Penning- och valutapolitik nr 1 2009

Datum 2009-03-23

I årets första nummer av Riksbankens tidskrift Penning- och valutapolitik redovisar Lars E.O. Svensson några personliga synpunkter och reflektioner kring transparens efter sina första ett och ett halvt år som vice riksbankschef. I artikeln ”Transparens med en flexibel inflationsmålspolitik: erfarenheter och svårigheter” tar han upp erfarenheter av och utmaningar med en flexibel inflationsmålspolitik. Han diskuterar transparensens roll för inflationsmålspolitiken, kommittébeslut och styrräntebanor. Vidare redogör han för Riksbankens hantering av ränteförväntningarna och redovisar några aspekter på publiceringen av protokoll med namngivna inlägg. Slutligen nämner han vilka framtida utvecklingar och förbättringar inom transparens och flexibel inflationsmålspolitik som skulle vara önskvärda.

 

De senaste årens förändringar av hur man tar fram underlagen till Riksbankens räntebeslut beskrivs av Kerstin Hallsten och Sara Tägtström i artikeln ”Beslutsprocessen – hur det går till när Riksbankens direktion ska bestämma om reporäntan”. Författarna konstaterar att en del av förändringarna har drivits av att metoderna att göra prognoser har utvecklats. Andra förändringar har tillkommit av de specifika villkor som gäller i Sverige där Riksbankens oberoende ställning ställer höga krav på transparens. Att Riksbanken börjat publicera en egen prognos för reporäntan är ett led i arbetet med att öka transparensen och förbättra analysen ytterligare.

 

I artikeln ”Nya makromodeller: att tvätta händerna och hålla utkik efter isberg” diskuterar Jon Faust hur man kan minimera risken att upprepa de misstag som begicks när centralbankerna under 1960-talet började tillämpa makromodeller. Som utgångspunkt tar han ett påstående att införandet av nya teknologier, modeller och tankesätt ofta följs av katastrofala misstag som kan undvikas. Författaren konstaterar att det vore dumt att avstå från de enorma fördelar som en snabb tillämpning av nya makromodeller kan ge. Det vore dock lika dumt att strunta i historien som visar att katastrofala misstag ofta följer sådan utveckling. (Artikeln publiceras endast på engelska.)

 

I varje finansiell kris återkommer diskussionen kring hedgefonders inverkan på krisen. Även om förloppen i de tidigare kriserna varit väldigt olika tenderar kritiken mot hedgefonder att vara densamma. I artikeln ”Hedgefonder och finansiella kriser” diskuterar Maria Strömqvist hedgefonders påverkan på finansiella kriser. Diskussionen förs både i ett historiskt perspektiv och utifrån den nuvarande krisen. Att hedgefonder generellt sett skulle ha mer inverkan på finansiella kriser än andra investerare får dock inte stöd i analysen.

 

IMF:s mandat är i dag mer inriktat på att förhindra och hantera bytesbalanskriser än kapitalbalanskriser. Det är inte optimalt anpassat till en värld där monetära och  finansiella frågor blir alltmer sammanflätade, och där risken är större att en ekonomisk kris uppstår inom den finansiella sektorn än inom den reala sektorn. I artikeln ”IMF:s övervakning av den finansiella sektorn” diskuterar Björn Segendorff och Åsa Ekelund hur IMF kan ändra sin övervakning av den globala ekonomin så att den bättre fångar in den nya ekonomiska verkligheten.

 

Tidskriften finns i pdf-format på Riksbankens webbplats under rubriken Publikationer/Penning- och valutapolitik. Den kan hämtas i Riksbankens entré på Brunkebergstorg 11 eller beställas via e-post, kontorsservicecenter@riksbank.se, fax 08-787 05 26 eller telefon 08-787 00 00.