sig fungera väl underkrisen. Samtidigt visar finanskrisen att det kan finnas skäl för Riksbanken att komplettera sin verktygslåda för att vara bättre rustad att hantera finansiella störningar som påverkar räntebildningen på andra marknader än dagslånemarknaden.
Apel och Claussen fokuserar på den under senare tid så uppmärksammade hypotesen att låga styrräntor leder till att banker och andra finansiella institut tar större risker, det vill säga att penningpolitiken även verkar genom en så kallad risktagandekanal. De konstaterar att det finns internationellt empiriskt stöd för att låga räntor leder till ökat risktagande. De lyfter också fram flera frågor som forskningen inte gett några tydliga svar på och som behöver utredas vidare.
