Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik
Datum
2012-02-10
Årets första nummer av Riksbankens tidskrift innehåller tre artiklar och en kommentar som på olika sätt berör mål, regelverk och former för den ekonomiska politiken med hänsyn till utvecklingen i det finansiella systemet och den finansiella krisen. Fokus ligger på krisens lärdomar för penningpolitik och finansiell stabilitetspolitik.
Centralbankernas penningpolitik avvägs normalt för att stabilisera inflationen och resursutnyttjandet runt långsiktigt hållbara nivåer. Innebär det en risk att den bidrar till uppbyggnaden av finansiella obalanser, om till exempel globaliseringen bidrar till att hålla ned inflationstrycket? Ska penningpolitiken i så fall läggas upp för att reducera risken för framtida kriser?
Michael Woodford antar i sin artikel att ett högt resursutnyttjande leder till högre skuldsättningsgrad i den finansiella sektorn och att detta i sin tur medför en större risk för en finansiell kris. Då finns det skäl för en centralbank att utöver att stabilisera inflation och resursutnyttjande även beakta skuldsättningsgradens effekt på risken för en finansiell kris.
Lars E.O. Svensson menar i sin kommenterar till Woodfords artikel att det är mer effektivt att påverka skuldsättningen i den finansiella sektorn med andra medel än styrräntan. Då kan penningpolitik och finansiell stabilitetspolitik bedrivas fristående från varandra med separata mål och separata instrument.
Finanskrisen orsakades i hög grad av bristande överblick över riskerna i det finansiella systemet som helhet, otillräckliga verktyg för att motverka dessa risker samt oklar ansvarsfördelning mellan myndigheter. Ett omfattande internationellt arbete pågår för närvarande för att åtgärda dessa brister. Bland annat håller ett helt nytt politikområde, så kallad makrotillsyn, på att växa fram. Fokus för detta är att upptäcka, analysera och motverka risker för det finansiella systemet som helhet, till skillnad från den traditionella finanstillsynen som fokuserar på hälsotillståndet i enskilda institut.
Christina Nordh Berntsson och Johan Molin lägger i sin artikel fram sin syn på vad makrotillsyn handlar om och vilka verktyg som skulle kunna användas för att motverka hot mot stabiliteten i det finansiella systemet. De diskuterar också för- och nackdelar med ett antal tänkbara institutionella modeller för att utöva makrotillsyn i Sverige.
Idéen med en så kallad Tobinskatt, det vill säga en skatt på finansiella transaktioner, återkommer då och då i debatten. Den drivs bland annat av Attac och den globala rättviserörelsen. Nyligen har EU-kommissionen presenterat ett förslag om att införa en finansiell transaktionsskatt i EU .
Johan Almenberg och Magnus Wiberg visar i sin artikel att det saknas tydlig evidens för att finansmarknadernas funktionssätt förbättras med en transaktionsskatt. Det finns också en risk att liknande skatter som introduceras i enskilda länder utan att gälla på global nivå får som följd att den finansiella handeln flyttar till andra länder som inte beskattar den typen av transaktioner.
